Gokväll...

På mitt instagramkonto som heter samma som denna blogg,attlevamedibm,så publicerade jag två bilder idag. Dels den illustration jag la ut här innan men även denna bild:


Det är jag,ca 3 år i mamma och pappas säng. Idag kan jag inte bita mig i stortån....
Det roliga med denna bilden är att flera som sett den idag undrar ifall det är Ebba..? Min dotter
Det är vansinnigt likt!!
Tavlan där bakom har min pappa målat. Den hängde alltid över mina föräldrars säng när jag växte upp. Jag fick den när jag flyttade hemifrån men den blev förstörd... Jag minns faktiskt inte hur det gick till.... Men jag har sörjt det många gånger... 
Att sprida ut alla gamla foton på köksbordet och placera en barstol där var en väldigt bra och kreativ idé tycker jag!! Om jag bara står ut med att det ser lite stökigt ut så tänker jag låta det stå sådär ett tag. Då kan jag sätta mig där lite då och då. En halvtimme ibland. Och ibland bara tio minuter. Eller en timme. Allt beroende på dagsformen och tiden.
Jag kan definitivt inte sitta där för länge. Det får jag lida för. En timme är nog i längsta laget. 
Att pyssla med gamla foton gör nånting med en... Man fylls av nostalgi,gamla minnen dyker upp. Och rätt som det är så är man sorgsen... Alla bilder på mamma och pappa. Som inte längre lever... Vi går nu in i februari. Denna vidriga månad som jag avskyr så mycket!! Inte bara pga av vädret. Men vintern har hållt på länge och ändå vet man att det dröjer innan den är över. Dessutom så är det Melodifestival varenda helg i februari. I år ska vi bojkotta den!! Vi har kollat vartenda år  - "för det gör man"! När barnen var små var det ett "måste". Vi dukade fram plockmat och barnen förde protokoll. Vi hade det jättemysigt.
Men redan då var jag trött på upplägget!! Så många tävlingar. Så många dåliga låtar. 
I år så ska vi inte kolla på en enda minut! Det har vi lovat varann jag o gubben!!
Just ja,jag höll ju på att skriva om februari när jag halkade in på Melodifestivalen som ju också blivit en orsak till att hata februari ännu mer.
Förutom alla dessa självklara hatobjekt; snö,kyla och Mello,så är februari den månad då jag förlorade både min mamma och min pappa. 
Den 6/2 2010 dog min pappa.
Den 11/2 2014 dog min mamma.
De skulle fylla 67 resp 66 år....
Och kvar blev jag. Alldeles ensam. Inga syskon. Ingen släkt i närheten. Ibland kommer det över mig; jag känner mig övergiven...
Men som tur är så har jag ett helt gäng familjemedlemmar runt omkring mig. 
Anledningen till att jag skaffat så många barn (fyra) är att ingen av dem ska behöva känna sig så ensam när den dagen kommer. 
Fast det visste jag ju inte då...när jag var mitt uppe i att bilda familj.
Men jag bestämde mig tidigt att jag ska skaffa fler än ett barn. Inte för att jag saknat syskon under min uppväxt. Inte egentligen. Jag hade inga problem med att vara enda barnet. Men som vuxen ser jag tillbaka på min barndom med andra ögon. Nog hade det varit skoj med syskon. Men jag har aldrig saknat ett syskon så mycket som när mina föräldrar gick bort. När pappa,som var ensam,dog fick jag sköta precis allt själv. Min älskade sambo stöttade mig men ansvaret var ju mitt.
När mamma gick bort fyra år senare så hade ju hon en sambo,då hade jag nån att dela ansvaret med.
Det känns lite tungt nu.
Jag vet att allt det här kommer över mig just för att vi gått in i februari nu...
Inte ens som barn tyckte jag om denna korta månad som känns som om den var dubbelt så lång som alla andra. Jag kände mig alltid uttvingad i snön... Man var ju "tvungen" att tycka att det var skoj att leka i snön. Bygga snögubbar. Åka pulka. 
Men såna där sysselsättningar slutade alltid på värsta sätt!! Det kröp in snö innanför jackärmen eller vanten. Och när den kalla snön mötte det tunna skinnet vid min handled så gick det ilningar genom hela min kropp av obehag!! Och gör fortfarande.... Fast det händer ju inte längre...jag går ju inte ut i snön.
Nej usch...detta känns väldigt negativt och dystert. Men det är sån jag är såhär års. Jag har väldigt svårt att se livet med positiva ögon i januari och februari. Nåt år ska jag vara i Spanien från jul till mars! Påsk kanske...
När jag inte blivit nostalgisk och fyllts av minnen av alla mina foton idag så har jag legat i min säng och ätit. Då har jag målat klart ännu en krumelurbild. Den har inga gömda hemligheter. Den är bara ett resultat av sköna pauser.


Med det ställbara bordet framför mig,huvudändan upphöjd och pennburken intill mig så målade jag denna samtidigt som jag lyssnade på först en bok och därefter några olika podcaster.
Jag behöver tips på ljudböcker...
Lättlyssnade. Gärna om mord och hemskheter. Det brukar vara roligast att lyssna på,hihi
Nu ska jag leta rätt på nån spännande historia på P3 Dokumentär. Det är den absolut bästa podcasten tycker jag! Avsnitten är välgjorda och intressanta. Bra ljud. (en del som spelar in podcaster verkar sitta inlåsta på toa eller nåt för ljudet är verkligen irriterande ihåligt) 
Det bästa avsnittet på P3 Dokumentär är absolut "De Von Sydowska morden". Den har jag lyssnat på flera gånger!!
Jaha,ikväll har jag verkligen svävat ut och skrivit om de mest onödiga saker. Det blev inte så mycket om vare sig IBM eller LAM.
Det blir så ibland. Hoppas det är ok.
Godnatt.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229