Blommor blommorhuset är fullt av dem!

Det är ju fantastiskt att ett litet,litet piller kan innehålla så mycket smärtlindring!! Den där tabletten jag tog hjälpte verkligen. Lite vila på det och så var jag som vanligt igen. (ja mitt nya vanliga-inte det där gamla,friska vanliga...) Jag fortsatte att plocka och jag tog hand om alla blommor. Alma fick många buketter,jag klippte dem lite och arrangerade om en del. Satte dem i olika vaser på olika bord i hela huset. Därefter gjorde jag en stor bukett av rosor utav en del av alla blommor hon fick hängda runt halsen i fredags.


Det är ju synd att slänga dem som fortfarande är fina.

Ja det är lite sånt jag pysslat med i eftermiddag. Inget alltför ansträngande alltså. Det hade jag nog inte klarat av... Bara tanken på att t.ex dammsuga får mig att rysa. Jag har ju redan så ont... Jag hoppas att jag kan få sova i natt. Jag har tagit med en stark värktablett till sovrummet för säkerhets skull. Men jag vill helst inte ta nån. Jag ska eventuellt gå upp mitt i natten dessutom. Alma ska åka på studentresa till Rhodos. Hon blir hämtad här vid halvfyratiden. Jag kanske vill gå upp och ge henne en kram innan hon åker...
Men jag får se. Det beror på hur jag kan sova och lite sånt.
Jag försöker att inte vara så aktiv på sociala medier,ja Facebook och instagram. Det är så lätt att fastna i det. Det blir som ett gift. Man drar upp mobilen så fort man sätter sig eller nåt. Kan inte låta bli... Men jag vill verkligen inte hålla på sådär!! Det är ju inte ens intressant! Jag blir istället mer irriterad på folk... Men det säger väl mer om mig själv. 
Hursomhelst så finns det ju några grupper där för oss som drabbats av både IBM och för alla myositsjukdomar. Jag är med i båda. Men jag är inte aktiv där. Däremot så ser jag ju vad som skrivs i dem. Samtidigt som jag tycker det är jätteskoj att vi med dessa märkliga diagnoser kan hitta varandra och utbyta erfarenheter och tips till varandra. Men jag orkar inte... Jag vet inte vad det är som gör mig så trött av det där. Jag orkar inte läsa om hur andra gör och vad för hjälp de får. Hur de tränar si och tränar så... Jag blir jättestressad av det. Det låter säkert jättedumt men det är den pinsamma sanningen. Jag varken vill eller orkar veta hur andra har det. Jag skäms över att erkänna det men jag måste vara ärlig. Jag känner mig jättedum. Här skriver jag varje dag och berättar hur JAG har det. Delar med mig och låter andra få veta. Men jag är så oartig så jag läser inte om hur andra har det!! För jag orkar inte!! Hur idiotiskt och själviskt är inte det??!!? Vem tror jag att jag är?? Är det bara jag som får berätta om mig och hur jag upplever det att leva med IBM??!! Ja,det verkar ju nästan så... Men så tycker jag ju egentligen inte!! Jag tycker det är fantastiskt att det finns ett forum där alla kan hitta varandra,stötta varandra. För även andra måste ju ha ett behov av att skriva av sig och berätta hur de har det. Jag har inte ensamrätt på det!!!
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om ifall nån läser det jag skriver. Folk mår nog bäst om de låter bli att läsa det!! Men för mig själv har det blivit en livsnödvändighet! Jag MÅSTE skriva!! Blir galen annars!! Jag måste sätta ord på mina tankar och känslor och de måste lämna mig på nåt vis för att jag ska orka gå vidare. Många hade säkert valt att prata med sina vänner eller nån kurator. Men för mig är det SKRIVANDET som har en helande kraft!! Jag älskar att skriva!! Jag väljer ju t.o.m att smsa före att prata med nån. Det är så mycket lättare. 
Nu ska jag svara på några mail. Det är så roligt att så många tar sig tid att skriva till mig! Jag försöker att svara alla samma dag men jag väntar oftast till kvällen. Som nu. Eller till morgonen därpå. Det är nästan det bästa. Jag ligger gärna och skriver svar på morgnarna när jag ändå ligger här och äter i 1,5 timme!
Jag tycker att det här med smartphones är nåt av det bästa som hänt!! Härifrån kan man sköta allt! Jag gör ALLT på min mobil. Bloggar,mailar,läser tidningar mm mm mm... Det är så behändigt att alltid ha den med sig. Istället för att behöva sätta sig vid ett skrivbord,sätta på datorn,vänta lite,logga in osv osv... Det gillade aldrig jag. Jag avskydde att sitta vid datorn. Och det sitter kvar i mig fortfarande. Men mobilen är fantastisk!!
Hoppas mina arm-och handmuskler orkar med den länge

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229