Äntligen!

Morgonens hostning gick faktiskt bättre just idag. Jag tror att vi alla tre kände en enorm lättnad över det. Men visst hade jag mycket slem att hosta upp. Vi har kört hostmaskinen fyra gånger idag också,det känns som att det är väldigt bra för mig. Den sista avslutade vi precis innan jag la mig nu. Så jag hoppas att natten blir bra.
Men dagens höjdpunkt var när yngsta dottern,Alma,kom till oss!! Vi har inte träffats sen i juni då hon tog sin examen ifrån högskolan. Men då träffades vi bara under en kort stund utanför vår altan därhemma. Så det var underbart att träffa henne idag. Hon stod i dörröppningen en lång bit ifrån oss men vi kunde ju se varandra när vi pratade och det var härligt. Hon gick sen in till mina svärföräldrars stuga där Ebba gjort det mysigt till sin lillasyster. Där får hon nu bo tills hon testat sig.
Men vi är åtminstone nära,vi kan se varandra och träffas utomhus om vi vill.
Ja tänk ändå så mycket en sån här positiv händelse kan påverka ens mående ändå. Jag tycker det har varit lite lättare på nåt vis idag. Kan inte förklara riktigt hur jag menar,men det känns liksom lättare att leva just nu.
Trots att Lars och Ebba är på mig så fort jag är uppe och försöker göra nånting.
”Vad är du uppe och springer om??” frågar dom! ”Ta det försiktigt! Gå och sätt dig! Vi hämtar det du vill ha!”
Trots att jag vet att de gör det av kärlek. De är rädda om mig. De är livrädda att jag ska ramla.
Så känner jag mig lite påpassad... Jag är inte van vid det. Jag är van att styra o ställa själv...
Samtidigt så är jag otroligt glad och lyckligt lottad som har såna oerhört fina familjemedlemmar. Jag vet att de tjatar på mig av kärlek❤️ Och jag älskar dem för det❤️
Men ibland vill jag bara vara fri! Göra vad jag vill. När jag vill. Hur jag vill.
Men det är ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag kommer alltid att vara beroende av att ha folk i min närhet som hjälper mig med de mest simpla göromålen.
DET är svårt för mig att ta in. Att acceptera...
Det stör bilden jag har av mig själv.

Gillar