Bra rubrik tyckte jag, men det är faktiskt en lögn. Dagen har inte innehållit något bubbel. Istället har jag jobbat dryga sex timmar. Vilket har gått superbra, känns skönt att kunna vara produktiv även på söndagar. När jag sen kom hem var jag så trött i benen av att ha sprungit runt i ganska dåliga skor så jag hoppade ner i vår jacuzzi. Det är här bubblet skulle kunna komma in i bilden men jag hade faktsikt inte igång bubblorna. Satsade istälet på massagestrålar och aromaterapi. Riktigt skönt faktiskt. Känns som ett bra avslut på en lång vecka. Har haft fyra långa veckor nu, utan att ha haft en hel dag ledig. Ska kämpa på nu i sex dagar till sen så ska jag ha en riktig söndag, förhoppningsvis.

Hoppas inte söndagsångesten äter upp er, för jag känner ingen sådan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Detta är något som inte ska behöva skrivas, men ändå sitter jag här och gör det. Behandla alla männisor med respekt. Punkt. Just denna gång är det människor inom serviceyrken som ska få mer respekt, för det förtjänar vi.

Jag tänker inte gå in i detalj om vad som har hänt, vems fel något var eller liknande för det är helt irrelevant. Vad som spelar roll i sammanhanget är att det finns människor som tar "Kunden har alltid rätt" lite för långt.

Bara för att jag befinner mig på min arbetsplats så är inte jag perfekt. Människor begår misstag. Jag förstår att det är frustrerande, men allt går att lösa. Jag lovar dig att alla blir mer tillmötesgående om du lungt förklarar problemet istället för att vara arg, eller till och med skrika.

Just idag hade jag begått ett väldigt litet misstag som jag personligen löste på 10 sekunder. Ändå fick jag en uppläxning på närmare minuten lång om hur jag ska sköta mitt arbete. Tyvärr är detta ganska vanligt. Vilket gör problemet allt större.

Jag ska dock inte sitta här och kasta skit, för jag har tidigare mött människor som varit upprörda över vad som hänt men som ändå går att resonera med och hitta en lösning som blir bättre för alla inblandade.

Vad jag vill komma fram till att bakom yrket finns en människa och bara för att vi befinner oss i en professionell miljö så betyder inte det att vi inte tar åt oss. Det tog många timmar idag innan jag kunde komma över hela situationen.

Så snälla, ha överseende, oavsätt om människan i mataffären inte vet var varan du letar efter finns, människan i klädbutiken inte har din storlek i lager eller vad det än gäller. Det är människor du har att göra med. Klarar du inte av att vi människor inte är perfekta föreslår jag att du sköter all din inhandel via internet. För en dator blir inte ledsen om du skriker på den.

Likes

Comments

Gick in på Hemmakväll idag med målet att köpa smågodis för att fira fredagen. Råkade då ha på en podd där de intervjuade en dietist som sa att man inte ska belöna sig med mat. Håller verkligen inte med om det. Klart man ska få köpa sitt godis i slutet på veckan, äta den där hamburgaren efter att ha vunnit en match eller vad som helst i alla scenarion. Mat är en sån stor del av våra liv och i vardagen brukar det bli ganska tråkigt och ensidigt. Därför tycker jag att när något speciellt händer kan man fira det med mat. Det är samma sak med alla svenska högtider. Vi samlas, firar att något speciellt händer och vi äter. Mat kan absolut få vara en belöning men det ska inte bli ett straff.

Jag vill uppmana alla som läser detta att belöna er själva. Ni har garanterat gjort något bra denna vecka och därför förtjänar ni något bra. Det måste inte vara mat. Det kan vara kläder, prylar eller vad som helst. Så länge ni reflekterar över vad ni gjort och belönar er själva för det så är jag nöjd.

Jag har hjälpt till extra hemma när mina föräldrar varit förkylda, därför förtjänar jag mitt godis.

Likes

Comments

Tråkig rubrik men... vilken bra dag jag haft! Först en skoldag fylld med massa skratt och bra stunder och sen hoppade jag in på ett extrapass på jobbet. Även där hade jag det så himla bra, ville knappt gå hem. Cred till alla jag jobbade med idag för ni gjorde verkligen passet.

Och som om jag inte kan ha en tillräckligt bra dag så börjar även Wahlgrens Värld ikväll. Har väntat så länge på tredje säsongen och har laddat upp nu i veckan med mina tidigare favoritavsnitt. Är imponerad över hur den familjen har tagit Sverige med storm. Kunde inte bry mig mindre om dem innan jag såg programmet men nu är jag besatt. Så pass att jag bokat biljetter till Pernillas turné, längst fram...

Ska framöver se till att alla torsdagar blir lika bra som denna, förstå hur bra man skulle ha det då. Inte för att det är särskilt realistiskt men men. Drömma kan man i alla fall.

Likes

Comments

Jag går samma väg hem varje dag. Jag tycker om vanor. Samma skräp ligger på samma plats varje dag och det ger mig lugn. Jag vet i vilka korsningar jag behöver stanna och i vilka som det brukar vara tomt.

Jag skulle kunna blunda för jag kan vägen så väl. Jag bara följer en rytm. Mina ben går per automatik och jag tänker inte mer på det. Tiden det tar spelar liksom ingen roll för jag vet att jag är påväg hem.

Jag tycker inte ens om att gå. Det tar längre tid än nödvändigt och man blir ganska trött av det. Men det är något speciellt med vägen hem för mig. Vägen hem gör att jag får ett klokt avslut på dagen.

Likes

Comments

Får man lov att kalla fettisdagen för den bästa högtiden på året? I så fall skulle jag lätt göra det. Finns inga krav på dig att göra något utan bara om du känner för det kan du köpa en semla för typ 20 kr. Enkel högtid att fira. Sen har vi debatten över var den bästa semlan finns. Jag är övertygad att Ica Kometen har den bästa semlan men det är för att jag växt upp med dem. Fast när jag säger "växt upp med" så är det först efter jag lärt mig älska mandelmassa. Innan det köpte vi alltid hem släta bullar på fettisdagen och fyllde dem med sylt och grädde. Barndomsminne.

Semlan på bilden nedanför är från skolans egna Café Dessan. Det blev en (läs två) sånna idag. Vill ge cred till de som gjort semlorna i Dessan idag för de var riktigt bra, men inte lika bra som den från Kometen som väntar på mig tills ikväll.

Likes

Comments

Ligger i min säng. Tänker. Detta känns som ett stelt första möte. Pausade podcasten jag hade i hörlurarna. Fullt fokus på att skriva. Hinner inte längre än fyra meningar innan kreativiteten tar slut men tänker inte låta det stoppa mig.

Jag antar att det är nu som en kort introduktion om mig är obligatorisk. Jag är 17 år, går andra året på Wisbygymnasiet och jobbar även parallellt med det. Vet ej exakt vad jag ska skriva om i framtiden men kan här och nu lova att ordet träning kommer förekomma exakt en gång och det var i denna mening. Något sånt håller inte jag på med. Jag fyller istället min lediga tid med timvis av TV-serier, podcasts och Youtube. Inget ur det ovanliga alltså.

Dessa få rader har tagit en halvtimme för mig att pressa fram. Hoppas verkligen att det blir lättare och mer naturligt med tiden. Det känns ändå bra att släppa början här och jag hoppas på en lång fortsättning.

- Arvid

Likes

Comments