Dramatik på morgonkvisten

Äntligen har jag fått sova tills väckarklockan väckte mig!! Och det beror på att jag faktiskt tog en tablett som gör mig trött igårkväll... Tabletten har ett annat syfte men biverkningen är extrem trötthet och jag vet att jag sover gott på dem. Så jag tog en innan jag la mig igår...kände mig så utschasad och trött så jag ville bara sova. Och det fick jag. Det var skönt. 
Men jag får ju inte sova tills jag vaknar just nu eftersom Bella ska få mat och komma ut en sväng. Så jag ställde klockan,vaknade och kopplade mig till pumpen och låg och halvslumrade tills jag fått i mig lite näring.
Jag har gjort upp med våra grannar så att dom kommer och tar ut vår hund nu på morgonen. Vi sa en ungefärlig tid och jag gick ner så att jag kunde ge Bella lite mat innan de kom och hämtade henne. Jag var på väg till fönstret för att tända adventsstjärnan när det hände!!
KABONG!!! PANG!
Plötsligt låg jag på golvet mellan diskbänken och köksön!! 
Jag vet inte vad som hände! Och stackars Bella undrade nog vart matte och maten tog vägen?!
Och som jag slog mig!!
Kan inte fatta hur man kan slå sig på så många olika ställen när man bara faller åt ett håll?!
Knäna. Höften. Axeln. Armbågen. Handleden. Nacken. Pannan. Bakhuvudet. Kinden....
För att inte tala om självkänslan!!
Den fick sig återigen en rejäl törn.
Självklart hade jag lagt ifrån mig mobilen men som tur var så hade jag lagt den i köket. För det mesta brukar jag lägga den på soffbordet när jag går ut i köket. Men har på nåt vis känt mig osäker på sistone. Särskilt nu när Lars är bortrest. 
Men jag låg platt på golvet och det var högt till arbetsbänken på köksön. Jag är ju smidig som ett kylskåp när jag ska försöka ta mig upp...
Samtidigt så visste jag ju att grannen snart skulle komma för att gå ut med Bella. Så jag låg kvar där...och glodde i taket...och såg att jag behövde skura under bänkskivorna. På undersidan av skåpen...hur ofta gör man sånt?! Inte tillräckligt uppenbart! (Aldrig skulle jag väl i ärlighetens namn erkänna!)
Så jag låg kvar....

Detta var vad jag såg...
Självklart insåg jag att jag måste ha mobilen. Måste ringa efter hjälp. Så jag vände mig om och med stöd och hjälp utav köksskåp och utdragna lådor kunde jag resa mig och plocka ner den. Men sjönk tillbaka ner på golvet helt slut av kraftansträngning.
Låg där en stund till...tröttnade...blev förbannad.
Så jag satte mig upp igen. Lika jobbigt denna gången. Sittande på rumpan så hasade jag mig till matrummet. Phu....det var en pärs!
Vi har en kökssoffa utmed kortväggen. Jag tänkte att där kan jag nog dra mig upp. 
Jag hade fel. Jag kunde inte.
Då ringde jag grannen. Det tog emot. Men vad hade jag för val?!
Både herr och fru S kom!!
De fick lyfta upp mig. Jag har verkligen ingenting att hjälpa till med när jag ska ta mig upp. Jag blir som en trasdocka. Helt lealös!!
Men de fick upp mig till slut. Och de hjälpte mig med Bella. När allt var klart gick jag tillbaka till min säng. Kopplade mig till pumpen. Och här ligger jag nu. Ganska mörbultad och väldigt trött...
Har bjudit hem sönerna på lunch men vet inte ifall jag orkar...


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229