Då var det dags!

Jag ska åka hem idag. Jag har dubbla känslor. Jo,visst jag känner mig "klar" här. Men jag vet att jag kommer att längta tillbaka hit ganska så snart. Jag får ett helt annat lugn inombords när jag är här.

Tyvärr har ju förkylningen stått lite i vägen för mig härnere denna gången. Jag har inte gjort så mycket. Fast jag är inte så säker på att jag hade gjort så jättemycket mer om jag varit pigg. På ett vis är det nästan lite skönt att jag har varit hängig. Jag har verkligen vilat och tagit det lugnt. Önskar bara att jag kände mig så utvilad som jag borde.
Vid 6 i morse kopplade jag fast mig vid min pump så jag har redan ätit. Nu ska jag bara gå upp ur sängen och sätta fart. "Bara....."
Ser inte direkt fram emot att köra hem. Det känns i hela kroppen. 
Jag ser däremot fram emot att sova i min säng därhemma. Den kan jag ju höja både fot-och huvudändan. Det är väldigt skönt. Särskilt när jag är såhär tjock i halsen. När jag ligger ner så ligger jag ju verkligen ner och då samlas all gegga i min hals och jag får svårt att både svälja och andas. Dessutom så är min säng därhemma högre. Jag har inga större problem att resa mig upp ifrån den. Men härnere måste jag kämpa mig upp varje gång. Det är en sån enorm skillnad på hur högt eller lågt jag reser mig ifrån. Det låter ju konstigt men det är den bittra sanningen. Stugan är inte lika bra anpassad efter mig och mina konstiga fel som huset hemma är. Toaletten är en annan sån grej. Hemma har jag ju förhöjda toasitsar och det gör sån stor skillnad. Det verkar ju märkligt att endast fem-tio centimeter skulle göra skillnad,men jag lovar: det gör en enorm skillnad!!
Trots dessa små bekymmer så funkar ju mitt liv härnere bättre än det gör därhemma. Och då är det ju trapporna som spelar den största rollen!
Drömmen är ett enplanshus som är lite mer anpassat efter mina problem. En dag....
Förkylningen är ju som sagt inte så rolig. Slemmet är en plåga. Då har jag ändå satt på ett plåster!! Undrar hur det skulle vara annars..?! Det finns en nackdel med plåstret. Det minskar ju salivbildningen och det innebär att jag blir väldigt torr i munnen. Det märker jag mest av på nätterna. Jag vaknar och är helt uttorkad i munnen! Men då har jag ställt in en flaska med bubbelvatten bredvid sängen och kan ta några klunkar som jag får gurgla runt i munnen lite. Det hjälper en liten stund.
Nu börjar det bli dags att gå upp. Packa ner mina grejer,ut med dem i bilen och sen städa av lite och käka en gång till innan jag drar hemåt. Jag måste hämta nya slangar på vårdcentralen innan de stänger i eftermiddag. Sjuksköterskan ringde mig häromdan och sa att de kommit nu. Bra,för det börjar bli svårt att få dem rena nu när jag använt samma så länge.
Det är enda gången jag har pratat denna veckan! Och det var jobbigt...
Nej,jag har nog pratat med Lars nån gång. Kanske... Jag undviker helst att prata! Särskilt nu när jag är så grötig i halsen. Det tar så enormt på krafterna!! Tacka vet jag skrivandet!! Att maila och smsa passar mig perfekt!! 

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229