En underbar midsommarđŸ„°

Jaha...dĂ„ var denna underbara helg över. Åtminstone nĂ€stan. Utanför mitt sovrum sitter tre ungdomar och spelar sĂ€llskapsspel. De stannar hos mig tills imorgon.
Men kan ni tĂ€nka er; jag har ÄNTLIGEN fĂ„tt umgĂ„s med ALLA MINA FYRA BARN SAMTIDIGT❀
Det Ă€r sĂ„ sĂ€llsynt nuförtiden. De Ă€r utspridda och de har olika tider och olika liv helt enkelt. SĂ„ de gĂ„nger vi kan ses allihop Ă€r lĂ€ttrĂ€knade. Och den hĂ€r gĂ„ngen har vi ju fĂ„tt umgĂ„s i flera dagar i rad. Vi har vaknat,Ă€tit frukost och umgĂ„tts. Vi har förberett midsommarfirande tillsammans. Ätit och druckit tillsammans. Sjungit och lekt. Och vi har varit trötta tillsammans. För Ă€r det nĂ„t man blir en midsommarhelg sĂ„ Ă€r det trött. Det blir alltid för lite sömn av nĂ„n mysko anledning😉
Jag har kÀnt mig HEL! Flera dagar i rad. Och det har varit underbart.
Jag ville sjÀlvklart dokumentera detta unika tillfÀlle sÄ jag bad mina avkommor att stÀlla upp pÄ ett foto. Jag har gÄtt och grunnat pÄ det ett tag och nÄgra ord har etsat sig fast i min hjÀrna. De kom nog till mig under den dÀr osÀkra tiden nÀr jag gick hÀr och vÀntade pÄ beskedet; cancer eller inte cancer. För nÀr den frÄgan Àr aktuell sÄ kommer Àven existensiella tankar och grÀver sig in i ens hjÀrna och sjÀl. Och nÀr tankarna hotade att dra ivÀg Ät alltför negativt hÄll sÄ var det tanken pÄ mina barn som hindrade dem ifrÄn att rasa fullstÀndigt. För mina barn Àr det viktigaste jag har. De gÄr före allt annat. Och nÀr de visade mig hur de stöttade mig och ville att jag skulle kÀmpa lite till sÄ var det just det som höll mig kvar. Som inte lÀt mig trilla ner.
Och dÄ kom orden till mig:
Dessa kÀrleksfulla famnar bÀr mig genom motgÄngar och bakslag. Det Àr dessa armar som lyfter mig över alla hinder. Och det Àr för dem och för deras kÀrlek jag orkar lite till. Och lite till...

Jag sÄg framför mig hur jag ville ha bilden. Och dem blev precis sÄn.
Om det inte vore för min mun...
Jag blir sÄ otroligt ledsen för hur sned den Àr. Hur den har trillat ner. Jag ser ju att jag inte ser riktigt klok ut. Och det gör sÄ j-la ont i mig!! Jag mÄr sÄ dÄligt över det! Det Àr fruktansvÀrt!!
Ja. Jag Àr fÄfÀng! Vilket Àr idiotiskt. Jag vet. Men jag kan inte rÄ för det. För mig Àr det vÀrre att vara sned i ansiktet och att inte kunna le Àn att jag inte kan Àta. Jag lider.
Mina döttrar sÀger att jag inte fÄr kÀnna sÄ. De pÄstÄr att de inte tÀnker pÄ det.Min sambo Àlskar mig ÀndÄ. Han bryr sig inte om ifall hela jag Àr sned!
ÄndĂ„ Ă€r det just detta som plĂ„gar mig mest med attlevamedibm just nu.
Det Àr helt sjukt!
Barnen pÄstÄr att jag blivit besatt av tanken pÄ det.
Men kolla hÀr:

Under munnen Àr det alldeles bulligt... som om jag Àr svullen. Kanske Àr det dÀrför jag sluddrar dessutom.
Men jag trotsade bÄde rÀdslorna och kÀnslan av att vara grotesk idag!
För kÀnslan jag har med mig ifrÄn den hÀr underbara helgen tillsammans med dem jag Àlskar mest i hela vÀrlden,den Àr sÄ stark och sÄ positiv. Jag kÀnner mig kaxig!
SÄ jag la upp bilden pÄ mig och mina barn pÄ bÄde Instagram och Facebook. Skrev om dessa famnar som bÀr mig genom motgÄngar och bakslag. Jag ville sÄ gÀrna förmedla den lycka jag kÀnt de hÀr dagarna.
OCH VILKET GENSVAR!!!
Helt galet!!!
SĂ„ otroligt mĂ„nga positiva kommentarer!! De skriver: ”underbar bild” ”fantastisk bild” ”kanonbild” mm mm... NĂ„n har Ă€ven kommenterat symboliken i texten och bilden. Som ju var min tanke egentligen.
Hela kvĂ€llen har jag ”likatâ€đŸ‘đŸŒ kommentarer och svarat pĂ„ desamma.
Jag tog sen Ă€ven just den bilden pĂ„ dĂ€r barnen bĂ€r mig och anvĂ€nder nu den som bakgrundsbild pĂ„ min facebooksida. Och dĂ€refter bytte jag profilbild. Till just den jag la ut hĂ€r ovanför. SĂ„ nu visar jag ”hela vĂ€rlden” hur sned jag Ă€r. Hur slapp min ena ansiktshalva Ă€r. Hur grotesk jag ser ut.
Och gissa varför??!
För jag skiter i det!!
Jag ÄR sned och jag ser inte klok ut! Och istĂ€llet för att försköna verkligheten sĂ„ visar jag upp mitt sanna jag. Och vafan...jag Ă€r 53 Ă„r,multisjuk och mĂ„r sĂ€llan bra. Varför ska JAG visa upp en glĂ€ttig fasad?! Den Ă€r ju knappast trovördig.
NÀ jag visar upp mitt fula sneda tryne och sen Àr det bra med det!
Kanske kÀnner jag annorlunda imorgon hihi.
Men nu har jag lite hybris efter all positiv respons jag fÄtt pÄ min fina symboliska bild av mig och mina Àlskade barn som jag Àntligen fÄtt umgÄtts med i flera dar i rad!
Fy fan vad lyckligt lottad jag Ă€rđŸ„°

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229