Så gott som varje gång när jag ska samarbeta med en assistent, gammal som ny, händer det att det blir en osynlig konflikt och vi blir båda som frågetecken. Jag vet att jag har stora svårigheter med samspel, assistenterna vet också det, likt förbannat vill jag lära mig samarbeta och chocken att det blir SÅ SVÅRT är ogripbar. Vad glöms? , tänker jag samtidigt som en inre stress bildas och en affekt uppstår. Enligt mig är assistenten lika chockad, blir tillbakadragen och den osynliga konflikten bildas. Detta händer alltså nästan VARJE gång jag ska samarbeta med en assistent.

Jag vill poängtera att tillbakadragen inte är att vara Lågaffektiv! Det är en stor skillnad enligt mig.

För mig blir assistentens sätt att vara tillbakadragen mer att dom gör sig ”osynliga” och tysta i en situation samtidigt som dom sitter kvar i samma rum som mig. Det gör att jag känner av deras ”osynlighet” som blir till en osäkerhet som får mig att bli mer stressad än lugn. Om det är en PAUS assistenten vill skapa så är det här fel sätt. Då bör dom säga PAUS och dra sig tillbaka till assistentrummet för att där vänta in både mig och sig själv i processen. Det Lågaffektiva Förhållningssättet handlar hos mig ofta om att ge mig en trygghet i situationer där jag är otrygg. Det känns som om dom vill göra rätt och vara ett stöd men det blir tvärtemot inuti mig.

Behöver vi mer kompetens och tydligare riktpunkter hos mig?

Riktpunkter är mer som verktyg för assistenter i olika situationer och det handlar om hur en assistent ska göra eller inte göra. Vi hade massor av riktpunkter förut och då kände sig assistenterna kontrollerade vilket fick mig att bli stressad och hamna i affekter. Nu har vi tagit bort många men det verkar som om det blir tokigt ändå.

Jag fattar inte vad som missas och blir ett STORT frågetecken. Vi har checklistor men ingen tycks kolla eller så glöms dom av då saker sker snabbt. Varje gång vi ska samarbeta så vet alla, eller borde veta, att det ALLTID är viktigt att synliggöra steg och förväntningar.

Vi har ansvarsområden som vi har tagit fram och tycker någon att det är för svårt så finns en arbetsledare som gärna förklarar på ett sätt så att båda parter (jag och assistenten) förstår. Jag förstår inte mer än att mina diagnoser snabbt ger mig en obalans. För mig är det svårt att förklara eftersom jag inte kan kontrollera det som sker inom mig. Arbetsledaren pratar hela tiden om kartläggning och hur jag än försöker så blir det svårt. Jag försöker förstå…??

Om en assistent upplever svårigheter inom sitt område eller sitt eget förhållningssätt så är det alltså arbetsledaren som bör kontaktas då jag inte kan eller vet hur jag ska förklara saker som sker.

Att leva med osynliga och synliga diagnoser är inte alltid en dans på rosor särskilt om man samtidigt är beroende av andra personer och dessutom ska samarbeta dagligen med dom. Det sociala blir allt svårare och fast mina assistenter vet så förstår dom inte alla gånger vad som händer, enligt mig.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande

Detta blogginlägg blir ett litet annorlunda inlägg och jag tänker gå utanför min egen bekvämlighetszon. Egentligen brukar jag inte vilja dela med mig av tips till människor för att jag inte tycker om att ”lära ut” samtidigt som jag vet att jag ändå ständigt lär andra människor olika saker genom att jag är jag. Jag delar upp tipsen i tre delar: Tips till oss med funktionsvariatoner, Tips till anhöriga och slutligen Tips till er som jobbar med människor.

Jag vill poängtera att mina tips är till för alla, även dom som inte har eller känner någon/några med funktionsvariationer. Here We GO!

Tips till er med olika funktionsvariatoner:

· Ni är unika precis som ni är

· Våga vara er själva, ni känner er bäst

· Om ni får ett nej av någon så säger det inget om er. Försök släppa taget och gå vidare. Enligt mig vill dom flesta människor mötas av andra som tror på dom och ser dom som dom är.

· Våga vara ärliga och prata! Det finns professionella samtalscoacher, psykologer och så vidare

Tips till anhöriga:

· Kom ihåg att ert barn är en egen individ med egna känslor

· Lyssna in barnet och möt hen på hens individnivå

Om era barn är minderåriga bör du som förälder ändå veta att barnet inte är du och kanske upplever saker på ett helt annat sätt. Det som passar andras barn behöver inte passa ditt barn. Lyssna in och sätt måttliga och tydliga regler/gränser. Genom min erfarenhet och det jag har sett anser jag att vissa föräldrar vill alldeles för mycket med sitt eget barn och att dom glömmer att hen faktiskt är en egen liten unik människa.

Tips till er som jobbar med människor:

· Läs denna blogg :)

· Lär er Lågaffektivt bemötande

· Lär er Jag-och-du sortering

· Anlita proffshjälp

Lyssna in personer efter person. Den/dom du jobbar med är människor och alla är unika.

Tack och bock för denna gång! Hoppas att detta gav dig något. Jag är helt slut. God natt! :)

#tips #allalikaallaolika

Nytt år med nya möjligheter och jag känner att 2020 är möjligheternas år. Möjlighet för förändring och tid för nytänkande. Ni vet säkert redan att jag brinner för olikheter, bemötande och mänskliga rättigheter, ni vet också att jag tycker det finns brister som borde lyftas upp och synliggöras mer. Orden, ”Möjlighet för förändring”, ser jag som en chans och jag behöver ert stöd, samhällets stöd, för att kunna synliggöra det jag vill. Jag tror nämligen inte att en förändring sker genom endast en person utan vi behöver vara fler och jag tror att ni, precis som jag, är med på att varje människa vill bemötas rättvist. Det ska inte spela någon roll om vissa har en funktionsvariation eller inte. Bemötandet kan vi alla jobba på för ett bättre samhälle. Sedan finns det i samhället vissa personer, till exempel jag, som tack vare våra diagnoser har svårare att ändra på vårt sätt, fast det tycker jag har med acceptansen av olikheter att göra mer än att det ligger under själva bemötandet. I acceptansen krävs kunskap och även erfarenhet och det är väl det jag försöker synliggöra. Rättvisan ligger mer på att individer ska ha samma rättigheter och att dom rättigheterna inte ska avgöras av olika funktionsförmågor.

Mitt liv har inte varit en dans på rosor och jag har blivit bemött felaktigt många gånger, beroende på situationer som dagligen sker. Jag tycker inte att det är rättvist att jag som råkar vara född med speciella behov ska bemötas annorlunda av samhället. Jag har svårt att förstå varför det ska vara så. Det är många människor som anser att dom har rätt att lägga sig i och ta beslut åt mig utan att egentligen känna mig. Dom verkar tro att dom känner mig och vet exakt hur jag fungerar. Det är givetvis inte sant. Alla människor är olika och det gäller även oss med funktions variationer. Många tror till exempel att vi som sitter i rullstol vill umgås med andra som sitter i rullstol vilket inte alltid är sant. Ändå är det oftast det alternativet som existerar och valmöjligheterna blir färre och färre för mig när det borde vara tvärtom. Ibland känns det som om jag tvingas att behöva umgås med enbart rullstolsburna fast det inte är det jag vill. (Nu synliggör jag endast min åsikt och jag tror säkert att vissa gillar likasinnade och dom ska absolut vara i sådana grupper) Det verka som om samhället ibland tar saker för givet bara för att det är enklast för dom istället för att dom väljer att individanpassa och möta olikheter.

Jag vill skapa nytt åt alla som lever och i framtiden kommer jag säkert att skriva mer om vad individanpassat och acceptans av olikheter betyder för mig.

#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande #myndigheter