Finbesök❣️

Tyvärr måste jag medge att jag har fått lida utav gårdagens tRULLsanrunda idag. Jag blir så less på att aldrig kunna göra nånting utöver det vanliga. Vad är det för liv egentligen?!
Idag och ikväll har jag suttit lite på vår balkong med utsikt över parken,gågatan och kön till Systembolaget (hihi). Därnere har det rört sig mycket folk i det vackra försommarvädret. Och kön till bolaget har slingrat sig långt... Jag slutar aldrig förundras varför folk måste åka till bolaget på fredagen?! Då är det ju alltid fullt av folk och köer (så var det ju även innan pandemin). Varför inte åka dit en tisdag?? Då är man ganska ensam därinne.
Tillbaka till försommardagen.
En annan som bott på landet i så många år tycker ju att det är extra skoj med liv och rörelse utanför.
Men samtidigt så får det mig att känna mig just utanför.... Och den känslan är inte så trevlig...
Jag fylls av obehagliga känslor,ja avundsjukan är en otäck känsla. Och när den fyller mig så blir jag ledsen och nedstämd.
I hela min kropp skriker det; ”jag vill också vara med!!” Men det där roliga pågår utan mig...
Och en sån här ljuvlig sommarkväll då det är ljummet och det bjuds en vacker solnedgång då spritter det lite i kroppen och man önskar att man var ung igen. På den tiden var det rastlösheten som gjorde ont i en och idag är det avundsjukan. De där åren som man hade åldern och fysiken inne för att verkligen njuta av försommarens löften blev både alldeles för få. Och tyvärr kanske de inte alltid blev sådär ljuvliga som man drömde om.
Nu är känslan nästan densamma. Jag vill ut och njuta av försommarkvällarna men kroppen stoppar mig. Men min kropp säger stopp. Och det är då besvikelsen känns ungefär som den gjorde förr....
Men så till dagens positiva händelse!
Alma är här!!
Hon kom med bussen ikväll och vi får njuta av hennes sällsksp över helgen. Det vill till att utnyttja tiden väl😍

Gillar

Kommentarer