Blandade känslor.

Gårdagen kändes verkligen positiv. Marcus kom återigen hem till oss. Jag lagade spagetti och köttfärssås - en riktig mamma-special som både Alma och Marcus älskar. Och när jag stod där i köket och lagade mat,Alma och Marcus satt på varsin stol vid köksön där Lars stod och grejade med nåt - då gick en sån varm känsla igenom mig och jag kände hur lyckligt lottad jag är som har en sån fantastisk familj❤️ Visserligen saknade jag två av mina älsklingar men det är ju så svårt att samla dem alla. Så  därför svämmar mitt hjärta över när vi ändå är ett litet gäng samlat. Skratten haglade och kärleken i vårt kök måste gått att ta på där och då❤️
Men om gårdagen var kärleksfull och positiv så är dagen desto mer dyster... Jag vet inte varför jag återigen ramlat ner i dysterheten. När jag låg och åt i min säng i morse så hopade sig tankarna på min negativa framtid i min hjärna... Jag ser ingen ljusning,bara mörker. Jag försöker undvika tankarna på hur mitt liv kan komma att bli när sjukdomen fortsätter göra min kropp allt svagare och obrukbar. Vad kommer det att göra mig MIG? Hur kommer det att påverka min familj? Vårt liv tillsammans? Tack och lov att barnen är (mer eller mindre) vuxna och reder sig själva. Mig kommer de aldrig mer ha nytta av i sitt liv!! Jag kommer bara att bli en belastning och ett dåligt samvete. Och det är det sista jag vill bli!!
Nej jag tänker inte dela med mig av mina allra mest negativa och destruktiva tankar jag tampats med idag!! Jag behåller dem för mig själv och försöker byta ut dem mot lite mer positiva och konstruktiva tankar. 
Men jag ville ändå berätta att bergochdalbanan är i botten igen! Men det brukar ju vända där och sakta klättra uppåt igen...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229