Jag blev så fruktansvärt trött när jag skrev igårkväll,det hade varit bättre om jag struntat i det. Jag hade tänkt berätta om min lilla "plan" jag har med mitt skrivande. Jag tycker egentligen att det är lite "pinsamt" att berätta om min längtan att skriva...det känns inte riktigt "tillåtet" att hålla på med nånting sånt "flummigt"... Men i min situation så måste jag fylla mina dagar med nånting som känns meningsfullt för mej.
Jag har inga ambitioner att bli typ författare eller så,jag har bara en sån enorm skriv-längtan!! Därför tänker jag nu börja skriva om mej själv,mitt liv,min bakgrund,mina rötter.... För jag har mer o mer kommit på att vi pratar nästan aldrig om MIN uppväxt här hemma. Mina rötter är lite utspridda och vi besöker inte mina gamla trakter på det viset så att jag kan kläcka ur mej: "där gjorde jag det när jag var 10 ungefär.."
Eftersom vi bor i Anderstorp,där Lars är född o har växt upp,båda hans föräldrar lever och alla de kan berätta små historier om gamla tider för våra barn på ett naturligt sätt. De gamla minnena vävs in i våra barns liv på ett naturligt sätt. Små portioner lite då o då....
Sen jag blivit sjuk,förlorat min mamma o så mycket annat viktigt i mitt liv,så känner jag en enorm saknad av mina rötter. Jag kan inte förklara varför...eller på vilket sätt.. Det känns bara så sorgligt
Därför ska jag försöka hitta tillbaka till mina rötter samtidigt som jag skriver ner dem för att mina barn en dag kan gå tillbaka o läsa om detas mamma,hurdan jag varit i min bardom o ungdom...
Tänk..mina framtida barnbarn kommer aldrig att få lära känna deras farmor/mormor som en frisk o pigg tant-bara sjuk o eländig...
Vem vet,jag kanske inte ens har kraft nog att prata o berätta saker för dom....

Jag tänkte förklara "varför" jag har skaffat mej en dator...NU...20 år efter alla andra..
Det började ju med den här mobilen..min i-phone...med den fick jag helt plötsligt full tillgång till allt som finns på nätet precis när jag ville.. Men,särskilt ofta blev det inte.. Jag googlade mest om småsaker som jag hört "nåt" om "nånstans".... Så i våras gick jag ju med på Face book. Just det har väl gjort mej mer altiv på nätet...om man får en stund över så är det lätt att ta upp mobilen o "kolla läget"...
Jag "följer" det mesta som händer Robbie Williams o runtomkring honom. Häromdan var det jättespännande att följa honom o hans frus värkarbete fram tills den lille sonen föddes
Jag "gillar" saker som mina vänner skriver eller lägge upp,plus en del annat som jag faktiskt "gillar". Men den största anledningen till att jag "gillar" inlägg o foton är att jag tycker så synd om den som lagt ut nåt...tänk om den personen blir besviken på mej om jag inte "gillar" det de lagt ut???? Då känner jag mej elak...så därför "gillar" jag allting..
Ska försöka sluta med detta beteende!!
Grejen är väl den att jag som är så gammal och så ovan vid det här data-användandet så jag har inget bra (o medfött) data-uppförande!! Jag har aldrig lärt mej hur man ska bete sej på nätet... Datorer o internet har inte varit en naturlig del av mitt liv! Tvärtom!! Jag känner mej väldigt osäker på mitt data-beteende....
Men det jag egentligen hade tänkt skriva om ikväll handlar om min längtan efter att få SKRIVA! Jag älskar ju att blogga!! Men inte för att andra ska läsa det jag skriver utan för min egen skull,det är min terapi... Det är här jag får ur mej mina tankar o funderingar.
Många kan nog tycka att jag är en gammal töntig kvinna som försöker bete sej ungdomligt.
Men det har INGENTING med det att göra!
Den största (och enda!!) anledningen till att jag vill skriva ner så mycket personliga tankar o funderingar om min sjukdom är (tror jag!) helt o hållet egoistisk!!
Jag BEHÖVER ventilera mina tankar o känslor. Men att SÄGA dem är inte särskilt lätt...
Så just därför så SKRIVER jag ner små anekdoter o sånt som jag funderar mkt på.
Det är ju därför det här med bloggandet gett mej så himla mkt! Jag lättar lite på trycket helt enkelt...
Men bloggandet har gett mej "blodad tand"-jag vill bara skriva mer o mer....
Så slog det mej för några veckor sen!!:
Mina barn vet INGENTING om mej,min barndom,min uppväxt,mina nära o kära...
Och VEM ska berätta det för dem nu???
Jag har ingen pappa. Jag har ingen mamma. Jag har inga syskon. Jag gar inte ens min bardoms o min uppväxt's omgivningar kvar... För jag var "barn" när jag växte upp i Mönsterås. Jag var tonåring,med allt vad det innebär!!!,i Gnosjö. För att som vuxen bo i Anderstorp...
Jag har inga rötter. Jag är fullständigt rot-lös! En dag kommer MINA barn att komma med frågor om hurdan jag var,hurdan mormor/morfar var...mm mm...
Den dagen då de vill veta...den dagen vet vi inte om jag har krafter nog att berätta. Eller om jag nånsin får tillbaka kraften...
Därför vill jag skriva ner MIN historia.
För ingen annan lär göra det...
Som sagt så är mina rötter "försvunna"
......så trött...fortsätter imon..måste sova nu!

Utvilad!! Pigg! Glad o nöjd
Men det var jag inte igårkväll!! Jisses så trött jag var!! Jag vet inte ens varför jag bloggade över huvud taget! Onödigt
Men nu ska jag berätta nåt roligt!!
Jag har varit o köpt mej en dator!!
Min första egna dator
Men helt ärligt så kan man ju undra "varför"??
Jag är ju verkligen helt kass på ALLT som har med datorer o teknik att göra!
Alma lär få lägga ner ett antal timmar på att hjälpa mej...stackarn..❤ Men hon är så snäll så det gör hon gärna
Så "varför"???
Jo! Jag har ju i och med min blogg blivit mer data-aktiv. Med hjälp av min mobil så har även Jag hittat ut på nätet... När jag går o lägger mej för att "vila" eller sova så åker gärna mobilen upp och jag surfar runt lite. Det är ganska roligt har jag upptäckt. Jag har varit väldigt negativ till allt detta surfande...mest tror jag det berodde på min egen rädsla för att bli beroende utav det. Anledningen till att jag hållt mej borta ifrån allt vad sociala medier heter är just rädslan för stressen det skulle medföra för mej.
För jag vet ju hur lätt jag har för att bli "beroende" utav nånting.
Då,för "längesen",när jag fortfarande var frisk och höll på att stressa ihjäl mej pga alla mina ömöjliga "måsten" inuti mitt huvud!! DÅ hade en smartphone,en dator,en ständig uppkoppling till resten av världen,varit nånting extremt stressigt "MÅSTE" för mej!!
Jag hade känt mej "tvungen" att ha full koll på ALLT som hände på nätet! Jag VET hur stressad jag hade varit!! Särskilt utav facebook. Om jag t.ex hade läst att "nån" putsat sina fönster en dag o känt sej nöjd o glad över det-då hade jag blivit oerhörd stressad över att JAG INTE GJORT DET!!
Jag vet!! Det låter helt jävla sjukt o galet!!
Men det var precis sån jag var! Jag gick ständigt runt med ett dåligt samvete o en stress över ALLT som jag inte gjorde!!
Det var hemskt! Det var nästintill helt sjukt!!
Min omgivning påpekade detta till mej var o varannan dag,men jag blev bara irriterad på dom o tyckte att det var DOM som bara var lata o odugliga!!
JA!! Det är sant!! Det var så jag såg på människor som fick för sej att göra nåt så fruktansvärt dumt som att sätta sej i soffan en stund efter jobbet!! För att inte tala om dem som VILADE MITT PÅ DAN!! Mitt förakt för "såna" människor var enormt!!!
Ja,ni hör ju hur sjuk min hjärna faktiskt var!
Det är först NU,1,5 år efter min första kollaps på jobbet,som jag börjar förstå hur dumt jag betedde mej....
Men!! Det var inte detta jag skulle skriva om! Utan det var min nya Dator
Jag har kommit såpass långt i mitt "tillfrisknande" från min stressiga (sjuka!!) tillvaro så jag tror att jag kan hantera det här med att ha en dator. Jag tror inte att mitt data-användande kommer att medföra någon extra stress i mitt liv.
Jag hoppas inte det i alla fall...
För eftersom jag är med på Facebook och "nästan" klarar av det(döttrrarna påstår att jag gått över gränsen i mitt följande av Robbie Williams...ska försöka skärpa mej där!!)
Ja,då ska det nog gå bra. Det värsta facebook-missbruket är väl i så fall mobilens fel...i och med den så blir ju allting så lätthanterligt.
Äsch,nu svävar jag ut igen!!
Jag har tänkt använda min dator till att SKRIVA. Jag längtar efter att skriva...det kliar i mina fingrar...✋
Nej,jag har inga tokiga författardrömmar!!
Jag har "bara" så mycket inom mej som längtar efter att få komma ut...
Jag berättar om det en annan gång
Nu är klockan 8 och det är dags att gå upp och möta dagen☀