Godmorgon

Jag skrev ett kort inlägg igårkväll men det tog jag precis bort. När man skriver om man är jättetrött och nästan somnar mellan orden så blir det konstigt...
Det jag skrev var att jag hade en helt ok dag igår. Jag organiserade om i några skåp. Nu när vi bott här ett tag så har jag märkt att jag inte trivs med hur jag organiserade skåpen ifrån början.
Det var ett lite lagom jobb för mig. På sistone så har jag inte orkat med sånt som varit ganska enkelt tidigare. Jag förstår inte hur jag kan bli sämre och sämre hela tiden. Snart kan jag väl inte ta hand om mig själv...
Det kan jag ju knappt nu heller om jag ska vara ärlig. Jag har problem med att klä på mig. Alla kläder måste vara lite för stora och helst lite pösiga. Tajta kläder kan jag inte kränga på mig själv. Men jag har inte gett upp påklädningen. Jag gör det själv trots att det är svårt och tar lite tid.
När jag var frisk så gav jag upp väldigt lätt. Om nånting gick emot mig så struntade jag i att fortsätta. Orden ”kan inte” sa jag ofta. För jag klarade det inte på första eller andra försöket. Då var det kört. Trodde jag... Och gav upp!
Men är det nånting positivt som hänt med mig sen jag blev sjuk så är det att jag kämpar hårdare. Jag försöker och försöker tills jag antingen klarar det eller inser att jag faktiskt inte kan längre. På riktigt.
Det är därför många kallar mig kämpe och jag kan inte riktigt känna igen mig i det.
Längtan efter att måla växer sig större och större för varje dag. Jag har bilden av tre tavlor inne i mitt huvud. Nu vill jag få ur mig det! Men jag har varken färg,dukar eller nånstans att vara. Det går att lösa,jag vet,men det är som att den här tröttheten jag går runt med trycker tillbaka handlingskraften i mig. Jag ser bara besväret och det jag blir trött av när jag tänker på det...
Och samtidigt kliar det i mina fingrar och kreativiteten exploderar snart i mig ifall jag inte får utlopp för den! Tänk om bilderna i mitt huvud försvinner??!
Jag har ”ritat ur mig” lite kreativitet för att lätta på trycket. Egentligen är teckning det sätt jag borde hålla mig till. Det kan jag ju göra var- och närsomhelst. Det orkar jag fortfarande. Det är kul och jag har nog hittat en lite egen stil i mitt tecknande.

Gillar