De sista dagarna innan människovalpens ankomst

Är sedan i fredags inlagd på Kvinnokliniken för havandeskapsförgiftning och ska ligga kvar här för observation tills jag föder ut människovalpen, vilket beräknas bli om ca 10 dagar. Patienterna på den här avdelningen är gravida kvinnor med någon typ av komplikation (t ex diabetes, blödningar eller havandeskapsförgiftning) eller ska genomgå planerat kejsarsnitt.

Det finns ingen anledning till oro för människovalpen, hon mår hur bra som helst och verkar ha funnit ett intresse i att trolla både mig och personalen med när hon hade tänkt komma ut. Förutom förvärkarna har jag redigt ont i min uppsvällda kropp och har på bara några dagar gått upp flera kilo av all ansamlad vätska. (Jag vet, jag är så jävla sexig!) Som om inte det räckte har jag dessutom sprängande huvudvärk mestadelen av dagen, varje dag. Kort sagt: Jag är lite trött på att ha en inneboende och vill hellre att hon flyttar ut av egen vilja snart innan jag blir för dålig och hon måste vräkas.

I ett försök att få ner svullnaden lite fick jag ta ett bad nere på förlossningen igår, här är en bild på mig i badkaret:

Tyvärr hjälpte inte badet särskilt mycket för varken svullnaden eller självförtroendet.

Min man kommer på besök varje dag. Han är fantastisk och får mig faktiskt att skratta mitt i det här jävla eländet.

Jag: Min huvudvärk blir alltid mycket värre när jag är i slutet på korridoren, alltså mellan matsalen och receptionen ungefär, och när jag passerat receptionen släpper det något.

Han: Ja det låter ju väldigt troligt att din huvudvärk är platsbunden älskling. Är det korsande currylinjer precis där eller?

När man har ont är det ibland svårt att hålla humöret uppe. Vissa på avdelningen har ju redan fött sina barn och har med sig dom i en genomskinlig låda på hjul. De kvinnorna som har barn söker sig till de andra kvinnorna som har barn och det märks tydligt vilka de är på humör och tonläge. Vi som ännu inte fött är inte lika pratglada, antagligen på grund av alla smärtor och den tillhörande sömnbristen, så gissningsvis är det den största orsaken till att vi som fortfarande är gravida inte sitter och kacklar om hur lyckliga vi är utan snarare sitter tysta i var sitt hörn av rummet och kastar hatiska blickar mot de ickegravida som pratar lite för glatt och lite för högt. Jag tror vi gravida delar en gemensam önskan att vi inte var så hämmade svenskar med fobi för dålig stämning och hade modet att säga "Sänk volymen eller håll tyst, alla på avdelningen är inte lika förtjusta i att höra din röst som du är", eller helt enkelt göra som Farsan i Jalla Jalla! och putta omkull dom med magen... Det är också en viss avundsjuka såklart, att de inte längre har ont på samma sätt och snart ska få åka hem. Det värsta ligger bakom dom och nu är dom lyckliga, käcka och glada och det är väl kul för dom men tyvärr kan vi inte dela den glädjen.

Nej, istället sitter vi där i var sitt hörn som svåra gothkids och hatar i smyg. Eller bloggar om det, som undertecknad just gjort.


PS. Ett SMS till mannen imorse:

"Alltså dessa currylinjer har ännu inte slagit fel alltså, sitter och äter frukost och huvudet bankar sönder... Den kanske beror på att Förlossningskliniken ligger precis under oss och alla kvinnor som ligger och har krystvärkar kanaliserar all sin smärta upp i rymden, men den når tyvärr inte längre upp än till Perinatalavdelningen på våning 2?" DS.

Gillar

Kommentarer

arlene.stridh
,
Tillägg: Jag insåg att jag formulerat inlägget lite klumpigt då kqg klippt bort myclet från originaltexten föt att det inte ska bli för långt. De nyblivna (käcka) mammorna som är gapiga som högstadietjejer är av typen som mådde lite illa i fyra dagar i början på graviditeten, som fortsatt jogga varje morgon under hela gravdiiteten och var ute i spåret igen morgonen efter förlossningen. De som redan gått ner sina 10 graviditetskilon tre dagar senare och har haft en uuunderbar tid som gravida och faktiskt fått uppleva det där glowet som jag håller fast vid är en myt... Det är alltså typen man älskar att hata när man själv fått uppleva näsan varenda krämpa i boken och dessutom ligger inlagd och är uttråkad.

De stackarna som är nyförlösta och har haft en pissig graviditet och förlossning har typ för ont för att lämna sina rum och jag vill inte på något sätt få det att verka som att jag tycker de är jobbiga.
sara.hanssonnygren
,
Hej! Ramlade in på din blogg via din Facebook och ditt inlägg på Eslövs Barnloppis. Tror att du är samma tjej som jag pratade med på föreläsningen av Johan Cöster på Tåbelund i våras. Han som pratade om hur det är att bli/vara pappa. Var det möjligen dig jag träffade där?

Hur som helst - gillar din blogg skarpt! Du skriver vasst, med glimten i ögat. 😊

/Sara
ArleneStridh
ArleneStridh,
Hej! Ja det var jag det!
Tack förresten, vad kul att du gillar min blogg! ^___^
nouw.com/arlenestridh