Varför, professionella kompisar?

Många gånger har jag märkt att vissa personer väljer att bli bästa vän med sina personliga assistenter. Det fungerar säkert för många men för mig har det varit en utmaning många gånger och jag har prövat lite olika relationer under åren. Till en början skulle mina assistenter varken prata, tycka eller knappt ens existera. Dom skulle med andra ord vara osynliga och jag märkte genast att det är ohållbart. Istället blev det raka motsatsen, att assistenten fick bestämma allt och då menar jag ALLT, till och med vilken restaurang eller vilken film på bio vi skulle titta på. Det blev också ohållbart i längden.

Nu har det gått några år och jag har lärt mig hur jag vill ha det, jag har kommit på att jag vill ha en balans mellan ovanstående motsatser. Mina assistenter ska vara personliga men inte för privata och då menar jag att dom ska vara sig själva fullt ut och inte dela med sig av sitt privatliv. Det vill jag endast att dom gör ifall jag frågar dom något. Anledningen till att jag inte vill att dom ska dela sitt privatliv med mig är för att jag inte är deras psykolog. Jag anser att deras jobb i första hand är att lyssna på mig och mina behov. Jag är privat medan dom jobbar, alltså är professionella.

Jag kallar mina personliga assistenter numera för professionella kompisar, vilket har en positivare inverkan på mig och mina neuropsykiska funktionsvariationer. Det känns att mina nuvarande assistenter tycker att det är roligare att jobba hos mig än vad mina tidigare gjorde. Jag klickar med alla och vi delar numera liknade intressen. Det är ett jobb i första hand och assistenterna ska fortfarande inte tycka för mycket eller lägga sina personliga åsikter över mina beslut och mitt sätt att leva. Det får endast ske om jag frågar eller i stressiga situationer när jag själv har svårt att fatta egna beslut. Det vill säga dom gånger min inre stress har tagit över.

Ni ska få ett exempel från min bok ”Synlig fast osynlig – Jag är inget UFO”.

Åren med assistans har lärt mig mycket och jag har ett roligt exempel på hur jag ska förklara för en assistent att jobbet som personlig assistent på ett sätt liknar vilket jobb som helst.

Att det handlar om att veta skillnaden mellan personlig, professionell och privat.

Jag har nämligen märkt att många inte förstår det när dom arbetar hos mig.

Jag brukar säga följande:

”Tänk dig att du är i kassan på ICA och ska betala dina varor. Helt plötsligt börjar kassörskan plocka bort vissa av dina varor och lägga till några andra som hon/han själv tycker att du ska köpa istället. När dom ser en vara som dom inte tycker om, till exempel en avokado, så säger dom åt dig att det är äckligt och ber dig hämta en passionsfrukt istället. Dom bestämmer vad du ska ha eller inte ha liksom”.

Så gör dom ju inte…

Jobbet som personlig assistent eller att jobba med människor överlag, handlar ofta att plocka bort sig själv och sina åsikter.

Dom som jobbar med andra människor borde inte ge för många förslag eller lägga sina värderingar i det andra vill, väljer eller gör.

I alla fall ska dom helst inte göra det hos mig, bara när jag frågar om deras åsikt.

Skillnaden mellan professionell och privat är enligt mig viktigt i assistentyrket.

Personliga kan dom alltid vara.

Vill du beställa mina böcker, mejla: [email protected]

Tack för din tid. Nu tar jag en veckas semester!

Kram

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter

Gillar

Kommentarer