Årets sista dag.

Jag ligger här i min säng och lyssnar på vädret utanför. Regnet vräker ner. Och då menar jag verkligen vräker!! Tur man slipper gå ut idag.
Jag vill så gärna må bra men det verkar vara omöjligt. Jag minns knappt hur det är att må bra. Jag har känt mig sjuk så länge nu. Och värst har det varit den här hösten. Det var väl den hemska gallblåsinflamationen som var starten på min dåliga höst. Ibland får jag för mig att jag fortfarande känner av den. Men det är väl de onda sviterna efter bältrosen som fortfarande spökar. Jag kan knappast påstå att den smärtan lindras med tiden. Tvärtom skulle jag nästan säga. Det krävs fortfarande 5-6 tabletter om dan för att stå ut med smärtan.
Om en stund ska jag gå upp och köra en omgång med hostmaskinen. Morgnarna är värst. Då har det boat ihop sig i min hals och jag brukar behöva klökas och nästan kräkas upp slem några gånger. Det är väldigt obehagligt. Inte minst för mina familjemedlemmar. De tycker det är otäckt att se på och i början trodde de att jag höll på att kvävas varje gång men nu har de vant sig lite.
Jag vet att jag beskriver mitt liv som negativt. Det är mycket som är eländigt. Men ändå känner jag mig inte jättedeppig. Jag har ju vant mig vid allt det här successivt. Det vore nog en helt annan grej ifall jag gått från frisk till det jag är idag från en dag till en annan.
Men nu kom Alma in och ska hjälpa till med hostningen. Så det är bäst jag går upp.

Gillar

Kommentarer