Lågaffektivt bemötande, del två – När hjärnan stänger sig

I dagens blogginlägg tänkte jag försöka förklara vad som händer i mig när hjärnan stänger sig, hjärnstressen ökar och det uppstår en affekt. Många verkar tro att Lågaffektivt bemötande handlar om att möta problemskapande beteenden men så är det inte hos mig istället handlar Lågaffektivt bemötande om att ha förmågan att kunna backa innan en stark affekt bildas. Helst ska mina assistenter veta hur dom gör för att mina affekter inte ska dyka upp alls, men det verkar dom flesta ha svårt för. Min ADHD går på impuls och reagerar snabbt med olika ord t.ex. ”Va fan!”. Det är något jag säger utan att tänka på det, det sker alltså helt av sig själv, jag kan inte stoppa impulsen medvetet eftersom det sker på automatik.

Min ADHD impuls reagerar på olika saker och det är svårt att veta i förväg när det sker. Varje gång jag säger ”Va fan!” eller något liknande betyder det alltså att en affekt synliggörs och att min inre stress har ett påslag. Blir det för många påslag utan att min ADHD hjärna hinner återhämta sig så låser sig allt, hjärnan stänger sig och allt blir tilt och helt okontrollerbart. Jag är inte medveten om vad som sker men jag har hör att det finns något som heter cortex och har med den logiska delen av hjärnan att göra, den låser sig och det finns ingen som helst logik i mitt agerande. Det kan liknas med människor som lever i stress för länge och inte hinner återhämta sig, deras hjärna låser sig också och dom får ett påslag. Skillnaden är att jag inte kan kontrollera mina impulser medan en människa utan neuropsykiska diagnoser oftast kan stoppa sig själva snabbare och lättare än mig, för jag behöver hjälp med just det av mina assistenter. Deras förhållningssätt ska vara att hindra mig från att få affekter. Dom ska backa tills jag återhämtat mig och dom ska ha tillit till processen.

Efter ett ”Va fan!” så tar det tid, ofta går min Autistiska del in och börjar prata och vilja förklara vad som hänt eller hur saker ska vara för att det ska fungera på detaljnivå. Mina assistenter verkar tro att jag är logisk och att jag har återhämtat mig och börjar svara mig, prata och ställa frågor. Vips så kommer ett ”Va fan!” till, vilket betyder att processen inte har landat riktigt än. Åter triggas min ADHD igång igen. Mina svar blir för assistenterna ett tydligt riktmärke som visar exakt var i processen jag befinner mig. Om mitt ”Va fan!” dyker upp så betyder det att dom ska backa utan att försöka stoppa min ADHD eller få mig lugn. Mitt Autistiska drag reagerar också och kan hamna i affekter genom att mitt beteende kan kännas som kontrollerande. Lukter, röster, kroppshållning och massa annat är det jag reagerar på. Allt beror på min egen stress och hur mycket återhämtning jag har fått. Detta kommer jag mest troligt att berätta mer om en annan gång.

Lågaffektivt bemötande handlar alltså om att ha förmågan att kunna backa innan en stark affekt bildas, enligt mig. Det finns annat som också ingår i Lågaffektivt bemötande men jag försöker bena ut det så att det blir enklare för er att förstå. (om jag lyckas är en annan sak)

Nedan ska ni få ett klipp ut min bok ”Synlig fast osynlig – Jag är inget UFO”, på en personlig assistent som enligt mig inte är Lågaffektiv.

”Jag sa till assistenten, lite snällt, att jag snart når min maxgräns med min inre stress och bad honom hålla tyst.

Jag varnade honom ett par gånger.

Han ignorerade varningarna helt och hållet och fortsatt prata med kvinnan.

Min stress eskalerade.

Efteråt så var jag hungrig och hade ett extremt stresspåslag.

Assistenten börjar ifrågasätta mig och varför han inte får vara social och trevlig mot människor.

Han säger att han minsann kommer att svara på andra människors frågor och vara social när dom vill prata med honom, vad skulle dom annars tro om honom.

Jag varnade igen och bad honom ”hålla käften”, vilket resulterade i att han försökte prata logiskt med mig.

Han ville att vi skulle diskutera vad som hade hänt.

Fast han visste att det är ett big ”NO NO”!!!

Han ville göra exakt tvärtemot det vi sagt att han skulle göra.

Han trodde att jag kunde hantera det fastän vi hade sagt att han absolut inte får.

Jag bad honom hålla käften igen, sa att jag skiter i att äta och vill hem.

Då höjde han fingret mot mig samtidigt som han böjde sig ner över mig och sa:

”Skärp dig”!

Det fick mig att reagera på impuls.”

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande

Gillar

Kommentarer