Det är mycket som ska ut!

Idag har jag skött mig ganska så bra tycker jag. På förmiddagen var jag bara hemma,jag småpysslade med lite av varje. Kl 13 hade jag tid hos kuratorn. Jag måste verkligen säga att det är fantastiskt skönt att få prata med nån som man inte har några känslomässiga band med. Man behöver inte ta hänsyn till ifall den andra ska ta illa vid sig eller känna för mycket liksom. Nej,det är hennes jobb att lyssna på andra människors skit och hon vet hur hon ska hantera det. Och hon vet hur hon ska få mig att se på mina bekymmer med nya ögon. Från ett annat håll. Få mig att ifrågasätta mina egna tankar och känslor.

Jag tycker det är jätteskönt att gå och prata av mig!! För det här med att drabbas av en obotlig sjukdom,tvingas sluta jobba och leva med en ständig oro tar på psyket. Tankarna och känslorna är många och ofta tunga. Tyngre och mer negativa än nån kan föreställa sig... 
Jag trivs väldigt bra med min kurator. Jag känner mig trygg och bekväm med henne. När jag först fick min diagnos och allt bara föll så gick jag också till en kurator. Men jag fick inte alls samma känsla där. Det kändes inte som att jag fick nån riktig hjälp av henne. Hon bara lyssnade på mig men gav mig inga verktyg att hantera mina tankar och känslor med. Jag tänkte att jag nog behövde ta till det tyngre artilleriet; jag började gå hos en psykolog. Det kändes helt ok. Där fick jag mer gehör och feedback. När sommaren kom så ville jag göra ett uppehåll och slippa ha några tider att passa osv. Och sen återupptog jag aldrig de där samtalen... Men så började allt komma tillbaka till mig för nåt år sen... Till slut tog jag tag i det och nu känns det så mycket bättre. Så jag fortsätter nog med det här. Fast jag tar nog ett litet uppehåll i sommar igen
Jag hämtade Alma i skolan och vi åkte och gjorde en del ärenden ihop.
Det var precis lagom mycket aktivitet på en dag för mig.
Kvällen tillbringade vi i soffan med att titta på dokumentären om Kevinfallet. Usch vi blev så illa berörda både jag och Alma. Våra tårar har runnit och vi har skrikit ut vår ilska! Det var fruktansvärt...
Jag la mig innan 22. Är inte så himla trött egentligen men det är skönt att komma i säng. Och snart ska jag sätta igång nästa ljudbok! Det blir svårt för Camilla Läckberg att slå Birgitta Bergins feelgood-roman!! Men en deckare är ju alltid underhållande.
Tyvärr har jag lite svårt att svälja här i sängen. Jag har ändå höjt upp min huvudända rejält. Jag sitter nästan upp. Men som jag berättat nångång tidigare så har jag fått allt svårare att svälja när jag borstat tänderna. Och värst är det ifall tandkräm blandar sig med saliven... Då blir det som sura uppstötningar fast åt andra hållet... Saliven,som är stark av tandkrämen,lägger sig mitt i halsen och jag kan varken svälja den eller harkla upp den. Till slut är det så att jag knappt orkar andas och det tårar sig i mina ögon. Min hals är helt ihopsnörd och det känns som art strupen är tjock som ett sugrör!! Och därigenom ska både luft och tandkrämsblandad saliv pressa sig igenom! Det är mycket obehagligt...
Hoppas saliven luckras upp snart och att jag vaknar imorgon bitti...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229