Godmorgon ..?..

Trots att jag låg i sängen i stort sett hela dan igår så somnade jag utan problem igårkväll. Jag har sovit hela natten och jag sov t.o.m längre än jag gjort på sistone i morse. Jag har ju vaknat vid femtiden varje morgon men idag var klockan nästan sex. 
Men hela min kropp känns "sjuk"... Jag känner mig så långtifrån frisk. Kan inte förklara "hur" det bara känns så... Jag förstår inte hur jag ska orka gå upp och vara uppe idag. Inte för att jag måste men jag kan ju inte ligga i sängen
en hel dag till. Det gör man inte!

Jag måste ju rycka upp mig. Men hur ska jag orka??!

Vädret är ju helt fantastiskt nu! Mellan 25-30 grader och strålande sol! Jag borde vara överlycklig!! Jag som alltid älskat sol och värme. Att sola och bada. Ligga i en solstol en hel dag och bara njuta... Men jag orkar inte. För det första så är det
jobbigt att sitta i en solstol och veta att man inte kommer upp ur den. Det är svårt att koppla av och njuta för man vet att snart måste man kämpa sig upp och kanske t.o.m ramla ur den. Och det går inte att rikta upp den efter solen. Den måste hela
tiden stå så att den står precis vid kanten av altamdäcket så att jag kan sätt ner foten på gräset. Jag kan inte slappna av när jag vet att jag snart måste krångla med allt det där. Och faktum är att jag blivit rädd för allt!! Och är det nåt som hämmar
ens beteende så är det rädsla. Jag är rädd att välta solstolen,ramla ur den och sen inte komma upp. 

Det är även rädsla som får mig att låta bli att bada.

Handikappsbadet är ju uteslutet!! Där är det omöjligt att bada!!

Återstår den vanliga stranden. Den långa fina sandstranden som är ljuvlig!! Älskar den!! Men kan jag bada där? Nix!! Det är väldigt långgrunt. Vilket jag tyckt varit nåt av det bästa med Östra Stranden. Men nu är det ett problem. Det blir väldigt långt
att gå. Och jag kan ju knappast ta med kryckan ut i vattnet. Och vad händer då om benet viker sig och jag faller handlöst i 30 cm högt vatten?! Hur kommer jag upp?! Om jag ändå kommer ut på nån meters djup så att jag kan doppa mig så har jag ändå
svårt att komma upp...vattnet gör det verkligen inte lättare. Det är bara en fördel om det är såpass djupt så att jag är under med hela kroppen. Eller till bröstet åtminstone. Och så långt ut orkar jag inte gå.

Ska ju orka gå in igen...

När jag ändå kommit ut så att jag kan doppa mig brukar jag vilja doppa håret. Huvudet. Men det vågar jag inte längre. De senaste gångerna jag försökt så har jag inte fått upp huvudet igen. Och det är nog det allra mest otäcka!! Om jag lägger mig på rygg
och flyter så får jag inte med mig huvudet upp. Om jag böjer ner huvudet under vattnet orkar jag inte ta upp det... Då fylls jag av rädsla och några gånger nästan panik. Många tankar hinner flyga genom huvudet.

Dessa problem är relativt nya. Förra året badade jag inte så mycket så jag vet inte om jag kände dem då. Minns däremot att jag reagerade på det när jag badade i vår pool i Spanien i april...

Att inte orka lyfta huvudet är ett ganska nytt fenomen. Märker det t.o.m när jag lutar bak ryggstödet på tRULLsan. Jag orkar inte få upp huvudet om jag inte drar mig upp med hjälp av armarna. Detsamma gäller om jag ligger ner på en vanlig platt säng...

Antar att nu är det nackmusklerna som är inne i ett försämringsskede.

Det verkar gå runt i kroppen...

Och min kropp är inte i topp.

Jag känner mig sjuk. Det gör mig nedstämd och ledsen.

Men jag måste hålla skenet uppe för runtomkring mig finns människor som bryr sig om mig och jag vill inte oroa dem. 

De är redan oroliga. De behöver inte mer. De reagerar på två olika sätt: antingen blir de ännu mer oroliga. Annars tror de att jag inbillar mig och "känner efter". Så avfärdar de mig om jag nämner nånting och då känner jag mig ännu mer värdelös...
Det finns alltså starka skäl till att dölja mina känslor!!

Men som det tar på krafterna...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229