I detta inlägg tänkte jag gå in på ytterligare en sak som kan trigga igång min affekt. Det handlar om att vara tydlig, ärlig och medveten om att det som sägs till mig oftast också är det som skapar mina förväntningar.
Jag ska ge några exempel:
Exempel ett:
Om en assistent till exempel erbjuder sig att ta med sig ekologiska ägg till mig vid sitt kommande arbetspass och sedan missar eller glömmer att göra det så kan det innebära att en inre stress uppstår. Inre stress innebär att det kan leda till en affekt då detta beteende är en form av trigger för mig.Inte för att jag vill reagera utan det sker på automatik. Hjärnstressen eskalerar och jag förstår ingenting. Min egen förmåga att veta hur mina känslor reagerar i stunden är för mig en omöjlighet att veta. Just därför är det otroligt viktigt att inte säga en sak och sedan omedvetet göra en annan sak. Här krävs det en medvetenhet hos assistenterna så att dom också vet vad dom sänder ut och hur det kan upplevas för mig. För mig blir det som en lögn och det kan leda till att den personen får en uppförsbacke då min kropp reagerar omedvetet och vid nästa tillfälle personen säger något så finns redan en stress inom mig, utan att jag vill det.
Exempel två:
Om den assistent som jobbar säger åt mig att vi ska sitta där borta och pekar med fingret mot en fåtölj så tror jag att det också är där vi ska slå oss ner. Sedan när vi går dit så går assistenten förbi och det visar sig att hen menade den sköna soffan runt hörnet istället. Det blir kortslutning inom mig och får mig att agera på impuls. Från ingenstans kommer ord genom min mun utan att jag fattar varför och vad jag säger. Jag är ganska verbal av mig och kan lätt säga vad majoriteten kallar för ”dumma påståenden”. Det sker helt automatiskt och i en affekt är jag själv inte medveten om vad jag säger eller menar. Om assistenten inte klarar av att hantera detta utan börjar försvara eller förklara så triggar det ännu mer än om assistenten vet hur och vad som behöver göras för att få mig att minimera stressen. Det Lågaffektiva bemötandet är det som fungerar bäst hos mig. Det får mig att känna mig mer trygg och lugn.
Många tror att det Lågaffektiva handlar om att vara passiv, idag vet jag att det mer handlar om att hjälpa mig med det som kallas affektreglering. På ett sätt veta hur mina impulser fungerar och så mycket som möjligt använda dom verktyg vi har. I våra verktyg så ligger en stor del inom just sättet att kommunicera, vara ärlig och tydlig utan att dom förväntar sig att jag hör och förstår det som inte sägs.
Hos mig måste helst personalen ha bra självkännedom och inte ta saker personligt. Dom behöver en medvetenhet om sig själv och kunskaper kring min komplexitet och hur jag fungerar och agerar.
Jag vet att även dom är människor och att dom också kan ha sämre dagar medan mina neuropsykiska diagnoser har större svårigheter att hantera det. Hur mycket jag än vet det så hjälper det sällan och det är kanske där den största svårigheten finns för assistenter som inte har eller får den utbildning som krävs hos mig.
Mina assistenter kan omöjligt jobba om dom själva är för obalanserade då det ger konsekvenser som blir svåra att hantera för oss alla. Det är ingen värdering i det, det är som det är, vilket gör det ännu svårare för alla personer som är inblandade.
Jag vill ha kvalitet på min assistans och för att få det så krävs det att människor får handledning och utbildning. Även högre löner borde existera. Att vara assistent är svårt tror jag, att leva med assistans vet jag är minst lika svårt. Jag hatar det ibland, ändå är jag beroende. Det är som om jag är fri i min otrygghet vilket får mig att ständigt leta vägar som fungerar för mig.
#personligassistans #tackvareassistansen #räddalss #intesåkonstigt #allalikaallaolika #lågaffektivtbemötande
