Lågaffektivt bemötande, del 20 – Stress och Återhämtning

Vi med neuropsykiska diagnoser, i alla fall jag, har stora svårigheter att komma ned i varv och behöver hjälp att komma ihåg att ta det lite lugnare mellan varven. Jag har något som heter återhämtning i mitt liv. Detta är numera schemalagt för att jag ska komma ihåg det automatiskt. Även om det står på schemat så är det svårt eftersom min ADHD och hjärnstress skyndar på hela tiden. Utan att jag vill så verkar påslaget vara på gång helt av sig själv.

Att leva med konstant hjärnstress är påfrestande enligt mig eftersom det är dolt och väldigt svårt att förklara. Jag vill ändå försöka beskriva det för dig som läser. Tänk dig att du är mega Mega MEGA stressad och sen gångrar du det med tusen. Allt existerar samtidigt och hur du än vill sortera så är det omöjligt för varje gång du försöker få en struktur så pluppar det upp ännu fler saker i huvudet. Lite som en centrifug med inbyggd ljudupptagare som fångar varenda liten molekyl som syns eller hörs på en sekund. Ungefär så är det att leva med hjärnstress och NPF-diagnoser och detta pågår dagligen. Allt sker på automatik och det är ingenting jag kan styra själv för jag vet oftast inte när jag är stressad. Jag vet bara att jag har konstant hjärnstress så gott som hela tiden, till och med när jag kör schemalagd återhämtning. Att stoppa detta blir liksom en utmaning för såväl mig som mina assistenter eftersom deras vilja att stoppa många gånger gör att det stressar mig ännu mer.

Vad är återhämtning undrar ni och vad innebär den?

Återhämtning kan vara olika saker, jag brukar varva ner vid TV:n varje kväll. En eller två kvällar i veckan brukar jag ta ett varmt bad med eteriska oljor. Jag går regelbundet hos en massör och min träning ser jag som en form av återhämtning. Den får mig att tömma huvudet på hjärnspöken.

En gång ville jag prova MindFullness på habiliteringen och jag anmälde mig till en grupp. Detta kändes rätt för mig då jag uppvuxen med en mamma som håller på med meditation. Att känna igen en aktivitet är lättare för mig att vara med på än om allt är nytt samtidigt. Nu skulle det vara en trygg aktivitet, eller liknande, men i en ny miljö med nya människor. När det var dags skulle dom först träffa mig för en intervju. Då sa dom att jag inte får börja på MindFullness, dom påstod att jag mådde för bra och att jag var för solbränd. Det tyckte jag kändes konstigt. Min tanke var att lära mig ytterligare en form av återhämtning som skulle hjälpa mig få mindre hjärnstress så att dagarna skulle flyta på bättre.

Jag har lagt in detta inlägg som ett Lågaffektivt inlägg och det för att en person som hanterar det Lågaffektiva förhållningssättet ger mig ett lugn. Även det blir ett verktyg för min återhämtning. Är någon inte Lågaffektiv mot mig blir jag superstressad och det gör att jag lätt hamnar i affekt efter affekt.

Allt hänger ihop enligt mig och då blir det lättare att begripa. Mitt liv ska vara Lågaffektivt. Jag vill påpeka att jag inte menar att jag måste vara Lågaffektiv för det kan inte omgivningen begära eftersom jag lever med NPF-diagnoser. Jag lever ständigt i min egen stress och hur jag än önskar att det vore annorlunda så kan jag inte ändra på det själv. Däremot tycker jag att mina assistenter ska ha och få rätt kompetens. Mer kunskap och mer handledning anser jag ska vara en självklarhet för alla som arbetar med människor, framförallt då det finns NPF diagnoser. Nu menar jag inte en teoretisk utbildning utan en praktiskt för det är lätt att logiskt begripa hur men när det väl gäller så är det viktigare att kunna hantera det Lågaffektiva förhållningssättet på riktigt, i situationen och inte bara kunna svara på frågor om det.

”Alla vill ha och förtjänar ett bra bemötande” samhället tycker att det kostar för mycket att utbilda, jag tycker tvärt emot. Vad tycker ni!?

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter

Gillar

Kommentarer