Det är över nu...?

Nu har jag fått sova lite. Så jag är något piggare. Väldigt glad över att jag inte drack en massa vin igår!! Jag är alltså "bara" trött!! Jag vet att jag kommer att få lida för sista tidens stirr och stress ett tag framöver men det är det värt!! För festen blev så lyckad! Alma var så glad! Och det dök upp em del oväntade men så roliga vänner. Ja det blev verkligen en lyckad kväll!

Jag vet inte hur länge det satt gäster kvar och när Lars och Ebba gick och la sig. Då sov jag gott!!
Jag tror det var bra att jag åt här i sängen innan jag somnade. Jag tror att jag kommer att ha nytta av det idag. Jag ska försöka äta lite mer regelbundet idag. 
För idag har jag mycket arbete på gång!! Vågar inte ens tänka på hur det ser ut på altanen. Det lär vara väldigt mycket skräp. Skönt med papperstallrikar!!
Men jag ser inte detta med städningen som ett jättestort problem. Det brukar gå rätt fort att röja bort allt skräp och sen är det bara att gå runt och plocka. Torka lite. Och det får ta lite tid. Jag har ingen brådska,ingen tid att passa. 
Nä nu är det "värsta" över. Och det roligaste!! 
Jag hoppas hon fick den lyckade student hon förtjänar! Att hon är nöjd.

Min kropp är nog ganska så sliten känner jag. Jag stod och gick väldigt mycket igår och det känns. Jag undvek att sitta på de där klappstolarna i tältet för mycket. Försökte stå mycket,gå runt och prata lite. Sen satt jag i soffan på altanen. 

Men jag gick ju även en ganska lång bit för att komma fram till själva utsläppet. I lite olämpliga skor. Nej,inga högklackade pumps!! Så tokig är inte ens jag! Men ändå lite nättare sandaletter med en liten liten klack.... Det var väl korkat kanske. Sneakers hade ju varit smartare. Men ibland vill även jag vara fin.
Trots att det kostar!!
Det känns i mitt svaga ben att jag gjort onödiga saker. Det är ömt,varmt och lite darrigt. Ända upp i skinkan. 
Men det är ju precis så som det brukar kännas när jag överansträngt mig. Så det är ingen fara! Lite vila (eller ganska mycket!) och så är jag på banan igen.
Jag hade en väldigt rolig dag. Festen blev så lyckad. Här var en salig blandning av folk. Ungdomar som kom och gick. Grannar. Släktingar. Och Almas dagmamma och hennes man. Och så Sven. Som var min mammas livskamrat. Att han var här gjorde oss alla otroligt glada. Alma vågade inte ens öppna hans kuvert inför de andra,rädd att börja gråta. Det var känslosamt att ha honom här. Utan mamma. Fortfarande. Efter tre år...
Men så roligt. Vi var alla väldigt glada över att träffa honom.
Som sig bör drog Alma iväg på studentfest med sina kompisar. Klart de vill fira tillsammans "en sista gång". Men ett tappert gäng stannade kvar i vårt tält. Det blev lite kyligt och de små odjuren började surra omkring oss så vi trängde ihop oss innanför glasdörrarna efter en stund. Där var det både varmare och betydligt färre flygfän.
Jag måste nog säga att vi hade tur med vädret ändå. Visst det regnade och blåste lite men det kunde varit värre. Under utsläppet och festen så var det helt ok.
Nu får vi bara hålla tummarna för att vi har samma "tur" imorgon då det är bal.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229