Lågaffektivt bemötande, del fem – Anhörig

Nu tänkte jag gå in på mina tankar om anhöriga till barn med speciella behov. Jag vill dock påpeka att mina erfarenheter kring detta är minimala och består mest av tankar och funderingar som finns hos mig. Jag har sett hur det finns begränsningar i min frigörelse från min mamma, inte på grund av oss utan det är andra saker som gör att jag har svårt att frigöra mig. Jag märker hur vissa människor tar för givet att hon är en självklarhet i mitt liv. Det är självklart att vissa föräldrar ställer upp för och prioriterar sina barn men nu handlar det inte om det. Utan mer om att vissa människor verkar tro att det är okey att inte komma till jobbet för mamma ändå är där hela tiden eller att dom tror att jag vill vara beroende av min mamma. Precis som om det är okey att ta ledigt med kort varsel och räkna med att mamma alltid släpper allt för att finnas för mig.

Nu har inte detta hänt på länge men jag ser att det finns vissa tendenser att vara omedvetet bekväm för att min mamma hoppar in ibland som min assistent. För mig så är det ingen självklarhet att min mamma städar undan min assistents miss. Jag är en vuxen ung kvinna med speciella behov, det betyder inte att min mamma är tillgänglig dygnet runt. Min mamma har ett eget liv eller borde ha men hon blir begränsad att leva sitt liv.

Nu väljer min mamma att ställa upp för hon vet att mina personliga assistenter triggar igång mig oftare än vad hon gör och så är hon min trygghet. Konsekvenserna som annars blir är ofta att jag hamnar i affekt om det Lågaffektiva bemötandet saknas. Min inre stress triggas igång vid förändringar och om en ordinarie assistent blir sjuk så är det omöjligt att ta in vem som helst. Så länge det är brist på kompetens och mitt liv saknar trygghet så blir konsekvenserna av det större och innebär mer insatser av mamma än om hon hoppar in som assistent. Att skapa trygghet för mig innebär som ni nu säkert vet extra handledning och utbildning som skräddarsys efter mina behov.

Min mamma är en superkvinna som har varit ensamstående med mig i så gott som hela min uppväxt. Det är en speciell levnadsstil att ha ett barn med funktionhinder kan jag tro. Oftast är det ingen som lyssnar eller förstår att hon blir trött och att hon oftast kämpar i tystnad med alla myndigheter. Allt för sitt eget barns rättighet till ett värdigt liv. Något sådant behöver inte föräldrar som har barn utan funktionsvariationer göra, där kan dom oftast vara mamma och barn. När det gäller min mamma så vet jag att hon kämpat och att hon fortfarande kämpar då hon vill skapa kvalitet för mig och så många fler. Hon stöttar och utbildar och vill vara med och skapa ett samhälle för oss alla, precis som jag.

Jag vet att vi är med och skapar nytt och jag vet vad jag behöver för att kunna få ett så fritt liv som möjligt. Ett hem och en frihet där jag får uppleva trygghet med en assistentgrupp som har kompetens och som får extra handledning samtidigt som lönerna höjs. Som det är nu så är det omöjligt eftersom assistansersättningen är för låg, den begränsar mitt liv, mer än att det frigör mig.

Min dröm är att politiker och myndigheter lär sig mer om vad som sker inuti en person som har neuropsykiska diagnoser, vad som sker med hjärnan på riktigt och hur affekter uppstår och varför.

Jag vet inte riktigt själv hur det sker men jag känner när det fungerar, då är jag lugnt, trygg och i min egen kraft. Då hjälper dom mig genom att skapa en miljö som är trygg med sitt eget förhållningssätt. Min mamma är utbildad inom detta och hon utbildar även andra, fast även det ser många som konstigt och har svårt att inse att hon kan vara objektiv. Därför har vi valt en extern utbildare för mina personliga assistenter. Även jag är numera med och utbildar, som mig, i ett företag som tror på mig.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande

Gillar

Kommentarer

olivialevin
olivialevin,
Så bra skrivit och jätte bra att du uppmärksammar detta till fler personer. Kram
nouw.com/olivialevin
AssistansMedFrikraft
AssistansMedFrikraft,
Monika
,
Jätte bra skrivet, något som jag verkligen känner igen. Jag är oxå och har under hela min sons liv varit ensamstående mamma. Du är en klippa och även din mamma 🙏🏻
AssistansMedFrikraft
AssistansMedFrikraft,
Tack snälla Monika 😊
nouw.com/assistansmedfrikraft