Go’morron...

Jag var verkligen trött igårkväll. Mitt förra inlägg hade hamnat nånstans mellan ”skriv nytt” och ”publicera”. Jag trodde det var borta och skulle skriva ett nytt men då dök det upp ifrån ingenstans. Jag läste igenom det och tyckte det dög så jag skickade ut det.
Jag sov till 7:15 idag,har sovit hela natten. Härligt. Vi kollade som sagt på serier hela kvällen,ja t.o.m en del av eftermiddagen igår. Det var mysigt. Lars drack en öl och jag ställde mitt fortfarande inte urdruckna vinglas framför mig. Men nej,inte heller igårkväll blev det urdrucket. Jag får väl slå ut det idag. Eller frysa in det och använda i nån sås en dag. Det är ett bra sätt att låta bli att slänga saker.
Jag hade ju en plan. Jag skulle åka hem idag. Min tid i stugan för denna sommaren är över...
Men jag kan inte förmå mig att åka hem. Jag vill inte. Det känns så definitivt. Så dystert. Så negativt...
Jag måste byta min knapp på fredag. Innan dess behöver jag inte åka hem. Det ger mig några dagar extra. Jag ska ta tillvara på dessa dagar och se ifall jag kan börja få lite hemlängtan.
Jag har en reservplan i bakhuvudet annars... Jag återkommer till den om den börjar bli aktuell.
Efter den här sommaren här i stugan så har jag kommit ännu närmre ett beslut om att vi måste flytta ifrån vårt hus. Jag känner ju hur skönt det är att bo på ett plan. Ja t.o.m såhär litet...
Men att flytta ifrån ett hus som vi bott i i 25 år är ingen enkel grej. Det sitter mycket i väggarna men värst är förstås att vi har så mycket prylar... Man samlar ju på sig så mycket. Och vi har fyra barn som vuxit upp i huset,även de har saker som står hos oss. Vi har ju så mycket plats...
Det är på gott och ont att ha ett stort hus. Det finns mycket utrymme att samla bröte på...
Då båda mina föräldrar dog alldeles för tidigt (ingen av dem hann fylla 70...) och jag är deras enda barn,så blev deras bohag mitt liksom... Precis efter deras död var det inte hur enkelt som helst att kasta allt. Istället packade jag ner det i kartonger och ställde undan... Nu måste de gås igenom ännu en gång och jag måste ta avgörande beslut. Jag drar mig för det. Det känns så jobbigt. Men även om vi inte ska flytta ännu så måste jag ju börja med detta snart. Jag blir inte bättre direkt...
Nej det är hur påtagligt som helst just nu. Jag blir verkligen inte bättre. Jag tycker försämringarna kommer allt snabbare...
Jag får ofta höra; ”men det har du ju kunnat innan” när jag inte kommer upp t.ex.
Jo. Det stämmer. Jag kunde det ”INNAN”.
Men nu är nu och nånting händer i min kropp. Just nu känns det som att det där med att resa mig,att böja ner mig och sen ta mig upp,att ta ett steg upp osv...sånt blir bara svårare och svårare. Igår var det ju rullstolen. Jag kunde verkligen inte ta mig upp ur den. Lars sa; men det har du ju kunnat innan.
Jo. Men inte nu.
Och jag vet att jag fick be om hjälp tidigare i somras också. Mina barn blev tvungna att lyfta upp mig några gånger.... Åååå vad jag hatar att be barnen om hjälp😔 Det ska ju vara tvärtom. En mamma ska hjälpa sina barn. Inte tvärtom...
Jag använde ju rullstolen till att torka ur ugnen och torka lådorna i köket. Det är också sånt jag inte klarar av den senaste tiden. Jag kanske kommer ner så att jag kan torka men jag kommer knappt upp igen. Det gör ont,det är tungt,det känns osäkert. Jag tappar lätt balansen och svajar till. Det gör mig rädd.
Här i vår lilla stuga har vi rullbackar under sängarna. I dem förvarar vi lakan,handdukar och lite annat ”sånt”. Jag har väldigt svårt att hämta upp nåt eller lägga ner nånting i dem. Är ofta frestad att sätta mig på sängen för att komma närmre. Men gör jag det så kommer jag inte upp!! Det är helt omöjligt för mig att komma upp ifrån en normal säng i en normal höjd!! Den är ju dessutom mjuk runtom också så jag har ju inget bra ställe att ta tag i för att hjälpa till.
Min egen säng är ju både högre än en normal säng och dessutom så har vi satt högre ben på den.
Fast i sanningens namn så måste jag trycka foten mot nånting stabilt för att få ett stöd. Det brukar bli så att jag skjuter rullbordet mot väggen och kan trycka min svaga högerfot mot stativet och sen vända mig om och skjuta ifrån. Klättrar liksom upp med rumpan först...
Och då är ändå min säng det allra bästa stället för mig att vara på. Det känns säkrast att sitta,ligga och vara i min säng. Här mår jag bra.
Men om 1-2 veckor så borde min nya fåtölj komma!! Den där fantastiska fåtöljen som hjälper mig upp! Jag längtar efter den!!
Men har lite ångest över att den är så dyr...
Det känns olustigt att lägga så mycket pengar på mig själv...
Den senaste veckan har jag fått kalla fötter... Tänkt; BEHÖVER jag verkligen en så dyr fåtölj?
Jag har fortfarande inte det rätta svaret på den frågan....
Det är mycket som snurrar (och surrar!) i mitt huvud nu som ni märker. Jag får försöka få lite ordning på allt så hoppas jag att allt löser sig till det bästa.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229