På grund av dessa tider drabbas även min assistansgrupp av dom nya riktlinjerna som gäller vid sjukdom och feber. Just nu är tre av mina assistenter hemma för att inte smitta mig och dom andra assisterna i mitt team. Även om det mest troligt bara är en ”vanlig” förkylning. Två dagar måste dom vara helt symptomfria innan dom får komma tillbaka.

Detta innebär en hel del snabba förändringar som vår arbetsledare enligt mig löser smärtfritt. Vi tar inte in några vikarier/jour på grund av fler anledningar. En anledning är att min inre stress eskalerar med nya personer och en annan anledning är att vi på den här arbetsplatsen vill minimera antalet personer som kan bära smittan av Corona. Pusslet pusslas på och allt som oftast blir alla nöjda. Nu kan jag ingenting om alla detaljer som existerar i arbetsledarens jobb och för det mesta har jag ingen koll på vad som sker i det ”dolda”, alltså bakom min rygg. Det enda jag vet är att arbetsledaren försöker skapa harmoni så att min stress inte går upp för högt och det har pratats rätt mycket om det som heter återhämtning.

Idag fick jag åka och handla även om vår arbetsledare och min manager har sagt nej till att ta med mig på ärenden. Ibland måste undantag ske och när jag har min trygga assistent hos mig fungerar det mesta, idag var en sådan dag. Jag höll avståndet och försökte hålla andan så fort någon gick förbi. Assistenten hade med handsprit så att vi kunde sprita våra händer, handtag och hissknappar. Det funka helt okey även om det enligt mig kändes lite fånigt och överdrivet, samtidigt vet jag att det är en bra gärning som minimerar smittorisken i dagens krissituation.

Nu önskar jag innerligt att ingen i min assistentgrupp har drabbats av Corona. Jag hoppas att jag klarar mig från symtomen plus att mina friska assistenter och min mamma håller sig friska.

Annars vet jag inte vad som händer, kan och får assistenter jobba om jag blir sjuk? Jag vet inte, vet du?

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #fuckcorona

Häromveckan skrev jag att min assistentgrupp många gånger oftast behöver en kille för att det ska
vara en form av balans. Detta för att jag tycker det är viktigt med både manligt och kvinnligt i mitt gäng plus att jag anser att det för mig är lättare att förstå killars sätt att kommunicera.

Nu har jag tagit ytterligare ett steg och det innebär att jag numera har två assistenter av manligt kön på introduktion hos mig. Båda killarna har erfarenhet av NPF-diagnoser och verkar ha ett Lågaffektivt förhållningssätt redan från start. Deras personligheter är än så länge väldigt olika, en lite lugnare och en som är bra på avledning. Det är för mig spännande att se och lära mig att även killar har olika personlighetsdrag. Dom beter sig olika och jag tror att jag kommer att lära mig massor genom dom. Jag vet inget i dagsläget eftersom dom är nya hos mig. En har knappt börjat men jag märkte på intervjun att han har ett lugn som jag gillar.

Vi får se i framtiden hur det hela artar sig och om jag och killarna klickar eller vad som kommer att ske. Jag har blivit allt säkrare i mig själv och idag vet jag att alla är olika. Idag vet jag också att jag har ett fantastiskt assistansteam hos mig och att alla vill mitt bästa. Det är som om mycket verkar hända på kort tid och jag känner att nya insikter kommer och min tacksamhet växer.

Jag känner mig fri!

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter

Nu när jag dom senaste veckorna har spenderat mycket tid hemma har jag insett att jag har svårare att skriva blogg när ingenting händer eller får mig att må dåligt eller hamna i obalans. På något märkligt vis är det alltså lättare för mig att skriva när jag har lite mer utmaningar i livet. Jag har till exempel svårt att skriva om människors bemötande eftersom jag inte upplever det i vardagen just nu. Nu är det stillhet och inga nya intryck och det gör att mitt behov av att blogga är mindre samtidigt som jag vill dela med mig av det också. Det betyder att jag gör ett försök ändå.

Min vardag består oftast av att det sker massor av saker i livet som det är lätt att blogga om. Nu är det alltså svårare eftersom alla dagar ser likadana ut. Assistenter kommer och går och vardagsrutinerna i hemmet rullar på. Jag får enligt arbetsledaren och min manager inte veckohandla eller vistas bland för mycket människor. Det finns tydligen en rädsla för att jag ska få Corona vilket jag är tacksam för personligen. Samtidigt håller min ADHD på att gå bananas. Jag blir rastlös och saknar rörelsen som normalt finns i mitt liv. Jag saknar alla boksigneringar och märker att det blir tomt utan dessa.

Jag försöker sysselsätta mig ändå och nu planerar jag lite olika äventyr för framtiden. Bland annat ska jag para min avels tik Frikraft’s Change Of Glory. För det krävs det en hel del letande efter en lämplig hanhund vilket fungerar ungefär på samma sätt som att leta efter en ”vanlig kille”. Jag har upptäckt att hanhundar inom rasen är supersvåra att hitta, precis som bra killar i livet. Tur att jag har mycket tid och att jag har en fantastisk avelscoach. Inte för mitt eget dejtande men för min tik. :)

Annars händer det lite privata saker, vilket jag håller för mig själv än så länge tills jag själv vet vilken väg jag ska vandra.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter #framtiden