Fortfarande lite dyster…

Jag har just gått igenom en tuff hostomgång. Det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Jag fortsätter ju att hosta upp tills det inte kommer mer. Ibland går det snabbt. Ibland slarvar jag. Jag vill bara att det ska gå över. Och ibland blir jag för trött för att verkligen tömma svalget på slem.
Och det är nog när jag slarvat och haft lite för bråttom som jag vaknar (eller ibland; inte vaknar) med slem i svalget som jag ligger och harklar. Det är oftare Lars som vaknar än att jag gör det måste jag erkänna. Eller,jag vaknar nog men hoppas att det ska gå över om jag ignorerar det.
Jag erkänner! Det går inte över!!
Och det är såna nätter vi har fått dra fram hostmaskinen.
Så för att slippa det inatt hostade jag längre än vanligt. Jag ville verkligen tömma strupen på allt!! Jag hoppas att jag lyckades😊
Dessutom så ska jag försöka att sova på rygg. Det låter konstigt,jag vet. Men det är som att när jag lägger mig på sidan så börjar saliven att gojsa ihop sig i min strupe och jag får svårt att svälja det. Det är som att strupen inte är ”rak” när jag ligger på sidan. Det verkar som att den måste vara just rak utan veck och krökningar. Jag tänker mig att den är som en vattenslang. Så länge den är rak och slät kommer ett jämnt flöde med vatten. Men om man viker slangen lite så avtar flödet för att till slut ta stopp.
Ja så tänker jag☺️
Jag har varit lite dyster till sinnet idag. Allt har känts lite motigt och tråkigt. Jag grubblar mycket. Tänker på allt som inte är som man vill att det ska vara. På allt jag går miste om för att jag är sjuk. Antingen för att jag inte kan eller för att jag faktiskt inte vill. Det är inte så roligt att vara med i ett sammanhang när man ändå inte kan delta om ni förstår…
Som midsommar. Jag ser verkligen inte fram emot den. Även om inte vi ska fira på nåt speciellt sätt så kommer vår omgivning fira så det både hörs och syns. Och jag har absolut inte ont av ljud och skrän! Nej jag känner mig mest avundsjuk över att inte jag kan vara med…
Alternativet är att stanna hemma istället för att åka till stugan. Men det vill jag ju inte heller…usch sånt här grubblar jag över och blir ledsen över hur mitt liv blivit. Vad är det för mening liksom…
Snart kommer semestern. Alla människor är lediga och hittar på alla möjliga roliga saker. Helt ärligt så har jag inte ens lust att åka till stugan då heller för jag står inte ut med alla semesterfirare. Jag är inte bara avundsjuk på dem och allt de kan göra. De är även en påminnelse om att jag är sjuk och inte längre en del av det riktiga livet. Det vanliga.
Jag står vid sidan om och betraktar folk som lever. Och är glada och har skoj. De njuter av att vara lediga.
Jag är ledig jämt och för mig är det ingen skillnad på helg och vardag,sommar eller vinter.
Ja jag känner mig dyster ikväll. Det är väl bäst jag sover och förhoppningsvis känner jag mig bättre till mods då.
Godnatt.

Gillar

Kommentarer