Godmorgon

Vilken knäpp start på dagen jag fick idag! Jag vaknade och kollade tiden på mobilen; 6:07!
Hög tid att koppla mig till pumpen. Jag gick upp på toa och så förberedde jag mig för dagens första ”mål”. Jag kollade på klockan en gång till för att bestämma mig för vilken hastighet jag skulle ha på pumpen.
Gissa om jag blev snopen då jag läste av siffrorna lite tydligare den här gången; 3:11!!
Ooops!
I mitt yrvakna tillstånd hade jag inte sett ordentligt. Men jag valde ändå att köra igång pumpen fast betydligt saktare än jag tänkt. Sen kunde jag slumra om.
Nu har jag dock gått upp ändå. Känner mig tjock i halsen och tycker det känns bättre att sitta upp. Trots att sängen går att ställa så att jag sitter även där. Men det är skönt att sitta här och vara redo för hostning när de andra vaknar.
Jag har alltså varit uppe och gått redan. Och då kom jag på vad jag hade tänkt ”prata om” på bloggen igår.
Jag kan knappt gå längre. Jag tar knappt ett enda steg själv utan att stödja mig mot nåt. Dels för att jag är stapplig och osäker men även pga att jag är så fruktansvärt rädd för att ramla. Därför tar jag små korta steg och liksom känner mig för varje gång jag flyttat fram en fot.
Jag kommer knappt upp ifrån min säng. Om inte ställningen till pumpen står bredvid så vet jag inte hur det skulle gå. Jag låser liksom fast min fot (som jag har halksockar på) mot stämningen och sen tar spjärn emot och trycker mig upp.
Jag försöker föreställa mig hur jag ska kunna förflytta mig i vårt hus därhemma.... Och framförallt så försöker jag tänka på hur jag ska ta mig in... Dessa trappor!! Usch jag får nästan panik bara av att tänka på det.
Det känns bra att vi ska flytta. Tyvärr oroar jag mig för hur jag ska kunna förbereda mig,packa och sortera. Tack o lov har Alma lovat följa med hem och hjälpa till.
Men nu måste jag förbereda mig för dagens första hostning! Jag längtar!!

Gillar