Go’kväll

Jag ber om ursäkt för att jag uppdaterat bloggen dåligt på sistone. Jag vet inte varför det blivit så... Det känns på nåt vis lite jobbigt att dela med mig utav det som sker (och inte sker) i mitt liv just nu. Det är så negativt allting. Jag har verkligen inget positivt att berätta om just nu...
Jag mår sämre än jag brukar. Och då menar jag givetvis mitt normaltillstånd. Inte hur jag mådde på sjukhuset.
Men när jag är här hemma i vårt vanliga hem (eller egentligen är det ju vår stuga) så känner jag ju stor skillnad mellan hur jag mår nu och hur jag mådde innan allt rasade samman och jag hamnade på sjukhuset.
Ibland kan jag tänka att det är tur att här är så litet. Man behöver nämligen inte gå fritt nånstans - det finns alltid en möbel eller en vägg att hålla sig i. Ändå så går jag inte omkring så mycket. Jag rör mig mellan sängen,fåtöljen och toaletten. Och varje steg jag tar känns osäkert. Ibland svajar jag till och då är det som att kroppen blir helt spänd och jag nästan väntar på att jag ska ramla.
Lars och Ebba tjatar på mig att jag inte ska vara ”uppe och ränna” som de säger. De vill att jag ska vara stilla för de är så rädda och oroliga att jag ska ramla. Men mitt samvete får mig att känna mig dum/lat/oduglig/värdelös och jag hatar att be dem hämta än det ena än det andra. ”gör det - gör det”
Det är inte min grej. Jag gör hellre saker och ting själv istället för att be om hjälp. Därför är det väldigt svårt att vara den där ”bossen”!
Men just nu mår jag för dåligt för att på riktigt göra nånting åt det där. Jag måste be om hjälp och bossa!
Idag har vi kört tre,ja faktiskt fyra,hårda hostomgångar! Det blev en extra liten host ikväll för det kändes lite som att det skummade sig med massa saliv och la sig i munhålan och halsen. Då kände jag att det hade varit bra med en sån där sug som de hade på sjukhuset. Nästan som en sån där som tandläkarna har för att suga bort saliven i munnen.
Nu när saliven klumpar ihop sig till skum i munnen så är det lätt hänt att man sväljer delar av det och så blir det ju sådär jobbigt i halsen...
Sista korta omgången med hostmaskinen var nog lite för mycket kanske. Jag ville så gärna hosta upp nåt så jag tog i så det skavde i strupen på mig. Det svider där nu...
Nu när jag är såhär pass dålig så kommer det även en hel del negativa tankar. ”hur kommer mitt liv att bli...?” Jag ser ingen positiv framtid. Jag ser bara mig själv som någon med ett så stort behov av ständig hjälp att jag inte kommer att kunna bo kvar hemma... Såna mörka tankar drar ner mig. Det är jobbigt... Jag försöker släppa såna tankar när jag är tillsammans med min älskade gubbe och min älskade dotter. Jag vill inte att de ska känna av hur dåligt jag mår av såna tankar.
Jag saknar mina andra tre barn. Jag står inte ut att tänka på dem ens. Att bli påmind om att vi inte kan ses på ett naturligt sätt gör så ont i mig... Och julen som närmar sig...usch...
Men om allt fungerar som det ska med testning och resa så kommer vi förhoppningsvis få njuta av vår andra dotters närvaro i jul💞
Däremot kommer vi inte att träffa sönerna. Men det har ingenting med smittor,sjukdomar eller nåt sånt att göra. Nej de ska resa bort (om allt fungerar som det ska). Så vi får avvakta lite till...
Nu är det hög tid för mig att sova. Hoppas jag får sova hela natten och kanske få vara lite lite pigg imorgon.
Godnatt.

Gillar