Tillbakadragen är inte att vara Lågaffektiv för mig

Så gott som varje gång när jag ska samarbeta med en assistent, gammal som ny, händer det att det blir en osynlig konflikt och vi blir båda som frågetecken. Jag vet att jag har stora svårigheter med samspel, assistenterna vet också det, likt förbannat vill jag lära mig samarbeta och chocken att det blir SÅ SVÅRT är ogripbar. Vad glöms? , tänker jag samtidigt som en inre stress bildas och en affekt uppstår. Enligt mig är assistenten lika chockad, blir tillbakadragen och den osynliga konflikten bildas. Detta händer alltså nästan VARJE gång jag ska samarbeta med en assistent.

Jag vill poängtera att tillbakadragen inte är att vara Lågaffektiv! Det är en stor skillnad enligt mig.

För mig blir assistentens sätt att vara tillbakadragen mer att dom gör sig ”osynliga” och tysta i en situation samtidigt som dom sitter kvar i samma rum som mig. Det gör att jag känner av deras ”osynlighet” som blir till en osäkerhet som får mig att bli mer stressad än lugn. Om det är en PAUS assistenten vill skapa så är det här fel sätt. Då bör dom säga PAUS och dra sig tillbaka till assistentrummet för att där vänta in både mig och sig själv i processen. Det Lågaffektiva Förhållningssättet handlar hos mig ofta om att ge mig en trygghet i situationer där jag är otrygg. Det känns som om dom vill göra rätt och vara ett stöd men det blir tvärtemot inuti mig.

Behöver vi mer kompetens och tydligare riktpunkter hos mig?

Riktpunkter är mer som verktyg för assistenter i olika situationer och det handlar om hur en assistent ska göra eller inte göra. Vi hade massor av riktpunkter förut och då kände sig assistenterna kontrollerade vilket fick mig att bli stressad och hamna i affekter. Nu har vi tagit bort många men det verkar som om det blir tokigt ändå.

Jag fattar inte vad som missas och blir ett STORT frågetecken. Vi har checklistor men ingen tycks kolla eller så glöms dom av då saker sker snabbt. Varje gång vi ska samarbeta så vet alla, eller borde veta, att det ALLTID är viktigt att synliggöra steg och förväntningar.

Vi har ansvarsområden som vi har tagit fram och tycker någon att det är för svårt så finns en arbetsledare som gärna förklarar på ett sätt så att båda parter (jag och assistenten) förstår. Jag förstår inte mer än att mina diagnoser snabbt ger mig en obalans. För mig är det svårt att förklara eftersom jag inte kan kontrollera det som sker inom mig. Arbetsledaren pratar hela tiden om kartläggning och hur jag än försöker så blir det svårt. Jag försöker förstå…??

Om en assistent upplever svårigheter inom sitt område eller sitt eget förhållningssätt så är det alltså arbetsledaren som bör kontaktas då jag inte kan eller vet hur jag ska förklara saker som sker.

Att leva med osynliga och synliga diagnoser är inte alltid en dans på rosor särskilt om man samtidigt är beroende av andra personer och dessutom ska samarbeta dagligen med dom. Det sociala blir allt svårare och fast mina assistenter vet så förstår dom inte alla gånger vad som händer, enligt mig.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande

Gillar

Kommentarer