”Egen tid” och min fjärde bok

I assistansen hos mig ingår det att jag har ”egen tid”. Det innebär bland annat att jag skriver detta blogginlägg och då får inte mina assistenter komma och störa mig med deras frågor utan dom ska låta mig vara ifred. Vi har ett hjälpmedel för ”egen tid”, nämligen en klocka som assistenterna ställer på exakt den tid som ”egen tid” är (tiden kan variera). Om jag behöver dom till något så har jag ett larm och kan larma så att dom vet att det är dags att komma och assistera. Om en assistent kommer och stör mig när jag har ”egen tid” så betyder det att jag tappar fokus och hamnar i en inre stress.

Just nu har jag ”egen tid” och huvudet är fullt av tankar som jag vill synliggöra för er. Jag har en fjärde bok på gång i mitt huvud och jag vill berätta för er vad den ska handla om.

Boken ska bland annat handla om relationer och strategier. Förvirringens förvirring, skulle jag säga.

Jag har ofta mött människor på mina boksigneringar som tycker att jag är väldigt trevlig och att dom inte kan se min Autism. Det har faktiskt hänt att någon vägrat tro på mig att jag har det då jag sagt att det är så och det gör mig lite förvirrad. Därför vill jag försöka beskriva vad det är som gör att det fungerar hyffsat för mig och vad jag behöver för att en social relation skall kunna fungera.

För mig handlar det om att jag har skapat en strategi. Det betyder att det är något jag har arbetat in, typ som en vana som omgivningen inte tycks förstå eller begripa. Det är som att jag har en mall på hur jag ska agera och följer jag den mallen så går det bra. Ibland går det förstås inte alls eftersom människor är olika och svarar på olika sätt. Jag är säker på att det blir en spännande bok. Mer vill jag inte säga ännu eftersom strukturen inte är klar.

Boken kommer alltså handla om strategier jag har, behöver och saknar för att få det sociala samspelet att fungera för mig. Jag anser att samhället ibland inte ser det jag ser och upplever.

För mig känns det ofta som att det är jag som borde bli ”normal” fast alla vet att jag fungerar annorlunda. En strategibok för mig kan fungera för fler tänker jag. Det blir också lite om samhällets stöd, tolkningar och värderingar utifrån mig.

Ytterligare en självbiografi, med andra ord. Jag vill påpeka att det endast är tankar och planer just nu. Samtidigt vet jag att jag har ADHD och ett jävlar anamma så en fjärde bok blir det inom kort.

Det jag vill säga med detta inlägg är att jag vill synliggöra verkligheten mer och skrivandet har blivit mitt sätt att nå ut. Via denna blogg och genom min bokserie ”Synlig fast osynlig”. Jag har en dröm att göra min egen dokumentärfilm och att vara med på Nyhetsmorgon. Det finns otroligt mycket att bidra med i dagens samhälle. Jag brukar säga såhär, -”Sverige är bra, men det finns mycket mer under ytan!” Med det menar jag att samhället enligt mig kanske inte har rätt fokus alla gånger. Mycket av samhällets pengar går till bygge av hus och vägar, när det egentligen borde gå till människor i behov (inte bara funktionshindrade). Bemötandet av olikheter är något som också kan bli bättre, enligt mig och då menar jag inte bara mer kunskap i Lågaffektivt bemötande utan generellt. Även om jag anser att alla människor mår bra av Lågaffektivt bemötande.

Något jag inte har begripit mig på är alla välgörenhetsgalor på TV för andra länder än Sverige och alla insamlingar till andra länder. Jag tycker absolut att dom kan vara kvar, i alla fall några, och sedan kunde vi ha fler för oss i Sverige. Vi har också fattigdom, psykisk ohälsa, missbrukare, funktionshindrade och övriga människor som behöver få synas. Är du med mig?

Oj, nu ringde klockan – ”egen tid” slut. Tack för denna gång!

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #bok

Gillar

Kommentarer

ellenlundis,
Vilket bra inlägg! 😊
finlandsgullet.wordpress.com/