För exakt 3 månader senare fick jag träffa Arve för första gången. Hade precis gått igenom min värsta och bästa att på samma gång. Att få vara mamma är helt underbart.

Är så stolt över Arve. Är stolt över Tomas som är en helt ljuvlig pappa, och jag är stolt över E som är en fantastisk storebror. Min familj.

Igår åt Arve vid 19, somnade vid strax innan 20 och sov till 03.00. Åt igen, och vid 06.30 hämtade jag in honom och la honom hos oss ä. Världens bästa morgon.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vaknade inatt och var sådär överexalterad över att hitta bilden vi tog samma dag som vi plussade på stickorna. Ja, stickorna. Man kan inte vara nog säker. Den 13 mars var det. Då tog vi testen, och då fick vi veta att vår Arve låg i magen.

Imorse plockade jag fram min gamla telefon och Gick igenom alla bilderna på magen, alla filmer på hans buffar och sparkar. Vilken grej!

Och hur ont det än gjorde att få ut honom, så skulle jag så gärna kunna bevara hur det kändes, vad jag tänkte, vad jag sa, vad barnmorskorna sa, vad alla sa. Hur lång tid allting tog, i vilken ordning jag gjorde vad. Han är inte ens tre månader, men allt ligger långt bak i minnesbanken och jag skulle så gärna vilja komma ihåg allt mer detaljerat, mer noggrant. Men får väl helt enkelt acceptera att det är få starka minnena jag har, bla studsarna på pilatesbollen, matningen Tomas gjorde i duschen med kasslergratäng, glassdrinkarna i badkaret, knipen barnmorskan gjorde på mina tår för att få bort fokuset från smärtan, upplösningstillståndet när barnmorskan berättade att jag inte var öppen något, rädslan när barnmorskan försvann ut genom dörren, och tillslut det starkaste och absolut finaste, bästa, mysigaste, läskigaste ögonblick jag någonsin varit med om - när jag fick med mina egna händer plocka upp honom från mig själv, hal som en ål, men så fantastisk. Där finns några minnen till, men för varje dag som går, så försvagas dem lite. Men det finaste vi någonsin kan få, det ligger inne i vår säng, med 'ninis' över pannan och suttar på sin napp. Min prins, vår prins. Som jag älskar dig.

Likes

Comments

Varje dag skriver jag ner något stödord från dagen, så man i slutet av året kan se över vad man fyllt sina dagar med. Ska bli intressant om jag efter detta året är mer nöjd över vad jag åstadkommit än Vad jag brukar.

Ibland undrar och tänker jag på vad jag ska bli när jag blir stor. Den tanke slår mig mer och mer, men jag har ju tid att fundera. Ett litet tag till.

Helg, kalas fredag och lördag. Der går i 190 kan man säga. På söndag gör jag debut igen. Iaf uppvärmningsdebut, det låter som något.

Likes

Comments

Jag lovar mig varje år att jag ska skriva ner så jag kan sammanfatta mitt år. Och i vanliga fall har bloggen varit ett suveränt hjälpmedel till detta. Just detta året har det inte gett mig något, för jag har skrivit ett fåtal gånger, och kan knappt minnas något. Föregående år har jag skrivit så det slagit gnistor. Anledningen? Det har alltid varit lättare att skriva när jag mått dåligt. Så det är ett stort, stort plus att jag inte skrivit något.

2017, livets år. Det bästa året hittills. Aldrig har jag känt mig så stark, och skör på samma gång. Aldrig har jag känt mig så älskad som åren med Tomas. Eller ja, året och 9 månader. Aldrig har jag druckit så många koppar kaffe, aldrig har jag ätit så mycket choklad under 9 månader. Jag har gjort så mycket annorlunda, så mycket nytt, så många vanesaker. Det har varit ett fantastiskt år, helt underbart. Älskade Arve är livets höjdpunkt. Nu blickar vi framåt mot 2018 och ser vad som komma skall.

Tack till alla som finns där och förgyller mitt liv.

Likes

Comments

Som jag älskar dig.

Likes

Comments

Igår hade vi pyttelillatexmexjulen här hos oss. Våra jular blir lite krångliga, men allt är till för att lösas. Eftersom vi firar jul vartannat år på julafton och vartannat lillejul med min familj så ser "schemat" ut såhär : (2017) lillejul med Tomas familj och på julafton med min familj. (2018) lillejul med min familj och julafton med Tomas familj. Så vartannat år, kommer vi bara fira två gånger, och vartannat år behöver vi en ny tradition för att kunna träffa alla. Och det var den vi skapade igår, pyttelillatexmexjulen. Eftersom vi inte träffar Tomas faster med familj något under julen då de endast firar på julafton, så behövde vi något. Vi åt tacos, och bara umgicks. Inget krångligt, Inget avancerat, bara mysigt.

Arve han, han var inne i något mood. Sov på dagen, var vaken på dagen, precis som han alltid är. Men från 18,00 röjde han. Han sov kanske 5-10 minuter, tre gånger under hela kvällen. Det resulterade i en övertrött bebis som somnade i min famn vid 23. Och här ligger jag, klockan är nu 05.00 och han sover fortfarande men knorrar. Så jag väntar bara på att matklockan ska ringa, och jag tror det sker inom de närmsta minuterna. Jag är så stolt över min kille, som sover sig igenom de allra flesta nätterna. Oj så duktig han är!

Vad händer idag då?
Blir en tur till Hässleholm och Tomas syster där hela hans familj samlas. Det ser vi fram emot.

Skickade ett sms till Tomas igår han låg på soffan och jag i sängen. Tänkte på framtiden, och vad jag vill göra med honom under 2018. Rätt svårt när det finns så mycket.

1. Äta grillspett på stranden en sommarkväll. Det är något visst med sommaren, och det är något vidd med grillade grillspett.

2. Gå på en musikal. Jag älskar musikaler, det är fantastiskt.

3. Lägga 3 lappar var med städer jag vill besöka, och han får lägga 3 lappar med städer han vill besöka. Sen drar vi en lapp, och dit ska vi åka och övernatta. Båda barnen ska följa med.

Vill ju såklart ta det första steget att bli en Olsson också, men det får ta den tid det tar. Jag har ingen brådska, vet redan att jag vill leva resten av mitt liv med honom.

Likes

Comments

Vid denna tiden förra veckan satt vi och åt lunch tillsammans i Hässleholm. Tåget mot Köpenhamn väntade och framför oss väntade 10 långa dagar. Nu har 7 av dessa gått. Och jag har fortfarande massor kvar att göra.

Tisdag. Kerstin kommer på besök, Emelie kommer på besök och ikväll är det luciafirande i Emilios klass.

Onsdag. Luciafirande vid 8.10, och sen vid 11.30 kommer två gamla kollegor.

Torsdag. Baka julgodis med syrran och barnen.

Fredag. Innebandy i Helsingborg. Tomas möter oss där.

Tiden går fort och jag är stolt över mig själv att jag klarat av detta. Visst med lite hjälp från nära och kära, men jag känner att jag växt som person, på insidan.

Likes

Comments

Förra året skulle jag sluta på innebandy. Mer trött på något hade jag nog aldrig varit. Men så kom beskedet att vi väntade tillökning och avbrottet blev ett faktum. Slutade träna rätt fort då illamåendet tog över mitt liv. Det var inte mycket som gick att genomföra utan att spy. Och när det väl gick över, då fanns ingen motivation eller kraft till att träna. Men nu har min guldklimp, vår guldklimp kommit ut och i samband med detta även en längtan tillbaka till sporten. Så nu har jag skapat mig ett mål.

Den 19 december ska jag på efterkontroll. Då hoppas jag på ett positivt besked. Därefter ska jag börja vara med på uppvärmningen på innebandyn, sen gå av och heja på mina tjejer. Lite styrka utanför, och sen knipövningar och fortsatt bäckenbottsträning. Sen ska det trappas upp, och den 7 februari hoppas jag att jag kan få dra på mig min matchtröja, nummer 21. Förmodligen inte att spela 60 minuter, men kanske 1 byte, att få genomföra ett ryck, ett skott, få vara en del av det laget Och den sporten jag älskar.

Likes

Comments

Hade en mysig kväll med Emelie och marika igår. Vi pratade om att baka och laga mat. Vi bytte det mot att baka och köpa mat, till att laga mat och strunta i att baka. Det slutade med att vi beställde mat, och umgicks. Utan att baka. Dem två alltså! Åkte därifrån vid halv 11, och körde till mamma och pappa. Så där har jag och Arve sovit inatt. Han avskydde spjälsängen, så han sover som en kung i stora sängen.

Han somnade i mammas, pappas, morbror knattes och Carinas famnar strax efter halv 11. Sov till halv 1, fick mat och ny blöja och när klockan var 05.37 vaknade han och ville ha mat. Och nu sover han fortfarande. Denna sjusovare. Han har slutat sova långa perioder mitt på dagen, och det är väl bra om han börjar, sakta med säkert, hitta vad som är dag och vad som är natt. Men allt kan ändras. Älskade lilla plutt.

Likes

Comments

Att säga hejdå är bland det värsta jag vet. Men nu är det 2 dygn sedan jag gjorde det. Tiden går fort, och jag klarar det.

Förra gången han var i Kina så hade jag mig själv att ta hand om i 7 dagar, och att ta hand om mig och mille i 7 dagar. Nu har jag mig själv och två att ta hand om i 14 dagar. Och den stora är inga problem, inte den lilla heller. Men när han får sådana kramper i magen, eller han inte vill äta, hans öga rinner. Då hade det varit skönt att dela det på plats med någon. Nu är jag visserligen omringad av människor som hjälper mig och det är jag så tacksam över

Likes

Comments