Att se ner på sig själv i sociala medier

En stor del utav allas vardag är just sociala medier.
Jämföra, mäta, avundsjuka, prestation, kroppshets och totalt lycka.

Tanken har slagit mig så många gånger, lika många gånger som jag slagit bort tanken.
Att vara stor på sociala medier är en inte lätt väg att gå i många fall. Varför vill man då vara "stor" på sociala medier, vad ger det för lycka egentligen?

Jag har på sista tiden inte känt att min blogg inte lever upp till de jag vill, att jag inte räcker till. De snackas om veckans blogg, nouw outfits eller veckans bästa. Jag har aldrig haft turen att blivit uppmärksammad på det sättet, likt som många andra här inne. När jag hade mitt senaste event i augusti toppade jag allt med mina läsare, kommentarer, topplistor även min #artibusevent blev stor. Jag blev så full utav glädje, värme och kämparglöd. Jag får än idag tjejer som skriver till mig att dom vill göra egna event, hur mycket dom uppskattade mina event och vad jag gör. De gör mig så rak i ryggen, stolt och jag vill alltid fortsätta med detta.
Men så fort den vågen försvann såg jag så mycket ner på mitt bloggande och känner idag "jag kommer ingen stans"
Jag jobbar för mycket och hinner inte med på den nivån jag vill här inne. Varken egna inlägg, kommentera andras eller ens vara på de ni kommenterar till mig, men ni ska veta att jag läser alla era vackra ord

Men sen då tänker jag, va fan. Vem ska jag blogga för om det inte är för min egen skull?

Ett extra hjärta till dom som alltid stannar hos mig här på Artibus, alltid läser och kommenterar, skriver till mig privat och alltid är min bloggfamilj. Vet att även några utav er säkert känner lika som mig i detta och jag har sett att några inte är lika aktiva som dom brukar. Jag vill bara att ni ska veta att det är okej, ni är bäst och jag saknar er alla!

@linndossing @evelinarou @Enylja @Emmaengstrom @Lillystromqvist @linneahedberg @emmeliesehlin @celinelundqvists @saraleo @MatildaWaern @janielindahl @Hilma @SofiaLissmyr @Matildaberlin