Frukost i sängen!

Jag ligger i min säng och äter frukost. Jag vaknade vid sextiden men har legat här och halvslumrat lite. Har dock frusit...har fönstrena öppna för att kyla ner här inne lite. Det blir ju väldigt varmt på dagarna.
Mina tankar har virvlat runt runt... Jag har tänkt på än det ena än det andra. Positivt och negativt. Är glad för vårt kök,och att vi haft det så skoj under arbetet. (jaja,jag har inte arbetat så mycket men vi har varit tillsammans)
Och detta arbete och den mysiga gemenskapen har skingrat mina tankar på det negativa. ”den där andra sjukdomen...” Jag har lyckats förtränga oron för den stundtals. Men visst finns den där. Det kan jag inte förneka.
Ändå är det nåt inom mig som känner att det inte är nånting farligt.
Förra gången jag var på mammografi så såg de ju nånting på bilderna. De skickade mig på en mer noggrann undersökning. Och trots att min mamma gått bort i bröstcancer så blev jag aldrig särskilt orolig. Jag liksom ”kände” att det inte var nånting farligt.
Och jag hade rätt.
Det var en liten böld som t.o.m syntes utanpå och den hade jag inte reflekterat över. Alltså ingenting farligt. Och det kändes lite onödigt att jag behövt åka på extra undersökningar.
Lite så känner jag nu också...
Och även om jag reagerade negativt när jag insåg att de misstänker lungcancer,jag tror jag fick en liten chock. Så känner jag mig ganska lugn.
Det som irriterar mig är att jag måste stanna här hemma tills jag vet!
Jag har ju ”flyttat!!”
Jag vill inte vara här. Jag vill vara i stugan. Jag vill leva mitt sköna sommarliv där.
Visst. Jag kan absolut åka ner dit nu. Men OM det nu skulle vara nånting hemskt och de ringer i nästa vecka så känns det ändå bättre att vara här. Att resa hem ifrån Halmstad och kanske till Jönköping direkt känns helt enkelt för jobbigt. Jag orkar inte fara och flänga hit o dit!!
Att åka bil är jobbigt nog. Jag minimerar det gärna så mycket det går.
Mer och mer inser jag hur mycket mina sjukdomar styr mitt liv. Det är verkligen dom som bestämmer vad,hur och när jag kan göra saker.
Titeln på min blogg är verkligen slående!
AttlevaMEDibm.
Och lite andra sjukdomar...
Sjukvårdspersonalen kallar mig ”multisjuk”.
Jag inser att de har rätt.
Attlevamedibm och lite till får mig att leva helt annorlunda än jag önskar. Pga sjukdomar har jag känt att jag måste avstå att resa till vårt underbara hus i Spanien i vår. Det har hela tiden varit nånting med mig och mina sjukdomar som jag känt att jag måste få ordning på innan jag känt mig redo för att resa.
Jag ville åkt ner redan i januari men då kom influensan. Och sen har det fortsatt så... Lungorna har ju varit vårens följetong. Ska den sluta i lungcancer???
Nej!!!
Jag går fan inte med på det!!
Hela jag och min kropp protesterar vilt!! Det får inte vara så!!
Jag känner en stark ilska och frustration inom mig.
Den kommer ut vid de mest olika tillfällen. Jag är lättirriterad och tappar humöret vilket är ganska olikt mig. Jag är inte den arga typen som brusar upp och visar ilska.
Men det händer allt oftare och för de mest banala saker.
Igårkväll när jag skulle resa mig ur soffan så bara gick det inte!! Jag lägger vänster hand på soffan och höger hand på soffbordet och trycker mig upp,det är mitt vanliga sätt. Men tröttheten gjorde väl även musklerna ännu svagare så vänsterarmen (den svaga) vek sig och jag höll på att stå på näsan. Och det fanns inte tillräckligt med styrka i min arma kropp för att trycka mig upp. Jag stod där i en onaturlig ställning och gungade lite fram och tillbaka. I ren frustration vrålade jag ut min ilska och hopplöshet!! FAN!!!😤
Lars hoppade nästan till!! ”men lugna ner dig!” sa han.
Ja det gjorde ju saken bättre....
En sån känsloyttring är väldigt olikt mig.
Och den förvånade både gubben och mig själv.
Och det är just en sån som känns sådär ”ny” för mig och som jag tror kommer sig utav att jag bär på så mycket oro,rädsla,frustration och hopplöshet inom mig. Jag kan inte hantera allt det här.
Och även om jag egentligen är ganska säker på att min fläck i lungan är nånting helt annat än en tumör så nog fan finns rädslan där...
Tänk bara orden:
”Tumör” ”Cancer” ”Strålning”
Vad är er nästa tanke???!!
Just det!!
Och även om jag absolut inte tror att det är dags för mig än så nog sjutton snuddar tankarna vid det... Det är väl oundvikligt.
Och med tanke på alla dessa tankar och känslor som virvlar runt inom mig så känner jag att jag inte kan planera nånting. Inte ens när jag kan åka tillbaka till stugan.
För mig handlar det om att ta mig fram till dagen då jag får ett svar.
Allt annat i mitt liv bara flyter runtomkring mig. Att vi arbetade (nåja,att jag tittade när andra arbetade😉) igår var ju bara ett bra sätt att få bort tankarna ifrån ”det där”.
Och även om jag är bra på att inte tänka på ”det där” så ligger det under ytan och pyr...
Det bästa är att fylla min tid med sånt som kan trycka undan de där negativa tankarna och känslorna.
Gårdagen är ju ett perfekt exempel på det!
Jag höll tankarna och känslorna borta ifrån mig nästan hela dan!!
Det är när jag blir ensam och får tid att låta dem komma upp till ytan det blir jobbigt.
Men nu har jag snart ätit färdigt. Då ska jag gå upp och laga lite frukost i vårt ”nya” kök. Sen ska jag ställa i ordning i just köket,just nu står alla prylar nydiskade på en bänk.
Jag tror jag ska lyckas hålla tankarna i schack även idag👍🏼

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229