Villa Volvo Vovve

En summering av vad som hänt de senaste veckorna: Lägenheten vi flyttade till för 2-3 månader sedan var fuskreparerad och hyresvärdens karma tog ut sin rätt när nya fuktskador (eller snarare de gamla) uppenbarade sig genom det nymålade taket och olycksbådande fuktfläckar spred sig likt en klamydiasmitta i valfri svensk studentkorridor. Detta resulterade i att hyresvärden, istället för att fortsätta med shady nödlösningar gång på gång, nu får pröjsa ett stambyte i hela hyreshuset och blåsa ut samtliga badrum och bygga nya. (Höh. Don't fuck with karma, liksom.)

Detta var dock inget spektakel som jag kände att jag och min familj behövde vara delaktiga i, speciellt inte då människovalpens ankomst infaller ganska snart. Så efter en del stress, ångest och frågetecken kring tillfälliga boenden så bestämde vi oss för att ta vårt pick och pack och flytta permanent till en villa. Eller snarare, mannen och våra fantastiska vänner bar vårt pick och pack, jag bar på människovalpen och det tyckte samtliga var tillräckligt. Vårt nya hem ligger i ett väldigt lugnt, gemtyligt och barnvänligt område som vem som helst skulle kalla "a good place to raise your children".

Jag måste erkänna att jag fortfarande inte riktigt greppat skillnaden mellan "villa" och "hus" men eftersom mannen verkar få någon typ av allergisk reaktion varje gång jag kallar huset för en villa så får jag väl skriva HUSET från och med nu...

Eftersom jag de senaste åren flyttat runt på andrahands- och inneboendekontrakt i Göteborg och Stockholm, och min man på liknande lösningar mellan Göteborg och Malmö, så är vi båda väldigt trötta på hela grejen med att leta bostad, packa, ragga bärhjälp, flytta, pröjsa dubbel hyra och packa upp för att sedan göra om hela proceduren bara några månader - ett år senare. Man kan alltså kalla oss rutinerade flyttare som ruttnat på den återkommande energislukaren som flyttar innebär. Flytten för 2-3 månader sedan skulle ju bli vår sista på ett bra tag, människovalpen hade eget rum (som vi aldrig fick chansen att inreda) och allt var fucking fine and dandy ända tills fuktskadorna, så kvällen innan flytten säger min man till mig att nu finns det fan inget som får honom att flytta en gång till de närmsta åren.

"Det enda som fattas är väl att huset är hemsökt och fullt av poltergeist" säger jag skämtsamt. Mannen blir tyst, han tycker inte det jag just sagt är ett dugg roligt, antagligen för att han vet att jag faktiskt tror på liv efter döden.

"Om det spökar i vårt nya hem älskling... då får du fan bli kompis med spökena för JAG FLYTTAR INTE EN GÅNG TILL! OKEJ?"

Nä, det låter faktiskt som en fett bra deal. Nu har vi sovit här i tre nätter och det är fortfarande kartonger överallt, men samtliga familjemedlemmar börjar finna ett lugn i vårt nya hem. Katterna utforskar huset mer för varje dag och hunden är betydligt lugnare i den här miljön än i centrum.

Jag har pärlplattat skyltar till vår brevlåda och packar upp så mycket kroppen orkar. Jag lever fortfarande på den överraskande glädjen att en granne kom över och hälsade oss välkomna till kvarteret när vi flyttade in, till skillnad från grannarna i ett hyreshus som snarare verkar försöka hålla sig undan och bara tänker "jaha, nu flyttar det in några nya spelevinkar in i Anderssons gamla lägenhet, hoppas de inte spelar hög musik och att de tömmer luddfiltret i tvättstugan. Hoppas man både slipper se och höra dom"...

Kort sagt: Jag är inställd på att vi kommer trivas att bo här.

PS. Är också ganska inställd på att vi kommer bli kvarterets Familjen Addams, men det är ett senare problem. DS.

Gillar

Kommentarer