Äntligen nånting positivt!!

Jag gick här hemma och pysslade i godan ro. Lyssnade på en bok och hade det ganska bra.
Då ringde telefonen. ”Inget uppringnings-ID”
Hm...🤔vad är det nu??! hann jag tänka innan jag svarade...
I andra änden presenterade sig en sköterska på Medicin i Värnamo. Hon sa att de fått in ett återbud i eftermiddag och undrade ifall jag kunde komma. Min läkare hade fått resultaten ifrån lungröntgen så han ville diskutera dem med mig.
Jag sa ”JA! JA! JA!!” Såklart jag ville!!
För självklart har jag gått och undrat över resultatet... Och på nåt vis så har den väntan fått mig att avvakta lite med att ”flytta”. Jag har känt att jag vill veta resultatet därifrån innan jag drar till stugan. Och jag visste också att min läkare kommer att vilja prata med mig. Han är världens bästa läkare som jag känner STORT förtroende för!! Han lämnar mig inte. Jag bara vet det.
Jag fick en tid vid 15:30 men de ville att jag skulle vara där innan 15 för jag behövde göra några tester innan jag träffade doktorn.
Vi la på och jag la mig tillrätta igen för att äta.
DÅ kom tankarna!!
Och inom mig kom känslorna...
Stämmer det verkligen att det blivit ett återbud? Eller vill han träffa mig för att de hittat nåt fel och det är bråttom??! Och så säger de att de fått återbud för att inte oroa mig...
Hela mitt inre fylldes av dåliga vibbar! Nånting obehagligt växte därinne...
Vad betyder det här egentligen? Har de hittat ännu fler och ännu större hål på lungorna (det är ju såna jag har; små hål som syns överallt på röntgenbilderna!)
Jag ringde Lars och frågade ifall han kunde tänka sig att följa med. Jag kände mig så orolig så jag ville verkligen ha honom med mig. Jag förstorade upp scenariot i mitt huvud så jag blev alldeles matt!! Dessutom tycker jag inte om att köra så mycket. Det är för jobbigt.
Han följde självklart med. Han kom hem och hämtade mig i god tid.
Väl på sjukhuset fick jag göra en massa tester och blodprover. Sen fick jag göra en spirometri. Dvs andas genom ett slags rör och så registrerar en apparat hur starkt jag kan blåsa och andas in.
Sköterskan säger exakt vad jag ska göra. Och det allra jobbigaste är när jag andats in och fyllt upp lungorna och sen ska blåsa ut det igen. Det känns som att lungorna ska sprängas!!!
Men till slut var vi klara och då var jag också helt slut.
Sen kom jag in till min läkare. Han är bara helt fantastisk!! Jag tycker så mycket om honom och känner ett sånt stort förtroende för honom! Om man skulle få välja en egen husläkare skulle jag välja honom!!
Och han hade goda nyheter!! Riktigt goda nyheter!!
Alla mina hål i lungorna har krympt och blivit färre!!! Helt fantastiskt!!
Jag är så jäkla glad!!
Äntligen fick även jag höra nånting positivt!
Jippi Jippi Hurra!!!!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229