En liten berättelse

Nu ska jag berätta om en händelse som verkligen visar hur det ofta är att leva med IBM.
Jag satte mig på sängkanten igår...minns inte varför...bara att jag nog satte mig lite för nära kanten så att jag började liksom glida... 

Det fanns ingenting i närheten som jag kunde ta tag i för att stoppa mig. Jag fortsatte att glida....sakta...

Tills jag satt på golvet.
Med möda vände jag mig om och ställde mig på knä med överkroppen på sängen...

Men det fanns ingenting som jag kunde ta tag i och dra mig upp...
Jag satte mig återigen på rumpan och sittande så hasade jag mig sakta sakta ut ur sovrummet,ut i hallen där vi har heltäckningsmatta... rumpan gled inte lika lätt på den! Men jag fortsatte att hasa mig fram till trappan där jag satte mig och lät fötterna vila mot ett trappsteg lite längre ner.

Jag fick grepp om halvväggen och krängde mig runt,flyttade ner fötterna ytterligare något trappsteg,sköt upp rumpan i vädret och klättrade sakta upp med överkroppen. Stödd mot väggen för balansens skull...
Phu!! Äntligen!!
Det var en pärs som tog så mycket kraft och energi ur mig! Jag var alldeles skakig en lång stund efteråt.
Men detta är en sån typisk händelse som drabbar mig lite då och då. Ett litet misstag och allt blir galet... 
För man kan ju lätt tro att när man läser om inklusionskroppsmyosit så är det musklerna i lår och armar som påverkas mest. Men det är på nåt märkligt sätt hela kroppen... Kan dock inte säga exakt vilka muskler det är... Men hamnar jag på golvet eller bara har suttit i en för låg soffa t.ex så kommer jag inte upp! Och vilka muskler det då är som strejkar det kan jag inte svara på.
Allt jag vet är att jag ska undvika att hamna på golvet,i en för låg soffa eller stol. Där är ju en normal toalettstol ett lysande exempel!!
Jag kommer inte upp ifrån en normalhög toalettstol. Det är ett bekymmer när jag är hemma hos vänner eller ute offentligt. Jag tycker det känns dumt att välja handikappstoaletten om jag inte har rullstolen med mig. Särskilt om det är kö...
Det är höst,ja idag är det vinter med snö på backen här utanför. Det innebär tyvärr att jag mår allt sämre... Jag tror ibland att det är psykiskt eftersom jag nog är den i detta landet som hatar snö mest!! Ser inget positivt med snö!! Men nog känner jag i hela kroppen att jag mår sämre och problemen blir värre... Så är det bara.
Ursula,den lilla björninnan,vill gå i ide....

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229