Det är min värld, men jag måste vara stark.

Igår vaknade jag upp i en värld. Det var en stor värld. Så stor och alldeles omöjlig att se. En liten, liten glimt. Men inget mer. Och jag. Jag var som en prick i det oändliga. Och ju mer jag funderade, desto mindre blev pricken. Tills jag kände mig så liten, så liten. Så obetydlig. Nästintill obefintlig.

Men imorse vaknade jag upp i en annan värld. Det var en liten värld. Så liten, så liten, men så skarp för ögat att se. En klar, klar inblick, en tydlig, tydlig överblick. För den lilla världen är min värld. Det är i den jag tänker mina tankar, det är i den jag gör mina val. Den är här jag har min dåtid och min framtid. Det är i min värld som jag samlar på allt jag vill ha. Det är i den jag väljer bort det andra. Och det är jag. Det är jag som skapar min värld. Men jag måste vara stark. I min värld måste jag vara tydlig, och noggrann i mina val. Och kanske då. Kanske då kan jag få den lilla pricken att växa.

Gillar

Kommentarer