Ofrivillig isolering från vardagslivet

Nu är vintern här i Sverige, med mycket snö och minusgrader. Jag tror att vissa människor är väldigt lyckliga just nu men för mig som är funktionshindrad är det katastrof just nu. Mina hjälpmedel klarar inte av minusgrader och mycket snö. Detta gör att jag blir isolerad. Jag jämför det lite med livet för många under Corona, där ”vanliga” människor utan handikapp får prova ett liv med ofrivillig isolering från vardagslivet. Det har gjort att många individer mår dåligt över att vara isolerade. Jag tänker att det är lite som att vara funktionshindrad, speciellt i vintertid. Vi, i alla fall jag, blir ofta isolerad extra mycket vintertid.

Skillnaden enligt mig, är att vi som har handikapp är vana att leva lite vid sidan om och att hjälpmedel inte fungerar som doms ska året runt. För att inte tala om hur svårt det är att köra rullstol i snö, det är omöjligt. Ändå mår jag oftast bra ändå. Kanske beror det på att jag är van att det är så och att det alltid varit så i mitt liv. Jag lever i samhället på ett sätt och ändå inte på ett annat.

Något jag heller inte ännu lärt mig att förstå är att majoriteten säger att det blir ljusare av snön, fast när kollar ut genom fönstret är det oftast grått i massa olika nyanser. Plus att det ser stelt och kalt ut. Dom få gånger solen skiner kan det gnistra till i snön, men det är inte så ofta.

Vad jag just nu vill är att få tillbaka värme, sol och att kunna vara aktiv utomhus.

Vad längtar du efter?

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #samhälle #vinter

Gillar

Kommentarer