Ett år

Oj, nu blir det ett tufft och känslomässigt inlägg. Idag är det ett år sedan som jag tog bort min första hund Queeniez. Hon hade cancer och var sjuk under en längre period. Förra året var det alltså en tuff morgon då vi åkte in med henne. Jag minns att tanken av att inte få åka hem med min älskade vän var otroligt jobbigt då vi åkte till djursjukhuset. Jag vill minnas att det kändes dumt att betala och att jag riktade ilskan mot mamma som gjorde det, betalade alltså. Queeniez fick somna in i min famn, vi hade musik på och tända ljus samtidigt som tårarna bara sprutade längst med kinden. Fy, den känslan vill jag inte uppleva igen.

Nu har det gått ett år utan Queeniez och det har gått över förväntan, även om jag i början inte trodde att jag skulle kunna gå vidare så har jag lyckats. Förra julen fick jag också ett samtal med älskade Queeniez i julklapp. Alltså ett möte med en så kallad djurkommunikatör. Samtalet gick bra och Queeniez är alltid hos mig lovade hon.

Det hände något oförväntat hos djurkommunikatören som jag tycker känns lite extra roligt. Det var att jag fick veta att Queeniez kommer att komma tillbaka i en annan hund längre fram i tiden och det har hon verkligen gjort. Hon sa att det inte kommer vara den första kullen jag föder upp utan efter det och även det stämmer enligt mig. Det är så att just nu har jag en valp som heter Mellie och vet du, Mellie är Queeniez. I alla fall har dom liknande energier, liknar varandra i utseende och påminner om varandra i kroppsuttryck. Samma rörelser och exakt samma sätt att busa och leka. Det värmer mitt hjärta något enormt och jag känner mig både glad och tacksam.

Idag ska Mellie få Queeniez rosa boll som en gåva ifrån Queeniez själv. ”Slit den med hälsa”, fick jag till mig under natten. Jag är själv utbildad inom djurkommunikation men det är svårt att prata med sina egna djur på andra sidan. Förmodligen för mycket egna känslor som stör budskapet.

Ja, nu har jag skrivit av mig och med facit i hand var det lättare än vad jag trodde att skriva detta inlägg. Jag känner mig stolt och så tacksam över att jag har släppt den jobbiga ångestfyllda sorgen efter Queeniez och bara minns dom bra stunderna som vi fick tillsammans. Mellie och Mini (mina hundar) hjälper mig mycket och stöttar mig alltid. När jag umgås och tränar med Mellie känns det många gånger som om jag hänger med Queeniez.

#fuckcancer #saknadochälskad

Gillar

Kommentarer