Adventspyssel

Idag har jag haft en sån där dag som trots allt passar mig och mina svagheter. Jag har plockat och pysslat med adventsstjärnor och sånt. Det är inte så fysiskt ansträngande men det känns ändå meningsfullt.
Förr om åren har jag städat och fejjat,putsat fönster och bytt gardiner. Ändrat nästan hela inredningen till advent. För trots att julen inte är nån favorithögtid så har jag ändå alltid försökt att göra det mysigt. Och så mycket advent och jul jag bara kunnat.
Men nuförtiden så orkar jag inte. Det bara går inte. Jag gjorde det så enkelt jag bara kunde idag. Istället för att ställa ljusstakar i fönstrena så bytte jag bara ut lampskärmarna mot pappersstjärnor. Det blir mysigt det också.
Men jag gjorde det bara på vår mittenvåning.
Jag struntar i att sätta upp adventsljusstakar och stjärnor på övervåningen i år.
Jag orkar inte gå uppför trappan. Det bara går inte.
Det har byggts upp ett motstånd i min hjärna. I min kropp. Bara jag tänker på att ta ett eller flera kliv upp så går det som ilningar i min kropp. Jag känner det så starkt. Det är både ett fysiskt motstånd och ett psykiskt. Jag känner en rädsla bara av att tänka på att gå uppför en trappa. Ja även nerför. Men jag går ju inte nerför likadant som friska människor gör längre. Nej jag backar nerför trappor. Ungefär som så man lärde barnen göra när de var små.
Det här enorma motståndet som jag känner för trappor och nivåskillnader är relativt nytt. Det har ju varit jobbigt att gå i trappor innan också men nu är det inte bara jobbigt!! Nu är det ett jättelikt hinder som jag inte vet hur jag ska klara av att bemästra!! Och jag är livrädd för det!!
Jag har märkt att jag är väldigt rädd väldigt ofta nuförtiden. Det har aldrig varit på detta viset tidigare. Jag har tagit såna här tankar med en axelryckning.
Men nu går de inte att nonchalera längre.
Jag är livrädd för att gå i trapppr.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229