Valborgsmässoafton.
Det är ytterligare en dag som inte betyder nånting för mig. Förr kunde man väl tycka det var lite skoj för man var ledig ifrån jobbet,det fanns en viss chans att det blev fest och sådär. Men med tiden har inte ens det haft nån betydelse.
Och sen vår yngsta dotter fick en rejäl allergireaktion när hon var ett par år på just valborgsmässoafton så har jag alltid haft en liten olustkänsla inom mig.
Nuförtiden blir det inte ens fest. Ingen alkohol. Ingen grillning. Bara en vanlig tisdagskväll.
Och trots att det är första maj (helgdag) imorgon så ska jag röntga mina lungor. Datormografi.
Jag är lite irriterad.
Det retar mig att jag är så trött och orkeslös!!
Jag försöker verkligen skärpa till mig! Jag försöker vara så aktiv jag bara kan och jag har fullt upp med massa saker. Men det slutar alltid på samma sätt; jag däckar!
Och när jag däckat så tar det en evighet för mig att piggna till. Jag blir förbannad varenda dag för att kroppen inte orkar göra det min hjärna försöker övertala den att göra. Samarbetet dem emellan fungerar INTE!!
Kanske borde söka hjälp?? Det där med kommunikation verkar varken kroppen eller hjärnan veta vad det är!!
En parterapeut kanske kan hjälpa till????
Under mina långa mat-och vilostunder idag har jag försökt att hålla mig vaken åtminstone. Har väl lyckats sådär... Så länge jag ritade och målade gick det åtminstone bra.
Jag färdigställde den här surrealistiska krumelurbilden i färgad blyerts och lite tusch. Den är liten,bara A5-storlek. Men den var väldigt rolig att måla.

Det var nånting jag hade tänkt skriva om... Nåt jag ville berätta.... Men jag minns inte vad det var!!!🤔 Ååååå!! Typiskt!
Men kommer jag på det så får jag göra ett nytt inlägg.
Nu ska jag försöka sova istället.
Godnatt.

Igår tog jag ut min kära tRULLsan på en välbehövlig runda! Vädret,fågelkvittret och alla möten med bekanta gjorde min dag☀️

Kände mig lite som Hedvig ifrån A till Ö 😃
🎶..som om jag inte skulle kunna så enkla saker jag bara frågar...🎶 när jag for fram!

Jag somnade direkt efter att jag skrivit det förra inlägget! Och vaknade snopet när pumpen pep. Jag visste inte var jag var...🤪
Men jag kom till sans efter en liten stund och kände mig betydligt bättre än när jag la mig i sängen ett par timmar tidigare. Så jag bestämde mig för att ta en tRULLsanrunda!
Vädret var underbart så det var otroligt skönt att komma ut. Jag njöt av friheten.
Jag åkte till apoteket och sen fortsatte jag till bok-och pappershandeln här i samhället. Jag köpte nya block och pratade lite med dom som jobbar där. Sen fortsatte jag till Ica där jag handlade det allra viktigaste. Därefter åkte jag hem. Men tilläggas kan att jag träffade flera bekanta när jag var ute på min runda! Jag stannade och pratade flera gånger. Dessa möten gjorde mig så glad. Jag älskar just detta; att möta olika människor spontant. Det ger mig energi. Och nån slags bättre självkänsla. Spontana möten som jag inte hinner oroa mig för,gå och fundera på och förbereda mig för är på nåt vis enklare. Lättare.
Så inte nog med att solen,värmen och glädjen av att åka tRULLsa,dessutom gjorde dessa möten mig på ett strålande humör. Jag kände mig både glad och upprymd. Vilket är ganska sällsynt nuförtiden.
Och även om jag kände hur min mungipa hängde ner,hur luften i min kind gjorde mitt tal grötigt och att jag pratar otydligt så gjorde det inte så mycket. Jag hann som sagt inte oroa mig för det i förväg. Och när mötena var ett faktum var det bara att prata på! Och låtsas som ingenting!!
Alternativet hade ju varit att liksom demonstrativt köra över till andra sidan gatan för att slippa prata... Men så långt får det fan i mig inte gå!!!!
Istället så pratade jsg på och låtsades som att allt var bra. Förutom när jag talade med två stycken samtidigt. Då berättade jag hur jag känner och att jag tycker det är jobbigt att prata; ”förresten,hör ni att jag sluddrar?” sa jag i förbigående. Och jodå. Det sa de att de gjorde...
”Ok” tänkte jag. Ska jag dra eller fortsätta sluddra och skita i det??!
Jag babblade på.
För det var ju så härligt att vara ute och åka med min älskade tRULLsa i det fina vädret! Och varför ska jag bry mig om ifall nån tycker jag beter mig konstigt,eller ÄR konstig...!?? Det får bli andras bekymmer. Jag orkar inte bry mig om andra människors åsikter.
Fast egentligen tror jag nog inte att nån tycker att jag är konstig,att de skrattar åt mig eller nåt sånt... Jag tror att de flesta tycker synd om mig.
Och det vill jag ju inte heller.
Jag vill inte vara en sån som det är synd om.
Ja jisses!! Det är inte lätt att reda ut det här😂
Jag tror jag skiter i det och försöker somna istället. Känner mig ganska sliten faktiskt.