Jag är medveten om att jag är tjatig men nu är det verkligen dags att gå vidare i livet genom en stor förändring. Att flytta och ta steget ut i framtiden utan att veta hur och vad som kommer ske, är stort för mig och mina NPF-diagnoser. Det en omstart med allt och jag har helt ärligt inte hunnit reflektera vad som komma ska. Skillnaden med mig nu mot förr är att idag har jag en enorm självmedvetenhet och lever i tillit. Jag har försökt samla kraft och tagit det lugnt medan tiden har runnit förbi.

Återhämtning och flyttkaos har tagit större delen av min tid och jag känner att jag inte hinner inspirera mina följare så mycket som jag vill. Corona har tyvärr varit en stor stopp kloss till varför jag inte har brytt mig. Jag är van att signera mina böcker och prata med mina följare genom möten i verkliga livet och det har inte gått då allt varit inställt. Jag tycker det är synd eftersom jag brinner för det som jag gör. Det har på ett sätt blivit stilla i min karriär medan mitt privatliv varit fullt av struktur och planering för det nya.

Min bokserie ”Synlig fast osynlig”, har gått och går fortfarande att beställa via mejl. Jag har märkt att många människor inte vet att jag skrivit fyra böcker, även om jag talar om det med jämna mellanrum på mina sociala medier. För mig är det böcker som behöver nå ut till samhället, inte bara för att det är jag som skrivit dom utan det finns fler saker som känns viktiga. Jag vill alltid synliggöra för att öppna dörrar för människor som på ett eller annat sätt anses annorlunda. För mig är det väldigt viktigt att synliggöra verkligheten och hur det fungerar för mig med mina diagnoser, mest för att bryta fördomar och öka kunskap.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #framtiden #flytt

Det känns overkligt på något sätt att jag snart bor någon annan stans samtidigt som ett inre lugn fyller mitt hjärta. Ett lugn av tillit och vetskap att min framtid blir magisk.

I övrigt är det för varmt om dagarna för att ens inte orka tänka. Jag njuter och min CP-skada mår bra av värmen och ger min kropp lite lugn och ro från min spasticitet. Jag säger som min mamma brukar säga, ”Det viktigaste är att ha kul och att må bra!” Min vänstra fot mår inte så bra, den är svullen. Förmodligen kommer det svullna från att jag belastat min sneda och stela kropp på fel sätt under hela mitt liv. Vad kan det annars vara? Jag tappade en 12 kilos kettlebell på foten för några veckor sedan, eller det kanske har gått en hel månad sedan dess. Tid är svårt. Kanske påverkas det? Jag tror det är en kombo, vad tror ni? Om det fortfarande gör ont när jag väl landat i mitt nya hem får jag ta och söka upp en husdoktor. Eller så får jag åka in akut om det blir värre.

Fötter ja, på tal om fötter… Fötter är bland det vidrigaste jag vet. Däremot älskar jag att få fotmassage och somnar oftast när jag får det. Kanske ska jag leta upp en fotmassör på nya stället och även en framtida massör. Jag älskar att få massage och min kropp mår väldigt bra av det plus att jag behöver återhämtning även på det nya stället. Jag tror och hoppas att jag hittar någon som fungerar för mig. Det känns som ett spännande och lagom behagligt projekt. Som jag skrev ovan, ”Det viktigaste är att ha kul och att må bra”. Ett ”måbraprojekt” blir det nog, hoppas jag i alla fall.

Det var en uppdatering från lilla mig, tack och hej! Vi hörs snart igen.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #framtiden #flytt

Jag är medveten om att min inre stress ökar vid förändring och jag är mitt uppe i en livsstilsförändring som ni säkert vet. Det kommer att innebära en hel del förändring i assistansen. Även om jag har tur att delar av mina nuvarande assistenter hänger med i början är jag samtidigt medveten om att det kommer behövas en ny stabil assistansbas inom kort. Jag vet inte om jag dragit mig vatten över huvudet för mitt kommande hus ligger cirka 20 km från en stad och med den erfarenhet jag har från skogen där jag bor nu är det inte det lättaste alla gånger att få personal med tillgång till bil och körkort. Det jag mött och upplevt säger mig också att det knappt finns utbildade människor i Lågaffektivt bemötande i mindre städer. Detta blir helt klart en utmaning som jag måste synliggöra. En flytt med alla steg det innebär och hur det påverkar mig. Jag har ingen aning idag om hur jag kommer att reagera, vad som väntar och hur vi kommer att lösa alla pusselbitar. Det enda jag vet är att min trygghet, arbetsledaren, följer med och hon kommer tillsammans med mig skapa allt det nya.

Vilken tur att jag har denna blogg där jag kan skriva hur det går och vad jag möter. Jag vet att det kommer bli bra och jag vet att jag kommer få kvalitet i min assistans. Något annat finns inte som alternativ eftersom jag vet hur det känns då mina affekter är i balans och hur det känns när dom inte är det. Jag skulle ljuga om jag skrev att det som nu pågår inte triggar mig eftersom jag har känslominnen från förr. Det kommer upp många gamla minnen om hur det var när jag flyttade till Norrtälje och allt kaos som då uppstod. Det var bland det värsta jag varit med om. Vi har länge kämpat, jag och arbetsledaren för att skapa kvalitet, utbildning och handledning för mina assistenter. Det kommer vi att göra även på det nya stället. Idag vet jag hur jag vill ha min assistans och hur jag inte vill ha det. Jag ska försöka bli bättre på att återhämta mig och att minimera min stress även om det mesta kommer att vara nytt. Inskolning hos mig är svårt för mig och det tar tid innan jag känner mig trygg med nya människor och nya energier. ”Kaoset som förr eskalera ska jag lära mig att hantera”. För att detta ska kunna ske behöver jag och min arbetsledare skapa olika strategier som jag kan lära mig att använda. Med strategier menar jag checklistor som innehåller självskannings metoder och kartläggningar som jag lär mig att hantera som mig, på mitt sätt. Jag känner att jag är mer förberedd nu än innan eftersom jag gått igenom så många olika kaossituationer och mött så många olika personlighetstyper. Jag börjar lära mig att säga STOPP på ett mycket tydligare sätt än innan. Det är min egen känsla av balans som blir mitt verktyg, om jag känner obalans eller hamnar i en affekt vet jag idag att det på något sätt blivit för mycket. Det vet även mina assistenter och det gör att dom kan stötta och hjälpa mig på ett sätt som dom inte kunde förr. Jag är full av hopp och förväntan. Det blir en spännande flytt. Mer kommer på bloggen framöver. Jag hoppas du vill följa mig.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #framtiden #flytt