Andra veckan var surfveckan. Jag hade bokat in mig på surfläger med Lapoint över min födelsedag och julafton för att vara söker på att ha sällskap och slippa vara ensam. Även om risken skulle vara liten då man alltid kan ha sällskap om man vill. Men det kändes ändå som en skön trygghet att veta vart jag skulle vara, framförallt över jul. Dessutom visste jag att det är mycket skandinaver och svenskar som åker med Lapoint. Skönt med människor som firar jul på samma sätt. Träffade väldigt många sköna och trevliga människor. Jag blev förvånad över hur många som faktiskt reser ensamma. Väldigt kul då alla blir mer öppna att hänga och inte hålls tillbaka av att resa tillsammans med någon annan. Under veckan var det förutom surflektioner med Rip Curl school of surf alltid någon aktivitet på eftermiddagen/kvällen, så det fanns alltid något att göra. Bland annat: Beer Pong turnering, volleyboll turnering, två middagar ute från campet, beach clean up och Bali Olympics för att nämna några.

På julafton var vi 8 tjejer som skippade sista surflektionen och bestämde oss istället för att hyra scooter och åka till ett tempel. Vi åkte till samma tempel som jag besökte och såg solnedgången vid. Vädret under veckan var väldigt dåligt, regn nästan varje dag. Ingen kortare skur utan ihållande regn. Även om det är regnperiod har det tidigare bara regnat på natten och sen sol på dagen. Så när vi kommit en liten bit började det spöregna och jag hade ingen regnponcho så jag var dyngsur. Men det vi hade väldigt roligt ändå. Efter templet åkte vi till en beach club och åt lunch.

I priset ingick alla middagar utom två där vi istället gick ut och åt. En av dem dagarna var på min födelsedag vilket var väldigt roligt. Vi åt på Old Man's, där det även fanns ett liveband. Anina som jag delade rum med och var i samma surfgrupp bad dem sjunga happy birthday. Så plötsligt sjöng hela restaurangen för mig. Den andra gången vi åt ute var på julafton då vi åt på Deus som gjort en fyrarätters meny. Jag valde tuna tartar som appertizer, tortellini i kycklingfond till förrätt, lax i teriyaki sås och potatismos till huvudrätt och slutligen en Oreo cheesecake till efterrätt. Allt smakade fantastiskt. Men det godaste var att äta lax och potatis. Som jag saknat det! Under dessa månader har det blivit väldigt lite fisk och framförallt potatis som inte är pommes frites.

Älskar att surfa, känslan att fånga en våg är värd all paddling till vågen och sen tillbaka ut till lineup igen. Dem två första dagarna var vädret inte alls med oss utan det var regnigt, blåsigt och väldigt strömt vilket gjorde paddlingen svårare. Det tog väldigt mycket kraft att bara vara i position till vågorna och att paddla ut till lineup där vågorna inte bryter. Men detta gjorde att man uppskattade vädret när det väl var soligt och inte så strömt. Även om jag älskar havet och att bara sitta på en strand och titta ut gör det mig allt som oftast sjösjuk. Spelar ingen roll vad jag gör, blir alltid lite sjösjuk när jag surfar. Tror det är för att man alltid gungar lite och att när man ligger ner och paddlar slår vågorna mot magen på brädan. Väldigt dålig egenskap. Blir i och för sig ibland illamående av att åka en lång rulltrappa, så min toleransnivå är väldigt låg kan man säga, haha!!

Nedan kommer en massa bilder från veckan, enjoy!! :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag landade på Bali från Bangkok utan problem och blev hämtad av en chaufför som David kände. Man märker hur liten världen är och att det nästan alltid finns någon man känner. David lärde jag känna genom wakeboardåkningen i Fagersta och han brukar bo i Canggu och träna under vintermånaderna. Han hjälpte mig också att hyra moppe och köpa sim-kort.

Jag bodde på ett guest house i Canggu och delade rum med 3 andra personer. Boendet var väldigt fint, tyvärr glömde jag att ta bilder. Det enda som var irriterande var en av dom jag delade rum med. Hon hette Tabitha och är från USA. ACn i rummet var väldigt effektiv vilket resulterade i ett svinkallt rum. Därför vred jag upp den till 28 grader, och då var det fortfarande väldigt kallt i rummet. Hon däremot gick och vred ner den till 18 grader så att man knappt kunde vara i rummet pga att det blev en sådan temperaturskillnaden från ute till inne. En annan i rummet sov ute i "vardagsrummet" utomhus för att det var för kallt i rummet. Detta tysta krig höll på hela veckan, där jag vred upp temperaturen och hon vred ned den. Således tyckte jag hon var en oskön människa som inte uppfattade hinten. Men hon hämtade hem det litegrann sista dagarna, hon var rätt skön ändå.

Eftersom det är min första gång på Bali visste jag inte riktigt vad jag skulle göra förutom att besöka Monkey Forrest, vattenfall och risterasserna i Ubud samt stränder. Men eftersom vinden ligger mot stränderna kring Kuta, seminyak och Canggu är det fullt med sopor på stränderna och i vattnet - inte så trevligt. Det finns en Facebookgrupp med svenskar på Bali där jag skrev ett inlägg på måndagen om att jag inte visste vad jag skulle göra på Bali och att jag gärna träffade andra att hitta på saker med. I vanliga fall får man sällan några konkreta svar som leder till något. Men jag fick världens bästa svar från en kille som heter Emil, han och hans flickvän Helena bor på Bali årsvis och bjöd med mig att följa med på en utflykt för att se vulkanen på onsdagen. Så jag åkte redan på tisdagen med min moppe till kuta där dom bor. Vi åkte på tisdag eftermiddag till Serangan, ett surfspot där vi kollade på surfare och åt lunch.

Jag har inte kört supermycket moppe tidigare, bara litegrann innan jag tog bilkörkort. Men man kommer snabbt in i det. Men framförallt att sicksacka sig fram i bland all trafik. Trots det var det skönt att sitta bakpå och låta deras vän Sandy köra när vi skulle åka och se vulkanen. Sandy är trots allt van att köra långt, samtidigt som jag kunde njuta av allt längst vägen. Vi åkte från kuta vid halv 7 till vulkanen. Vi kunde se en rökpuff komma ur vulkanen. Tyvärr ser det dock ut som att röken går ihop med molnen. Men om man tittar extra noga ser man att röken är mörkgrå. Efter vulkanen åkte vi till White Sandy beach som var så där drömmig som man ser på bilder från ett resemagasin. Dessutom var det endast en handfull med turister. Vi åt lunch på stranden innan vi drog vidare. På vägen hem igen stannade vi till vid ett surfspot med svart sand, tyvärr var det helt platt.

Sandy och jag åkte efter ett snabbt stopp i kuta vidare så att jag skulle kunna se dem södra delarna av Bali och stränderna där. Vi åkte till Dreamland beach, Padang-padang och Pantai pantawa beach. Den andra stranden var man tvungen att gå igenom klippor för att komma fram. Tänk den som fann stranden innan alla turister.

Bilder på dem tre stränderna i samma ordning

Dagen efter åkte jag och Sandy till Ubud och besökte Monkey Forrest, vattenfallet Tegenungan och risterasserna där vi åt lunch. Väldigt coolt att kunna stå i vattenfallet på riktigt, vattnet var svalkande men skönt då det var runt 32 grader. Tyvärr hade dem precis skördat riset så det var tomt i risterasserna. Trots det var utsikten och vyn fantastisk. Apskogen var en sån där sevärdighet som är rolig att ha sett men inget mer. Kan också bero på att aporna är lite läskiga. Söta på avstånd, haha!!

Förutom fyra nätter i Kuta och utflykter därifrån samt en egen kontroll till ACn, passade jag på att besöka en annan risterass, ett tempel vid solnedgången och surf. När jag besökte Jatiluwhi risterass fastande jag i världens åska och regnoväder när jag skulle åka till ett tempel som låg ute i en sjö. Knappt halvvägs var jag tvungen att vända då det piskade rakt ovanför mig och regnet kändes som hagel. Just då kände man sig inte stor, hängde på bromsen på moppen i alla nedförsbackar. Om bromsarna släppt hade det varit kört. Men som tur var gick det bra och jag lyckades hitta tillbaka utan Google Maps då det inte fanns någon teckning.

När jag precis överlevt världens oväder..

Likes

Comments

Efter Kambodja och Phnom Penh åkte jag torsdag-söndag till Bangkok. På torsdagen när jag landade på förmiddagen var jag för lat för att åka tåg med min packning så jag tog en taxi. Jag hade läst på lite innan och chaufförerna där är inte så sugna på att köra med taxameter, men lyckades förhandla till mig ett okej pris, men såklart fortfarande överpris. Oavsett är det betydligt billigare än i Sverige, tror jag betalade ca. 77 svenska kronor så helt okej. Nästan direkt efter att jag kommit fram till mitt hostel åkte jag tåget till en biograf. Jag köpte boken "Wonder" när jag var i Siem Reap och älskade den. Egentligen är det en bok som riktar sig till barn och unga vuxna, men alla kan ändå hitta sin vinkel och uppskatta den. Den handlar om August Pullman som har ett annorlunda ansikte på grund av sin diagnos. Boken handlar om hur det går för honom när han för första gången ska gå i en riktig skola när han börjar i Middle School, tidigare har han blivit hemskolad på grund av alla operationer. Filmen hade premiär i Asien den 7 december så jag passade på, eftersom det inte är säkert att den kommer på bio i Sverige. Om den gör det kommer det säkert dröja ett bra tag dessutom. Extra plus är att Owen Wilson och Julia Roberts spelar föräldrarna. Filmen var väldigt bra med tanke på hur boken är uppdelad mellan olika personer och deras perspektiv på August och hans utseende. Men som alltid är boken ett snäpp bättre än filmen. Först var jag helt ensam i salongen, men filmen visades halv 3. Men det droppade in några personer som alla var i min ålder så det är som sagt inte bara barn som ser filmen.

På fredagen träffade jag Marina som varit i Bangkok hela den veckan på jobb. Men det började med att jag inte fick tag på henne. Jag såg att hon inte varit aktiv på över ett dygn vilket inte hör till vanligheterna så jag visste att något måste ha hänt, så jag skrev till Felicia som berättade att den blivit stulen. Det är nu man inser hur handfallen man står när någon inte har sin mobil. Hur överlevde man förr egentligen när man skulle bestämma något? Både Peter och jag mejlade och jag fick tillslut svar, så det var tur. Hade varit lite surt om vi varit i samma stad men inte kunna setts. Vi bestämde att jag skulle komma och äta frukost på hennes hotell och sedan bestämma vad vi skulle göra. Det var väldigt gott med en ordentlig hotell frukost för omväxlingens skull. Efter frukosten åkte vi Tuk Tuk till Jim Thompsons hus som nu är ett museum. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare, men tydligen var hans stor inom Thai-silkes industrin. Tyvärr försvann han och det är fortfarande oklart vad som hände.

Efter det gick vi till ett shopping center och tog en drink och bara pratade ikapp, sen tittade vi i alla affärer med konstiga kläder. Ibland är det asiatiska motet väldigt utflippat och man undrar dels vem som designat kläderna och framförallt vem som skulle kunna tänkas bära dessa kreationer. På eftermiddagen hade Marina lite möten så vi åkte tillbaka till hotellet och hängde vid poolen. Efter att vi varit där ett tag kom en som jobbade där och frågade om vi ville gå till spat där dem hade kall och varm pool som man gick emellan. Först var det en shock för kroppen att gå från det varma till det kalla, men redan andra gången var man tvungen att gå till den kalla för att den varma poolen blev alldeles för varm. Vi gick tre gånger mellan poolerna. Och efteråt kändes det riktigt bra i kroppen eftersom blodcirkulationen kommer igång.

Därefter hade Marina ytterligare telefonmöten så jag passade på att gå och köpa ett par skor jag sett på en dam i toakön i Hong Kong. Turligt nog hade butiken just öppnat och hade 20% rabatt. Märket är rätt stort i USA och Asien men jag har aldrig hört talas om det tidigare. Men det är alltid kul att ha något som inte var och varannan människa har där hemma.

Vi han med en snabb middag innan Marina åkte till flygplatsen. Denna dag liknade lite den vi hade i Singapore. Vi är väldigt effektiva och hinner med mycket. Vi skojade lite att detta får bli vår grej, att vi ses i en ny stad när hon är där på jobb och att vi hänger och gör saker. Men vi gör det på mindre än 24 timmar.

På lördagen gick jag upp tidigt för att hinna äta frukost innan Grand Palace öppnade. Hittade ett ställe med street food och åt en superstark thaigryta med ris, gott men Väldigt starkt! Eftersom jag kom och kunde köa tidigt för att komma in till palatset han jag ta bilder och se mig omkring utan allt för mycket människor. Efter det tog jag båten över kanalen till Wat Arun. Båten gungade väldigt mycket för att det var mycket vågor trots att kanalen inte är särskilt bred. Templen i Thailand till skillnad från Kambodja är dekorerat med mosaik vilket ger templen en helt annat charm. Det var fortfarande förmiddag men jag åt inte så mycket av thaigrytan till frukost så jag åt lite nudelsoppa och hamnade mitt emot ett äldre par från Hong Kong. Vi pratade inte så mycket på grund av språket, men det kändes ändå bra på något vis. Därefter tog jag båten tillbaka för att se Wat Pho, "den liggande Buddhan". Det är en gigantisk buddha helt i guld som ligger på sidan. Kul att ha sett den och kunna kryssa av det, men egentligen inte så mycket mer än så.

Grand palace

Efter Wat Pho tog jag lokalbussen till området där jag bokat en 3 timmars cykeltur. Bussresan var en upplevelse i sig, man betalar kontant till en som jobbar och går runt på bussen, bara det kändes gammalmodigt. Jag hade tur att bussen stannade för några människor som skulle på mitt på gatan, det verkar inte vara helt solklart vart hållplatserna finns. Jag hittade fram till Co Van Kessel cykelkontor och hade tid att sitta och chilla lite. Cykelturen var bland de bästa turist-turerna jag gjort. Vi cyklade på trånga gator i China Town och fick se saker som jag aldrig hade fått sett om jag gått runt där själv. Vi stannade till vid en marknad med bara blommor och fick prova sticky rice med mango, speciell kombination men det smakar faktiskt helt okej. Hela turen var väldigt bra organiserad och planerad, vi cyklade i kanske 10-15 minuter och pausade sedan för att ta kort, dricka vatten, äta lite snacks eller bara få lite berättat om området. Vi tog dessutom den gungiga båten över kanalen till andra sidan för att se ett tempel som inte besöks av turister utan nästan enbart av lokalbefolkningen. Det var väldigt kul för att få det med tanke på att dem andra templena är mer kommersiella.

Det blev tidigt i säng då mitt flyg till bali gick 06.10 så jag lämnade hostlet redan vid kvart i 4 på morgonen. Tur det för det var kaos på flygplatsen, det var så mycket människor och långa köer redan tidigt på morgonen. Men jag hade lite flyt att dom öppnade en speciell kö till Bali då inchekningen dit stängde 1 timme före avgång. Resten av resan gick väldigt smidigt utan krångel eller förseningar.

Wat arun och Wat pho

Bilder från cykelturen. Sista bilden är på buddhan i templet vi besökte

Likes

Comments

Andra dagen åkte jag tidigt på morgonen, redan vid 05.20 för att hinna se soluppgången vid Angkor Wat templet. Liksom vid solnedgången var jag inte ensam, hittade inte riktigt någon bra plats att ta bilder ifrån då alla var så mycket längre. Lyckades få till några bilder som blev okej, men det var väldigt fint att ha sett i alla fall. Vid sådana här tillfällen önskade man att folk kunde ställa sig i längdordning så att alla kan se, haha.

Efter det åkte vi till Banteay Srei, ett tempel som låg längre bort och på vägen passerade vi risfält och jag fick se mer av landsbygden. Templet är byggt i röd sandsten och har därför en annan färg än resten av templen. Templet omgärdas av en vallgrav vilket ger det en fin inramning. Dessutom är det inte speciellt stort jämfört med dem flesta andra så man orkar faktiskt att undersöka det mer noggrant.

Vi fortsatte efter Banteay Srei till Kbal Spean. Detta var inget tempel utan man fick gå upp ca. 1.8 km för en stor kulle. Väl uppe var det en flod/bäck där det fanns ingraveringar i berget med olika motiv. Vägen upp var väldigt fin och det var kul att få se naturen. Men själva bäcken var inte så intressant egentligen. Vid det här laget började man tröttna på alla tempel, ingraveringar och stenfigurer. Det mesta liknade varandra.

På vägen tillbaka till Siem Reap stannade vi till på ett museum med landminor. Det var en kille som börjat som barnsoldat under Khmer Rouge och sedan varit på Vietnams sida och lagt bomber. Han bestämde sig sedan för att leta reda på osprängda minor och förstöra dem och säkra området från landminor. Museet försöker upplysa människor om konsekvenserna av minor som fortfarande ligger gömda i hela Kambodja. På området bor flera barn som tas hand om av dem som arbetar på museet.

Min tredje dag åkte vi till dem tempel som låg lite längre bort. Tydligen finns det uppdelat "stora" och "lilla" turen där man besöker olika tempel. Den tredje dagen besökte jag dem tempel som låg under den "stora" turen. Istället för att skriva mer om varje tempel kommer istället bara en massa bilder på dem.

Likes

Comments

Tänkte posta en massa bilder från Angkor Wat och templena jag besökte. Jag köpte ett 3-dagars pass för 62usd då det lönade sig så fort man varit där två dagar. För att ta mig runt till alla templen hade jag en tuk tuk förare. Han tog olika betalt för olika sträckor. Tydligen finns det en "liten" och en "stor" tur, jag gjorde båda plus en tyr till några templen som låg ännu längre bort. På den turen besökte jag även ett ställe där man fick gå upp för ett berg, ca. 1.8km till en liten fors/bäck där det var inhuggna bilder i berget. Det så fascinerande att man lyckats bygga så många templen för så länge sen, och att allt står kvar med tanke på hur historien har utvecklat sig.

Top 5 lista över besökta tempel:
1. Bayon
2. Banteay Srei
3. Ta Phrom
4. Angkor Wat
5. Preah Khan

Först kommer det mest kända templet, Angkor Wat. Väldigt häftigt tempel då det är vallgrav runt hela templet och en mur. Liknar litegrann en fästning.

Banteay kdei. Ett mindre tempel med mindre människor vilket var nice. Lyckades även ta en bild på det stora trädet utan en massa människor i bild.

Ta Phrom, känt för att ha varit med i filmen Tomb Raider. Lämnat i befintligt skick där träd och vegetation fått växa fritt.

Därefter åkte jag till Ankor Thom som är ett ställe med flera mindre tempel. Bayon är det mest kända tempel av dem. Detta tempel har ansikten i olika väderstreck. Detta var min favorit av alla tempel jag besökte.

Sista templet jag besökte första dagen var Phnom Bakheng där jag såg solnedgången. Tyvärr var jag inte ensam om det så jag missade det mesta av solnedgången. Men jag han ta några bilder i alla fall

Likes

Comments

Jag stannade som sagt i Siem Reap två nätter extra, sen tog jag bussen till Phnom Penh. Det tog ca. 6h med två toalettpauser och ett längre stopp för lunch på ca. 30min. Väldigt fräsch buss med mycket benutrymme, wifi och man fick vatten och en croissant. Jag betalade 16usd så väldigt billigt och kul att kunna se alla byar man passerar. Jag trodde att jag skulle bli åksjuk men det gick bra.

I Siem Reap bodde jag på ett guesthouse med eget rum och badrum. Men i Phnom Penh bodde jag på ett hostel i dorm. Men det var väldigt modernt, rent och bra sängar. Med andra ord, en väldigt bra första upplevelse av hostel här i Asien. Fram till efter surflägret på Bali är det endast dorms som gäller. Men efter surflägret tar jag nog in på något hotellrum, i alla fall en natt.

I Phnom Penh besökte jag första dagen det kungliga palatset och "silver pagoda". Men dessförinnan åt jag frukost på Vibe som fokuserar på vegetarianskt/veganskt och bra producerad mat. På senaste tiden har jag varit inne på acai bowl och pitaya bowl. Väldigt bra frukost som känns fräsch då det är toppat med både granola och frukt. Därefter hade jag tänkt att besöka palatset men dem hade tydligen stängt mellan 11-14, så hittade en tuk tuk förare som erbjöd sig att köra mig till ett annat tempel och sen lunch innan dem öppnade palatset. Templet var sådär, inget speciellt. Men lunchstället han körde mig till var ett ställe där det bara var locals som åt, maten lagas på gatan och det är plaststolar. Tog som vanligt Fried rice då det är ett säkert val och det var bland det bästa Fried rice jag ätit. Om jag får välja mellan en riktigt resturang och mer streetfood och plaststolar väljer jag det sistnämnda. Det är nästan alltid godare, bättre smak då dem inte är rädda för att krydda och det är en helt annan atmosfär. Väldigt kul att kunna titta på alla människor och se hur den lokala människorna äter. Dessutom är man en i mängden, man sticker inte ut.

Efter lunch körde han mig till det kungliga templet där jag för en gångs skull tog en guide. Det står alltid personer kring entrén och erbjuder sig att vara din guide. I vanliga fall brukar jag aldrig ta det, men jag tänkte att det kunde vara värt det. Och det var det verkligen! Jag kunde fråga alla frågor om Buddha och olika positioner, om kungen och byggnaderna. Jag betalade för en privat guidad tur som varade i ca. 45min 10usd vilket är ca. 83kr.

Senare på eftermiddagen tog jag det lugnt på rummet och spenderade en massa tid på att bestämma mig för hur jag skulle göra med Bali. Skulle jag åka eller skippa det helt? Åka till Singapore? Eller åka hem direkt från Bangkok? Jag hade massa olika alternativ men det slutade hela tiden med att allt blev osäkert pågrund av vulkanen och att jag inte ville åka hem riktigt än. Pratade med mamma och gick igenom alla alternativ, men vi kom fram till att det bästa vore att sova på saken.

The royal palace och silver pagoda

Andra dagen åkte jag med samma tuk tuk förare som dagen innan, både till Killing Fields och S.21 som var en fd. Skolan som blev omgjord till fängelse/plats för tortyr innan man skickade människor till Killing Fields för att dö. Killing Fields ligger ca. 15km utanför Phnom Penh. Det verkar som en fridfull plats med alla fågelkvitter och träd. Men det är så hemskt att gå där och lyssna på audioguide som berättar allt som hände där. Man ser fortfarande i marken olika nivåskillnader från massgravarna. I stupan har dem samlat alla skallar, tänder, klädtrasor och vapnen som användes för att döda människorna med. Men det absolut jobbigaste var att se det träd som man svingat barn mot innan man kastat dem i massgraven. I just den graven hade dem hittat kvinnor och barn som var nakna utan några kläder.

Efter det åkte vi tillbaka in till Phnom Penh där jag besökte S.21 eller genocide museum som det nu heter. Det var nästan ännu jobbigare att besöka. Man kunde besöka alla tre våningarna men det räckte med att snabbt gå igenom första våningen. Det jobbigaste var att se alla bilder på människor som varit där. Khmer rouge dokumenterade alla människor där dem fick sitta i en speciell stol för att se till att den satt raka i ryggen och tittade rakt in i kameran. Så alla bilder är på människor som tittar dig rakt i ögonen. Tanken med S.21 var inte att dem skulle dö där, utan man tanken var att människor skulle lida och torteras till att ge falska erkännande om sig själva och andra människor. Men dö skulle dem göra vid Killing Fields. Det fanns inte plats att begrava människorna inne i stan. Det blev tillslut för jobbigt att gå igenom alla rummen noggrant. Så jag tittade översiktligt och lyssnade på audioguiden och sen satt jag utanför och lyssnade färdigt. För det är väldigt intressant att lyssna och försöka få ett grepp om vad som hände. Men samtidigt blir man väldigt påverkad. Vi lämnade vid halv 9 på morgonen från mitt hostel och var tillbaka runt 3. Men man var helt slut, det var nog mer påfrestande än vad jag tänkt att besöka dessa två platser.

Att något så hemskt har skett där man dödat sitt egna folk är fasansfullt. Att vi dessutom i Europa bara får lära oss om förintelsen under Andra världskriget är också märkligt kan man tycka. Eftersom att detta som skedde i Kambodja under Pol Pot är minst lika hemskt. Å andra sidan var det väldigt få som visste om och förstod vad som skedde. Kanske därför man lyckades med att genomföra det "sociala projekt" där man skulle bli ett "riktigt" socialistiskt samhälle.

Min sista dag var väldigt lugn. Jag åkte till en stor shopping mall och gick runt lite. Annars hände inte så mycket. Jag var tvungen att packa färdigt väskan då mitt flyg till Bangkok gick 09.10. Jag hade turen att kunna dela tuk tuk med ett kanadensiskt par som också skulle med samma flyg till Bangkok. Så dels fick jag sällskap och dels sparade jag mig pengar.

Likes

Comments

Bjuder på en random bild på mig själv, tror jag är 2.5 år. Lika mycket som jag älskade julafton och att fylla år då gör jag nu. Vissa saker förändras aldrig, haha!!

Just nu befinner jag mig i Siem Reap i Kambodja, ensam. Det är nu jag ska resa själv fram till januari. På ett sätt känns det skönt att vara ensam. Dem senaste 11 veckorna har jag varit med människor varje dag och delat rum, så jag har sett fram emot att bara få vara. Men samtidigt känns det lite skrämmande, det kommer verkligen bli en utmaning. Om jag inte hade åkt till Schweiz och bott hemifrån i ett år hade jag nog aldrig klarar av det. Men nu är det inte tanken lika skrämmande. Däremot känns det lite konstigt att vara hemifrån både på min födelsedag och julafton. Mest för att jag fortfarande ser fram emot båda två som när man är liten. Tur är i alla fall att båda återkommer varje år och förhoppningsvis inte förändrar sig särskilt mycket. För att slippa vara ensam så har jag bokat ett surfläger veckan jag fyller år och julafton, så det är skönt att veta.

Planen var först att jag skulle få lite sällskap delar av tiden, men tyvärr blir det inte av. När man börjar resa så inser man verkligen hur liten världen egentligen är. David som jag träffat i Fagersta när jag åkt wakeboard brukar hänga på Bali under vinterhalvåret. Han och hans kompisar brukar träna en massa, chilla och njuta av livet. Så jag har bokat ett hostel i närheten av deras airbnb. På så sätt får jag lite sällskap av någon jag känner sen tidigare och som dessutom har kolla på Bali. Nu är det bara att hålla tummarna för att vulkanen lugnar sig så att jag kommer dit som planerat.

Från början hade jag tänkt åka till langkawi, en ö som ligger utanför Malaysia. Men det har ändrats nu. Istället är planen att jag sannar här i Siem Reap till på söndag, istället för att åka resa vidare på fredag. Så det blir två nätter extra här i Siem Reap. Kändes så stressigt annars med det jag vill hinna göra här i Kambodja. Det känns bättre att göra ett land mer ordentligt istället för lite här och var. Efter Siem Reap tänkte jag ta bussen till Phnom Penh och bland annat besöka Killing Fields. Därifrån flyger jag till Bangkok och är där torsdag-söndag. Marina är där på jobb, Så då hinner vi ses på fredagen. Och efter Bangkok flyger jag till Bali, om vulkanen lugnat sig till dess vill säga. Det är resplanen som den ser ut nu. Förhoppningsvis håller den utan problem, men just nu är det vulkanen som kan förstöra. Å andra sidan är det ett tag innan jag planerar att åka dit så mycket kan hända. Men jag håller tummarna!!

Eftersom surflägret redan är bokat och betalat kan jag inte få tillbaka några pengar. Enda möjligheten är om campet måste stänga på grund av vulkanen, men eftersom dem inte säljer flygresor är dem inte skyldiga att betala tillbaka vid utebliven resa. Förhoppningsvis kommer det gå bra. Annars lutar det åt att jag flyger hem till Sverige istället för att slänga mer pengar i sjön..

Förra veckan har jag skrivit på tentan som ska lämnas in nu på fredag den 1: a december. Jag började skriva på den i måndags och blev färdig i fredags med slutsatsen. Även om jag hållit på med den ett par dagar har jag försökt ta mig ut på eftermiddagen. Jag är typ färdig, men kommer nog inte skicka in den förrän på torsdag så jag har tid att lösa igenom den x antal gånger till. På eftermiddagarna har det mest blivit att jag provat en massa olika kaféer och gått runt på marknaderna. Internet på mitt rum funkar rätt dåligt så jag har satt mig på ställen med fritt wifi och snyltat lite. Hittade ett litet café med jättegoda pitaya bowls. Känner mig väldigt nyttig.

Har hunnit med besök till angkor wat förra veckan också. Men mer om det kommer i ett annat inlägg :)

Likes

Comments

Efter Hong Kong åkte jag, Maria och Julia till Hanoi. Vi bodde på ett jättefint hotell som låg i dem gamla kvarteren. Detta var vår sista kväll tillsammans för denna gången. Julia tog bussen tidigt på onsdagen till Sapa, medan Maria och jag turistade i Hanoi. Det kändes lite konstigt att säga hejdå även om jag vet att vi kommer ses hemma i Sverige. Julia pluggar också i Stockholm då vi är ju nära varandra. Men ändå. Förutom att jag har så svårt att säga hejdå till människor, så har vi faktiskt umgåtts 24/7 i över 10 veckor eftersom vi delade rum och gjorde i princip allt tillsammans.

Under vår första heldag i Hanoi besökte Maria och jag militärmuseumet och Ho Chi Minh mausoleum på förmiddagen. Tyvärr var han inte där så vi kunde gå in och titta på honom. Tydligen är han på besök i Ryssland så här års. Däremot fick vi se vakterna som avlöste varandra. Det är alltid kul att titta på, framförallt i olika länder. På vägen därifrån tog vi en taxi och fick betala mer än vad vi någonsin betalat för liknande sträcka. Resan tog lite över 10min och vi fick betala 370K. När jag åkt till flygplatsen från Hoi An kostade det 250K enkel väg, för en person i egen bil. Så det var lite surt, men det var så varmt så man hade inte orkat gå tillbaka hela vägen. Vi åkte till en nyöppnad galleria och titta lite på kläder. Kul att se lite asiatiska märkeskläder. Precis innanför entrén hade dem en likadan fotoautomat som i Da Nang, där man kan skriva ut bilder i små format direkt från mobilen. Vi passade på att skriva ut ett par bilder var.

På eftermiddagen skulle Maria träffa sin fosterfamilj som hon bodde hos innan hon adopterades till Sverige. Jag passade på att slappa på hotellrummet och fixa med min bok. Innan jag åkte blev jag tipsad om att köpa en bok och klisterlappar så att jag skulle kunna klistra in biljetter och liknande. Eller bara skriva några rader. Lite som scrapbooking, så i den boken har jag samlat en massa bilder, biljetter och kvitton från alla resor vi gjort. Jag tror det kommer vara kul att kunna bläddra tillbaka i den senare.

På torsdagen hade vi bokat en dagstur till Halong Bay. Vi åkte strax efter 8 från vårt hotell och sen tog det närmare 4h med 30 minuters paus. Jag trodde att jag skulle bli åksjuk, men bussen var jättefin och vi gick på så tidigt att vi kunde välja en plats lite högre upp där vi kunde se ut på vägen. När vi kommit på båten blev vi serverade lunch. Vi var ca. 45 personer, då det kom ett gäng från en annan buss. Vi hamnade vid ett bord med ett par från Malaysia och en mamma och dotter från USA. Mamman var från Vietnam men dottern var typisk amerikan. Hela hennes sätt att prata var så stereotypisk att man nästan började skratta. Paret från Malaysia var också jättetrevliga, och erbjöd oss hela tiden mer mat. Det märktes att dem hade 3 barn.. haha.

Vädret var sådär. Det var väldigt soldisigt och molnigt så man såg inte så långt. Men det var helt fantastiskt att åka in bland stenarna i vattnet. Jag vet inte vad dem kallas för, men det är som stenberg i vattnet. Första stoppet var vid en liten flytande by där vi fick åka båt. Dem som bodde i byn var dem som rodde båten. Vi åkte in genom öppningar i berget så man kom in på insidan. Väldigt rolig upplevelse. Efter det åkte vi vidare och tittade på två stenar som sågs ut att kyssas. Maria tyckte mer det såg ut som två hundar.

Efter det åkte vi till sista stoppet som var en stor grotta med olika "rum" där det var en massa stenar och utformningar i berget som föreställde olika saker. Ljuset för på olika sätt och skapade skuggor. Guiden berättade en historia om en kvinna och en man i en legend. När vi åkte därifrån hade molnen försvunnit och solen kunde lysa ordentlig så ljuset var mycket bättre och lös upp så att man kunde se längre och ana hur stort området med alla uppstickande stenbumlingar.
Eftersom det är högsäsong är priserna rätt höga för att göra en tur med övernattning, men när ljuset var bättre önskade jag att jag ändå gjort det. Det hade varit så kul att se mer av området. Väldigt fascinerande vad världen kan skapa.


Fredagen var jag ensam, då Maria åkte till sin provins med sin fosterfamilj. Jag slappade och tog sovmorgon. Frukosten på hotellet var supergod. Allt gjordes på beställning och dem hade allt möjligt. Bland annat tunnpannkakor med frukt och choklad, såå gott!! Vattenmelonjuice hade dem också, vilket var ännu ett plus. Efter Hong Kong och min förkylning så fick jag sån där seg hosta som bara irriterar. Därför gick jag bara en sväng och nere vid sjön efter lunch innan jag gick tillbaka till hotellrummet och slappade. Å andra sidan har vi hållit igång hela tiden och framförallt i Hong Kong, så det var skönt att bara ta det lugnt.

På lördagen var det dags att säga hejdå till Maria. Hennes flyg hem till Sverige gick senare på kvällen. Men vi hade sällskap till flygplatsen. Det som är skönt är att Maria också bor i Stockholm. Hon bor i porten bredvid där jag brukar jobba som barnvakt. Väldigt passande för då kunde jag skicka med lite kläder hem med henne, för vissa kläder kommer jag ändå inte använda här. Dessutom är det en anledning till att vi måste ses sen när jag kommer hem :)

Likes

Comments

I lördags åkte Angelica, Maria, Julia och jag till Hong Kong. Vårt flyg gick från Da Nang vid 10.30 på förmiddagen. Vår sista vecka i på kursen sammanföll med veckan där APEC hade sina konferenser där både Trump och Putin skulle närvara. APEC står för Asia pacific economic cooperation och är ett ekonomiskt samarbete mellan länder i regionen. Vårt flygplan stod bredvid några av USAs flygplan men vi såg aldrig Air Force One, men det gjorde Ann Cecile när hon skulle flyga några timmar senare. Kändes väldigt konstigt att vara så nära Trump och veta hur spänt det är mellan honom och andra ledare. Annars tänker man när man läser om dem i nyheterna att dem är så långt bort.

Vi landade vid halv 2 i Hong Kong och hade planerat att ta en Uber, men det gick inte att beställa en bil via appen. Så efter att ha gått runt mer all packning ett tag satte vi oss ned och åt på McDonalds innan vi tog expresståget, för att sen byta till tunnelbanan och åka tre stationer. Det var mycket smidigare än vad vi föreställt oss. Allt var väldigt tydligt markerat och allt flöt på bra trots att det var mycket människor. Stor skillnad i jämförelse med SL/SJ. Vi åkte till Causeway Bay där vi bokat boende via AirBnB. Vårt borden låg på 6:e våningen och det fanns ingen hiss, så vi fick bära upp allt bagage själva. Boendet var en 1:a, men vi fick ändå bra plats, vi spenderade ändå inte mycket tid där förutom för att sova. Vi fick inte igång lyset så vi fick kontakta hyresvärden som skickade en person som hjälpte oss.

Bilden nedanför är på vår trappuppgång! Väldigt oklart att det är lägenheter högst i byggnaden.

Efter att lämnat allt bagage gick vi ut för att se oss omkring. Hong Kong var betydligt mer smalt än vad jag föreställt mig. Det var en blandning mellan nybyggt och gamla byggnader där det var butiker och bostäder blandat. Restauranger, caféer, butiker och andra businesses låg i vad som såg ut som gamla bostäder med balkonger. Ofta låg butiker på markplan och sen kunde det vara kontor eller bostäder och sen helt plötsligt var det en frisersalong. Väldigt stor blandning och mix i alla byggnader. Det tog ett tag att hitta då man var tvungen att leta efter trappuppgången som inte alltid var tydligt skyltad. Vi hittade ett café där vi satte oss och spelade lite spel och tog något att dricka. Därefter försökte vi hitta ett ställe att äta middag på. Från att ha kommit från billiga Vietnam till Hong Kong där priserna är som hemma var vi nöjda med att hitta ett matställe som var billigt även med Hong Kong mått. Stället vi hamnade på var som en blandning av resturang och snabbmatsställe.

Mätta och belåtna efter middagen köpte vi lite snacks och gick tillbaka till vårt boende då vi alla var trötta. Butikerna i Hong Kong öppnade senare än hemma i Sverige och hade således öppet till 22-23-tiden. Eftersom vi bodde precis vid ett köpcentrum, tunnelbanestation och gata med en massa butiker kunde man höra bruset från gatan. Men det var inget som störde. Sängarna på boendet var motsatt från sängarna i Hoi An, det kändes som att sova på ett moln eftersom dem var så mjuka.

Vi åkte från Hoi An tidigare på grund av att det regnade, när vi kom till Da Nang blev det sol och varmt igen. När vi åkte till Hong Kong var det lite halvdåligt väder. På söndagen ställde vi klockan på 8 för att inte sova bort hela dagen. Vi gick till Starbucks för att dels dricka något och dels för att kunna snylta på deras wifi. Efter det åkte vi tunnelbana till Hong Kong museum of history. Väldigt stort och välgjort museum som tog med en på en tidsresa från stenar på det som flera tusen år senare skulle bli det Hong Kong vi känner idag. Jag började känna mig förkyld redan på fredagen och blev sämre under helgen. Blev jättehes och hängig med lite feber till och från. Men det stoppade oss inte från att vara ute hela dagen.

Vid lunch var vi färdiga på museet och åkte till en stor shoppinggata där Maria hittat en butik på internet som sålde musik med dem band hon lyssnar på. Men innan vi började leta efter det köpcentret åt vi lunch på Pizza Hut, vi blev förvånade över hur "fancy" dem hade inrett det. Det såg ut att ha kunnat vara en lite finare lunchrestaurang och inte alls snabbmatsställe.

Efter att ett bra tags letande hittade vi fram till Sino center där Maria kunde köpa sina skivor gick vi runt lite och hittade ett annat köpcenter där Julia bestämde sig för att klippa håret då det bara kostade 250 Hongkongdollar vilket är lite mer än 250 svenska kronor. Medan hon klippte håret gick jag och Angelica på Declathon där jag hittade ett par tighta badshorts till bra pris som jag tänkte ha när jag surfar på Bali över jul.

Efter shopping och klippning fortsatte vi vidare för att leta efter Forever 21 och HM. Efter ytterligare shopping och besök på Starbucks försökte vi hitta en nattmarknad som skulle ha street food. Tyvärr var det inte mycket till marknad eller street food. Vi hamnade på ett nedgånget sea food ställe, men det var förvånansvärt mycket turister för att vara så sjaskigt ställe. Men maten var rätt god och billig dessutom. Klockan var runt 10 när vi var hemma igen så vi var ute i närmare 12 h, så vi sov ovaggade allihopa.

Vi började måndagen på samma sätt som lördagen med besök på Starbucks innan vi satte igång med dagens planer. Först ut var ett besök vid "big Buddha". För att ta sig dig behövde vi åka tunnelbana och sedan linbana. Det går att åka buss också, men från tunnelbanan och upp till toppen skulle det ta dubbelt så lång tid som med linbanan. Det tog väldigt lång tid för oss att komma upp till Buddhan då det var kö för att köpa biljetter och sen ytterligare köande för att komma med linbanan. Precis som när vi var på museet började jag frysa och få feberkänning. Men det gick över efter att det börjat regna så att regnponchon åkte på igen och vi började gå i trapporna upp till Buddhan. Det var väldigt fin utsikt där uppifrån trots regnet.

Vi åkte linbanan ner igen och började ta oss tillbaka mot centrala Hong Kong då vi bokat en kvällstur med båt för att se Hong Kong skyline. Men innan det gick vi till Gap där jag köpte en tröja för att slippa frysa under båtturen. Eftersom Hong Kong är väldigt kompakt med alla byggnader hade dem byggt en supersmart gång över bilvägarna där man kunde gå utan att behöva stanna eller se sig om för trafik, väldigt smidigt. Vi hittade stället där vi kunde hämta ut våra förbokade biljetter och sedan kunde vi gå på båten. Inkluderat i priset ingick en dricka och vad som såg ut som en rispuffskaka. Båten avgick 18.15 precis när det mörknat till ordentligt. Det var väldigt maffigt att se alla byggnader upplysta med sina neonskyltar och att åka båt var det perfekta sättet att se allt samtidigt. Båtturen varade i 1h så efter båten gick vi tillbaka in mot de mer centrala delarna för att äta på ett ställe med bra vegetarisk mat, eftersom både Angelica och Julia är vegetarianer. På vägen gick vi förbi affärskvarteren där vi stannade till på Apple, Maria behövde få plast på sin telefon som hon råkade tappa på båten så att skärmen sprack. På samma sätt som dem byggt gångbana över bilvägarna hade dem byggt rullband så att man slapp gå i backarna. Smart om man är lat, men ännu smartare för att slippa köer av människor på små ytor.

Att bara vistas i Hong Kong är väldigt inspirerande, man ser så mycket människor med olika klädstilar att man själv vill byta ut sin egna garderob. Trots att det bar runt 25-26 grader ute var det skönt med långbyxor. Så fort man går in på en resturang eller affärer har dem vridit på ACn för fullt, så det slutar alltid med att man tillslut fryser.

En annan sak som slog mig efter att vi besökte museet var att det stod flera gånger att människor från Guangdong provinsen och huvudstaden Guangzhou, som är provinsen jag kommer ifrån flyttat till Hong Kong av olika anledningar. När vi rörde oss runt i Hong Kong slog det mig att jag var lik människorna runt omkring mig och att jag inte var annorlunda. Inte för att jag brukar känna mig annorlunda hemma över huvudtaget, men när vi var där så var det Julia och Angelica som är blonda som stod ut i mängden. På sätt och vis kändes det skönt att vara en i mängden av en majoritet.

Tisdagen var vår sista dag och mitt, Maria och Julias flyg tillbaka till Vietnam gick vid halv 2 så vi åkte efter frukost till flygplatsen. Angelicas flyg hem till Sverige gick inte förrän på kvällen så hon hade lite tid kvar att upptäcka Hong Kong på. Det var väldigt kul att få avsluta med några dagar tillsammans med dem människor som jag flög till Vietnam med från Arlanda. Det är en av dem roligaste sakerna med att resa och göra något som detta, att träffa en nya vänner som man delar en massa roliga minnen med. Dock känns det jobbigare för varje person jag sagt hejdå till då det innebär att jag snart reser ensam. Även om jag sett fram emot att få lite egentid så känns det läskigt och spännande på samma gång över att resa själv. Men som med alla förändringar så tänker hjärnan att det är bättre att försöka klamra sig fast vid det man är van med, men när man väl tagit steget så känns det väldigt bra så man vet att man klarar det. I värsta fall om det blir tråkigt eller jobbigt är det bara att jag bokar en flygbiljett hem tidigare.

Likes

Comments

Idag lördag den 11 november är kursen officiellt avslutad i Vietnam. Gruppuppgiften är inlämnad och nu är det bara en hemtenta som ska skrivas innan utvecklingsstudier 1 är avklarad. Senaste två veckorna 2.5 veckorna har spenderats på gruppuppgiften. Vi blev som planerat nästan helt färdiga förutom lite små fix nästan en vecka innan deadline. Det vi däremot inte kunde göra som planerat var att kunna sola och chilla. Vädret ville något helt annat.

Istället för att vara kvar i Hoi an dem sista dagarna åkte Maria, Julia, Marit och jag till Danang. Marit flög vidare till Kambodja medan vi andra tog in på hotell. Det var så skönt att komma till ett hotell med rena och torra lakan, ett fräscht badrum och ordentligt täcke. Eftersom det regnar så mycket dem senaste två veckorna har allt känts fuktigt. Vårt badrum började lukta och det började komma mer mögel på väggarna. När vi kom till Danang följde vi med och vinkade av Marit på flygplatsen. Det känns så konstigt att säga hejdå nu när man levt tillsammans med varandra i princip 24/7. Bland det värsta jag vet är att säga hejdå, även om jag vet att vi kommer ses igen. Som tur är har vi lite resor inplanerade till våren och avståndet mellan Norge och Sverige är inte så stort. Efter att ha bott 10 veckor i en liten ort i Vietnam med människor runt sig hela tiden har man skapat sig själv en liten bubbla med rutiner och vanor. Därför är det dubbla känslor nu när det är slut. Man längtar efter att få vara lite själv, samtidigt som man fasar lite över det. Även om man har varit trött på varandra så är det som bortglömt nu när man vet att det kommer dröja innan man ses igen.

Det känns skönt att lämna Hoi An då man dem senaste veckorna känts sig färdig med byn och tiden känts långsammare än i början. Tror mycket att det hade att göra med att man sett det mesta kring Hoi An. Därför känns det kul att resa vidare nu och se och uppleva nya ställen. Å andra sidan så känns det ändå lite sorgligt då det varit ens hem och vardag dem senaste 10 veckorna. Innan jag börjar skriva på uppsatsen har jag några dagars semester. Angelica, Maria, Julia och jag åker till Hongkong i några dagar. Det är extra roligt att vi fyra som flög tillsammans från Arlanda när vi skulle till Vietnam nu avslutar denna resa med några dagar tillsammans. Efter Hongkong flyger jag, Julia och Maria till Hanoi där vi har en sista dag ihop innan Julia åker till Sapa i norra Vietnam, medan Maria och jag har ytterligare tre dagar i huvudstaden. Därefter flyget Maria hem till Stockholm och jag flyger vidare till Siem reap i Kambodja där planen är att skriva hemtentan.

Men nu ska vi turista järnet i Hongkong och njuta av lite ledigt!

Likes

Comments