Klockan slår om två minuter om till 23:00 och här sitter jag ute i kylan på min balkong. Jag kan höra bilarna susa förbi på vägen en bit bort. Jag kan höra skratt någonstans där ute i mörkret. Jag kan till och med höra mina egna tankar, så tyst är det. Inte för att jag har något emot tystnaden dock. Det är rätt skönt att då och då få reflektera över livet. På något sätt är det en styrka i sig, att inte blunda för det som varit, att inte tvunget alltid blicka framåt. Oftast är det så mycket lättare dock, att tänka framåt, på det som komma skall, för att inte känna någon ånger, sorg eller saknad av det som var igår. Det är en styrka att säga; jag gjorde inte som jag borde ha gjort. Jag gjorde ett dumt val. Men det är okej och jag gör det bästa utav det jag har idag.

Jag har just nu endast ett fåtal dagar kvar här i Queenstown, Nya Zeeland och jag måste erkänna att jag har börjat blicka tillbaka på det som varit. Så mycket har hänt sedan den dagen jag först bara tog valet att boka min flygbiljett hit, så mycket har hänt sedan den dagen jag gick ur flygplanet och satte min fot på oceanisk mark. Nästan två tusen kilometer har jag färdats i buss genom detta fantastiskt vackra land. Jag har styrt min kos upp på höga berg och genom djupa dalar, till fots och på hästrygg. Personer från helt olika länder och med helt olika bakgrunder har kommit och gått, in och ut ur mitt liv. Vissa har svikit och sårat mig på ett eller annat sätt, andra har tänjt ut mitt hjärta för att även de få en plats där inne. Vissa har fått mig att känna en stark ensamhet trots den fysiska närheten, andra har fått mig att känna en närhet trots mils avstånd.


Jag har, trots den här resan som varit bra på så många sätt, valt att åka hem. Även det kan ses som en styrka. Att våga åka hem när man känner sig färdig. Egentligen finns det inte någon exakt anledning till just varför jag har bestämt mig för att åka hem. Drömjobbet med drömteamet var mitt. Jag bor i Queenstown som säkerligen är en väldigt charmig liten stad, där alla känner alla. Staden där en vanlig dag kan bestå av vandringar med kanske världens finaste utsikt eller en kall öl och en saftig burgare från Ferg med en solnedgång så vacker att knappt ord räcker till.

Men jag känner mig helt enkelt färdig. Färdig med att äta den där hamburgaren från Ferg. Färdig med att vara igenkänd och stöta på folk man känner eller känner igen i varje gatuhörn. Färdig med att känna till alla hemligheter och knep som ligger under turistytan.

Däremot så måste det läggas till att Queenstown har varit och kommer även de sista dagarna att vara en livserfarenhet som jag tackar hjärtligt för. Aldrig trodde jag för bara ett år sedan när jag satt i Mandurah, Australien, att jag ett år senare skulle sitta här i min pyjamas, på min balkong, i mitt vackra hus en bit uppe i berget och med utsikt över Wakatipu sjön. Det tackar jag för. Jag tackar även för att jag är en person som faktiskt tar steget att åka iväg till det okända för att göra det känt för mig. Att jag har fått chansen att vandra i Nya Zeelands regnskog, falla fritt ner över den här delen av vår planet, bada i iskallt glaciärvatten och sist men inte minst lära känna landets unga historia och kultur. Det har gett mig styrka.

Tack!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Öroninfektion!

För er som regelbundet pratar med mig så vet ni redan att jag är tillfälligt döv. För er andra vill jag berätta att jag för ca 1.5 månader sedan fick en öroninfektion, och tänkte nu berätta lite om hur det har varit, och vad det inneburit för mig.

(bild från internet för inspiration)

Hur det började!

Det hela började med att jag en dag strax innan julafton kom att tänka på att jag hörde sämre på mitt vänstra öra än mitt högra. Jag har alltid hört en aning sämre på mitt vänsteröra. Om det har att göra med att jag råkade spräcka trumhinnan när jag var liten eller inte vet jag inte. Den här dagen hörde jag dock märkvärt sämre och tänkte att jag säkert hade smuts i örat. Jag ger det lite tid men bestämmer mig att efter fem dagar gå till apoteket där jag köper de bästa rengörande örondropparna de hade.

Den kvällen går jag och lägger mig i hopp om att höra bättre redan dagen efter. Utan något vidare resultat tar jag örondroppar även kvällen efter men vaknar efter ca två timmar upp av en outhärlig smärta i örat. Det är ingen sådan där vanlig smärta som man kan tänka bort eller plåstra om då det är ett sår på utsidan. Den här smärtan är obeskrivlig. För att ge er den bästa bilden av hur det kändes så skulle jag säga att det kändes som om någon stack en kniv rakt in i mitt öra, genom trumhinnan. Jag började kallsvettas och visste knappt vad jag skulle ta mig till. Tack vare 12 h tidsskillnad kan jag ringa hem till min privatläkare (pappa) och fråga vad jag ska göra. Mamma och pappa sitter dock i taxin på väg till flygplatsen. Jag hade helt glömt bort att de bara några timmar senare skulle sitta på flyget på väg till Nya Zeeland.

Efter att ha fått pappas hjälp ringer jag mitt försäkringsbolag hemma i Sverige som säger åt mig att gå till den privata medicinska kliniken här i Queenstown så fort de öppnat. Jag går och lägger mig igen, klarvaken och fortfarande med en stor smärta, tills jag efter tre timmar äntligen somnar.

Sjukhusbesök

Jag skulle nog nu officiellt kunna kalla mig stamkund här på kliniken. Efter fem besök, antibiotika, andra örondroppar, nässpray, och två olika typer utav smärtstillande som gör mig dåsig och dessutom försämrar min kordination sitter jag här med ett öra som fortfarande inte vill låta trumhinnan vibrera.

För er som vet ytterst lite om öroninfektioner så ska jag nu lära er en gnutta mer. En öroninfektion kan upphöra i olika delar utav örat. Jag har fått infektionen i mellanörat vilket leder till en väldigt röd trumhinna och även till att en vätska som läkarna här kallar "lim" samlas bakom trumhinnan. Det, i sin tur, leder emellanåt till smärtor som kommer och går, dessutom till att trumhinnan inte klarar av att vibrera på grund utav vätskan som samlats bakom.

När vi hör ljud förs det in genom örongången till trumhinnan, som vibrerar och sedan skickar signaler upp till hjärnan. Sedan sammanställs all information och vi uppfattar vad vi hör. Jag har alltså hört extremt dåligt på mitt vänstra öra i över en månad nu. Det har inte bara dragit ned mitt humör. Det har även påverkat min vardag men allra mest har det påverkat mitt jobb. Jag får be kunder och mina kollegor att upprepa sig så jag diskret kan vrida på huvudet och lyssna extra noga med mitt högra öra. Jag känner mig kort sagt väldigt handikappad nu när jag endast kan höra på ett öra. Dessutom vet jag inte om det är något som jag kanske inbillar mig men ibland får jag känslan av att det även påverkar min balans. Att det första jag tänker på när jag vaknar dessutom är att jag inte kan höra något gör mig verkligen ledsen ända inifrån benmärgen.

Idag fick jag dock tillslut ett brev på posten. Ett brev från en öronspecialist nere i Dunedin som kommer till Queenstown för att kolla på mitt öra. Det är dock inte förrän den åttonde mars, vilket innebär att jag har ytterligare en månad kvar av dövhet.

Jag kommer fortsätta att uppdatera er hur det går för mig och mitt öra men nu har jag druckit upp mitt te och min dator har nästan inget batteri kvar, vilket är ett tecken på att det är läggdags och färdigskrivet för idag.

Jag hoppas dock nu att ni där hemma har lärt er ytterligare lite mer om örat men framförallt så ska ni alltid komma ihåg:

Vi har bara två öron och om det någonsin händer något som försämrar hörseln så går det inte att operera och återställa. Se därför till att alltid, alltid använda hörselskydd när ni går ut och dansar på en nattklubb, när ni går på konsert eller någon annanstans där det är hög ljudvolym. Var verkligen rädda om era öron, de är mer än guld värda.

Kram, från en tillfälligt halvt döv tjej i vackra Queenstonw.

Likes

Comments

För er där hemma som jag inte lyckats uppdatera angående mitt NZ äventyr så tänkte jag återigen skriva av mig här, efter alltför lång tid. På grund av för dåligt wifi och nya saker som alltid kommit upp på mitt dagliga schema har jag haft varken ork eller tid att skriva på min blogg.

Jag har varit i Nya Zeeland sedan den första november och reste de tre första veckorna runt med ett företag som heter Kiwi Experience. Känner att jag dessutom måste nämna hur bra företaget är. De garanterar dig boende, och bokar åt dig på varje stopp som görs längs vägen. De besöker alla de allra viktigaste platserna runt om i landet och under resans gång blir du dessutom erbjuden att göra många olika aktiviteter. Priserna varierar beroende på plats och vad det är för sorts aktivitet, men allt är alltid välorganiserat.

Ett stopp som vi gjorde, och som jag alltid kommer komma ihåg, är stoppet vi gjorde i River Valley Lodge. Någon civilisation och täckning på mobilen kom inte att tänka på. Vi bodde i ett stort fint trähus bara några meter ifrån floden som förbi ner mellan bergen och vi blev serverade riktigt god, hemmagjord frukost, lunch och middag. Om ni följer mig på instagram så har ni definitivt inte missat ridturen jag gjorde uppe i bergen. Ännu en aktivitet som Kiwi erbjöd mig. Vi red upp, ner, höger och vänster, med några av de finaste vyerna jag någonsin sett över höga berg och gröna frodiga dalar. Emellanåt fick vi även sällskap av några hundra får och kossor.

En helt underbar upplevelse som sagt. Men nog talat om det, nu ska jag försöka hålla mig kortfattad och uppdatera er om vad som hänt sedan jag kom till Queenstown.


-ATT BO PÅ HOSTEL

Det finns så klart många olika hostels att välja bland överallt i världen, men jag bodde till en början på Hippo Lodge. Ett hostel med väldigt trevligt folk och en personal som är glad, trevlig och bra på att sprida glädje. Att bo på ett hostel en längre tid är faktiskt väldigt mysigt, framförallt om man bor på ett hostel som har långtids boende. Jag lärde känna i princip alla på hostelet och vi hade väldigt många roliga och mysiga stunder ihop. Hostelet blir på något sätt ett hem där alla känner alla och allt känns mer hemtrevligt.

-ATT JOBBA

Att jobba i Nya Zeeland är väldigt roligt. Bara att tala ett annat språk är väldigt roligt men såklart en utmaning i vissa situationer. Kunderna här måste jag dessutom säga är väldigt trevliga. Jag hade turen att få det jobb jag ville ha allra mest här i Queenstown. Jag jobbar som butiksbiträde på Quiksilver, som för er som inte vet är en klädbutik inspirerad av surfing och hela surf livsstilen. Att generellt hitta jobb här är väldigt lätt, det är mycket svårare (och dyrt) att hitta någonstans att bo.



Nu har jag varit här i NZ drygt 2 månader, hälften på resande fot och hälften jobbandes här i Queenstown. Tiden flyger förbi och jag fortsätter njuta av att bo i ett av de vackraste länderna i världen och en av de mysigaste städerna i världen. Jag fick för bara ca en vecka sedan besök av min familj och de var så efterlängtade. Det är alltid lika mysigt och roligt att ses efter en längre tid ifrån varandra. Vi åt gott, campade, bilade runt, tog kvälls- & morgondopp, besökte Lake Hayes och tog även en båttur i Doubtful Sounds. En vecka har nu gått och jag är åter tillbaka på jobbet.

Med det säger jag godnatt och jag hoppas ni tycker det är kul att bli lite uppdaterade ibland. Massa kramar så ses vi när ni kommer och hälsar på, eller när jag kommer hem till Sverige nästa gång. Ciao

Likes

Comments

To start with I have to say that Im so sorry I havent written earlier here on my blog. I wanted to do it days ago but we just havent had wifi that has been good enough for doin it.
So for those of you that follow me on instagram or facebook, you might already know that I am in New Zeeland. Me and my friends arrived the 31th of October to Auckland, and have been traveling around NZ since.
We spent a few days in Auckland just to look around and see if it was a city for us. but just like everyone says, its a very boring city. If you ever go to NZ as a tourist, do not spend more than 2 days in Auckland.

After 5 days (which was already too long) we started our journey down south with Kiwi Experience. We paid ca 900 NZD for a bus ticket that is valid all around the country, with guaranteed accomodation for 1 night at every stop along the way. SO worth it.

As soon as we got on the bus in Auckland it was such a nice feelig. Finally freedome, and finally we were on our way away from that city.
We have visited lots of small villages along the way, but also bigger cities and every day we have lots of options of stuff to do. Obviously we have to pay for most of them, but they are also so worth the money. You can do everything from horsebackriding up in the mountains, go skydiving, waterrafting, bungyjumping, you name it..

As soon as I have good wifi and I can write on my computer, Ill make a better blogpost with more pictures. Just felt like I needed to put at least something here for now hahh..
xoxo

Just three hours ago we arrived to Queenstown. A city with about 20 000 ppl livin here. But it definetly is the most cosy town/small city thus far. There are lots of stores, restaurants, cafes and everything is just next to the big lake Wakatipu.

Likes

Comments

Global Citizen

On request im going to write this blog post in english. Where should I even start telling you all about this fairytale i am living? I can wake up and pinch myself in the arm just to see if I am actually awake. To start with I have the most adorable family that I just never want to leave. Then I have found amazing friends from not only Australia, but from all different parts of this world. But, when I think about it, I have always found it easy to make new friends. And no matter where I go, I have always felt like home. I really do consider myself a global citizen. But, so what is so special about this country down under? What is it that makes my heart beat faster and feel the blood in my vains even more? And what is it that makes me feel like I am never alive, because this is just too good to be true.

Imagine you go to the beach with friends just to have a coffee. All of a sudden a group of wild dolphins come up to the surface of the water just to get some air. They play, eat some fish and all of this is happening just 10 meters from where you are standing.

Imagine one morning you go for a morning walk. Even if it is cloudy and very early in the morning you feel the warm, smooth breeze. You go down to the beach and go for a morning swim, and the water does not even feel a little cold. And this is just another ordinary day of yours.

Imagine how a roadtrip, just 1 or 2 hours by car, can take you to places llike the nicest beach you have ever visited, the most breathtaking view you could ever imagine, or the most clear natural pool you could not even imagine existed.

I could go on for ages giving you examples, but the idea will still remain the same. This country is breathtaking, exiting, surprising and absolutely beautiful. You never know what to expect and you never know what is around the corner.



One more thing that I just love down here is the surf culture, the culture that includes the people, language, fashion, and lifestyle surrounding the sport of surfing. The longer i live here the more I realise how big it actually is. How people actually go in the car, walking, on the bike or even on the horseback with their surfboard to get to the perfect surfplace, just to catch that perfect wave.

Once you actually manage to catch a wave and stand up on your board, which can be a bit of a struggle, you feel the sea under your feet. You feel how every little move can make you change direction, or sometimes even fall of the board.

In a few months, or years, when I will be a pro surfer, I am going to catch one of those 5 meter high waves. I am going to ride on my board in the wave's tunnel, come out again and be amazed of the sea and what I just achieved.


Last but not least...

I have to say, this blog post was written by me at 00:51 am when I felt really inspired which means:

* Spelling might not be the best
* Some sentences might not make sence to you
* This blogpost is more than 110% written from the bottom of my heart. I LOVE AUSTRALIA

PS. Photos taken from Quicksilver's, and friends' instagram accounts. DS.

Likes

Comments