Ett litet snack och en liten historia...

Tja...vad ska jag skriva om ikväll...?hm...
Den här dagen har inte varit lika händelselös som gårdagen. Och den har heller inte innehållit nån "nästan-nära-döden-upplevelse". På förmiddagen var jag hos kuratorn. Alltså...jag måste bara säga det: det är så otroligt skönt att få prata av
sig!! Att jag dessutom har världens bästa kurator gör ju saken ännu bättre!! Hon är verkligen toppen! Hon ställer låter mig vända på mina tankar,ifrågasätta och värdera dem. Jag känner mig alltid betydligt lättare till mods när jag går därifrån. Trots
att jag tycker att den där timmen går alldeles för fort! Tanken med samtalen är ju att jag ska få ur mig mycket av mina grubblerier och känslor som kommer sig av att jag blivit obotligt sjuk. För hur det än är så är det omvälvande på så många olika
sätt. Men ju mer bekväm jag känner mig i situationen och med henne desto mer annat pratar jag om. Sånt jag inte ens visste var nåt jag känt... Låter det flummigt?! Jo. Kanske det. Men det viktigaste är att jag mår bra (åtminstone bättre) av att få
prata med min kurator.

Men resan till vårdcentralen blev onödigt besvärlig. För det första så var min bil helt igensnöad. Jag har inte använt den på några dar och det har nog kommit 10-15 cm snö. Så det tog ett tag att hitta bilen. Och under letandet hände det värsta jag vet!!
Det kom in snö innanför jackärmen!! Åååå jag ryser bara jag tänker på det!! Det är en fruktansvärd känsla! 

Till slut hade jag fått fram bilen och kunde åka till vårdcentralen. Man kan parkera på båda sidor om vårdcentralen. Om man parkerar bakom så kan man gå direkt in till läkarmottagningen som ligger på bottenvåningen. Parkerar man på framsidan däremot så
måste man gå ner en våning. Dvs jag tar hissen

Men det är lite bökigt när man ska träffa kuratorn t.ex för hon sitter på den övre våningen. Och man måste anmäla sig och betala därnere... Hänger ni med??!

Jag bestämde mig för att parkera på framsidan. Ta hissen ner och betala,ta hissen upp igen men sen kunna gå rätt ut till bilen efteråt. 

MEN!! Den enda parkeringsplatsen som fanns där det var gott om plats att öppna dörren låg visst på en isbana! För när jag väl öppnat upp dörren ordentligt och satte ner fötterna på backen så gled de bara runt! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna
ta mig upp där! Det är knappt jag tror att en frisk person med broddar på skorna skulle klarat att gå ur bilen där!

Det var fullt på parkeringen så jag fick köra runt vårdcentralen och parkera på baksidan. Där kom jag ut ur bilen någorlunda smärtfritt. När mötet var över tog jag hissen ner och skulle gå ut till bilen. Men då var klockan över 12 och det var lunchstängt.
Därmed var dörrarna låsta... Jag fick ta hissen upp igen och sen börja gå runt vårdcentralen...i snö och is. Det kändes inte alls bra. Jag var livrädd att jag skulle ramla. Tur att jag hade min krycka!! När jag var halvvägs runt kom jag till utfarten
från parkeringen. Där stod en utländsk lastbil och slirade... Den hade väl antagligen kört fel och skulle in på parkeringen och vända. Men det är lite lite uppför där och det klarade visst inte lastbilen och hans ?sommardäck? av... Jag var t.o.m lite
orolig när jag gick förbi den för han gasade och slirade så det stod härliga till!! Men lastbilen satt fast!

Väl framme vid min bil kom jag till nästa insikt. Jag skulle ju inte komma ut ifrån parkeringsplatsen så länge som lastbilen stod kvar där och brände däck...

Jag satt i min bil en bra stund innan lastbilen på nåt vis lyckades köra lite åt sidan så att jag kunde köra förbi.,.

Vem vet..? Han kanske står kvar där på parkeringen än! Då undrar jag om inte däcken är helt blankslitna!!

Men jag är glad att jag kunde åka hem till slut. Eftermiddagen har jag ägnat åt vila och matlagning!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229