Dimmig dag i skidbacken

och vi avslutade kvällen med sällskapsspel och jag testade och gjorde glühwein och alla tyckte att det smakade gott.
Innan dess så gick vi ut med hundarna hela gänget och tog med oss stjärtlapparna och körde race i backen där hundarna sprang och jagade oss. Alexander var den som lyckades åka längst av oss. Sen var vi trötta och hundarna så lyckliga, men så trötta för de hade sprungit upp och nedför backarna med oss alla och inte missat något tillfälle med att preja och jaga oss.
Blev en välförtjänt irishcoffe på afterski när vi hade åkt klart, vilket blev min fika idag. Några av oss testade den nya stolliften med inbyggd värmeslingor i sitsen och vindskyddad glaskupa som man kunde fälla ner om det var blåsigt på toppen. Nu var inte det något problem utan det var dimman som utgjorde en utmaning, då det sikten framåt var dåligt, typ två meter framför såg man och det var omöjligt att avgöra hur underlaget var som man åkte på, utan det var bara att hoppas på det bästa och hela tiden vara beredd på det bästa. Vi klarade oss oskadda, vilket var skönt.
Teo och Tuffy älskar att gå på promenader ute i snön och här är vi ute på en tur innan lunchen. Det fick bli lite snäll mat mot magen med potatis- och purjolökssoppa.
Var dimmigt värre men vi åkte då nedanför trädgränsen, för annars så såg man knappt två meter framför sig.
Så här ser skidorna ut som jag skall ha denna veckan. Annars så hade vi glömt sonens hjälm och skidglasögon hemma, så igår investerade vi i ny hjälm och idag i dessa skidglasögon.
Borstar frukosten med mycket frukt och vitaminer för att försöka hindra halsontet från att bryta ut, peppar peppar.

Gillar

Kommentarer