Har jag tagit rätt beslut, ångestkänslan blir större

Oj, just nu har jag otroligt många känslor och tankar om allting. Allt kom samtidigt och helt utan förvarning. Min största tanke, som ger en sorts rädsla, är om jag har tagit rätt beslut. Den tanken gör att min ångestkänsla blir större. Jag har med åren lärt mig att det kallas för att vara i en process. Jag har nämligen varit i processer både en och tolv gånger tidigare i mitt liv. Det är naturligt att känna som jag gör just nu mitt i en livsstilsförändring. En flytt är en stor omställning och anses vara en enorm stress även för den som inte har NPF-diagnoser. Jag vet inte hur allt kommer att bli, vad som komma skall och varför jag är som jag är just nu, vet ingenting längre. Jag mår bra samtidigt som jag mår piss. Ångestkänslan har jag inte haft på länge och jag gillar inte känslan av ångest för den skapar mer ångest.

Vad ska jag göra?, tänker jag samtidigt som jag är medveten om att jag har tillit till allt. Att vara så medveten om min egen ångest är inte alltid det lättaste. Jag vill helst dra ett täcke över huvudet och låtsats som om att jag inte existerar.

Imorgon har vi ett inbokat möte på min framtida habilitering, ett möte om framtiden. Nu händer det verkligen saker, allt börjar om på nytt. Jag har genomgått den processen förr och jag är medveten om att det är för mitt eget bästa. Samtidigt som min erfarenhet vet att allt kommer att ta tid och att bemötandet många gånger inte är okey. Det har inte ens varit det på dom habiliteringar jag tidigare besökt. Kommunikationen brister ofta mer där än någon annan stans. Visst har dom kunskap, men det här med bemötandet verkar vara svårt var jag än kommer. Vilket är konstigt, enligt mig, eftersom dom på en habilitering borde ha specialistkunskap även om bemötandet. Ångesten får ett påslag och stressen ökar även om det är ett gammalt känslominne så kan jag inte stoppa att det eskalerar. Jag hatar att känna som jag gör samtidigt behöver jag försöka hitta en strategi som får mig att överleva utan affekter.

Jag vill på något sätt behålla det gamla medan jag samtidigt vill skapa det nya. Detta är en ny sida för er som jag nu synliggör. Min velighet och min ångest. Den ser ni inte ofta då jag inte haft anledning att synliggöra den sidan hos mig på bloggen. Nu träder den fram, det är så det är just nu i min verklighet och jag vill inte gömma den utan den behöver också få komma fram till ytan. Det är en del av mig och min vardag.

För att det ska vara ett så bra möte som möjligt imorgon har min arbetsledare bett om att få bilder på dom jag ska möta, hon har också sagt att en i taget ska prata och att vi kommer att förbereda med allt vi vill ta upp. Den förberedelsen är precis klar. Det är nästan som en checklista, tydligt skriven med konkret och enkel text. Numrerade punkter med vad jag anser att jag vill ha. Det kommer att vara jag som ska prata, om dom nu förstår mig, jag har ju talsvårigheter. Till mitt stöd följer arbetsledaren med. Hon finns där, bredvid och stöttar mig om jag tappar den röda tråden eller ifall jag blir för stressad. Nu kan jag inte förbereda mer än att försöka ha så mycket återhämtning och lugn och ro som möjligt innan det är dags.

Fortsättning följer. Hoppas ni vill läsa!

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #psykiskohälsa #npf #framtiden #flytt

Gillar

Kommentarer