Den stora dagen är här!

Idag fyller mannen i mitt liv 50 år!
Och idag,eller ungefär idag iallafall,så är det 25 år sen han blev just mannen i mitt liv❤️

Det hade varit nånting på gång mellan oss under en tid men inte "blivit nåt". Så kom hans 25-årsdag och den skulle vi fira genom att ta med honom till Hotell Åsen där det var  "sista festkvällen före jul".  Och sen den kvällen
har det varit vi

I halva Lars liv! Vi fortsätter väl i samma stil andra halvan också???

Detta blev en parentes som inte har ett dugg med min blogg att göra! Men jag tillåter ju mig att göra andra inlägg emellanåt! För att jag kan

Och ikväll ska vi alltså fira!! Det kommer att bli bra. Enkelt och bra,med bara familjen. Som ju är brokig och ganska stor... Sandra och Lars har ju ungefär samma familj så därför funkar det ju att slå ihop kalasen såhär. Annars hade deras familjer fått
gå på två kalas såhär precis före jul,det kanske hade känts lite småstressigt. Sandra fyllde förresten 40 igår. Så ikväll blir det 90-årsfest!!

Jag är ändå lite orolig för hur jag ska orka... Jag hoppas inte att nån av mina familjemedlemmar läser detta före festen. Då blir de lite bekymrade och det vill jag inte.

Men helt ärligt så vet jag inte hur jag ska klara av denna dagen. Det där som hände igår,när jag började tala osammanhängande och konstigt kände jag att det berodde på total utmattning. Gårdagens fixande med shopping och sånt farande och flängande knäckte
mig. Jag vaknade här innan fem och kände hur kroppen värkte av trötthet. Det känns som att mitt svaga ben är dubbelt så tjockt,varmt och avdomnat. Armen är i ungefär samma skick. Och jag känner mig totalt utmattad... Av det "lilla" som vi
var ute på igår... Hur ska jag då må ikväll? Jag är riktigt orolig... 

Jag blir så ledsen och besviken över dessa känslor. Över hur mitt liv försämrats. Och framför allt hur jag med mitt dåliga mående påverkar andra i min omgivning. De blir ju självklart oroliga när de ser hur dåligt jag mår...

Jag la särskilt märke till just det när jag umgicks med Alma som jag inte umgåtts så mycket med på sistone... hon ser mig inte längre dagligen så när vi väl ses måste hon se hur jag försämrats sen sist... Jag vill bara dölja det för henne,spela friskare
och visa upp ett hurtigare Ursula. Men man kan inte lura sina barn. De ser igenom fasaden...

Och det gör så ont. Jag märkte på Alma att hon tyckte det var obehagligt när jag började svamla igår. Hon blev nästan arg...antagligen av oron... 

och idag,trots att jag bara varit vaken lite mer än en timme,så känner jag fortfarande av denna utmattning och undrar ifall jag orkar prata tydligt idag?! Orkar jag stå på benen hela kvällen. När jag ligger här med benen lite upphöjda i godan ro så känner
jag hur svaga benen är. Undrar om de orkar bära mig alls idag...

Jag ska ta det väldigt väldigt lugnt idag. Har ett kök som ser ut som "hej-kom-och-hjälp-mig!" Men det fixar jag nog ganska så smidigt när jag väl kommit upp... hoppas jag...

Sen ska jag välja kläder.

Jag har alltid älskat klänningar!! Och jag har ett flertal som inte blivit omoderna. Festklänningar som är ganska tidlösa och väldigt trevliga. Dock är flera av dem ärmlösa. Och jag känner mig för gammal för att visa mina överarmar. Finns det nåt mer
motbjudande än medelålders och äldre kvinnor som har linnen på sig och viftar runt med sina armar där gäddhängen fladdrar???! Har de ingen självinsikt??!

Förutom detta delikata bekymmer så är det ju detta med strumpbyxor och tajts.

Jag kan inte längre ta på mig sånt. Jag har inte kraft nog i vänsterhanden att hjälpa till att dra dem på mig. Och inte heller tillräckligt med kraft för att hålla benet spänt och bjuda på det där lilla motståndet som behövs för att kränga på en tajt
strumpbyxa...

Så strumpbyxor är helt uteslutet!! Jag har däremot ett par svarta tajts som kanske skulle kunna funka. Jag får testa. Jag skulle vilja använda en speciell klänning för sista gången. Sen får jag ta farväl av den och ett antal andra festklänningar som inte
passar på sommaren till bara ben..,

Ja vilka bekymmer va?! Stora som små problem irrar runt i mitt huvud!! Ibland blir det för mycket,det hopar sig och svämmar över. Jag måste bli bättre på att sålla bort de små problemen. Det är nog inte bra att låta dem ta plats i den där högen...

Önskar jag kunde koppla av och vila. 

Jag behöver det känner jag...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229