Idag har vi animerat, hon och jag. För under förmiddagen satte vi upp en filmstudio i vardagsrummet. Lät den rosa bilen jaga nallen och fingerdockorna leka gubben i lådan, när vi experimenterade med stop motion tekniken i appen iMotion. Små, små steg fick leksakerna ta, och vartenda ett fångade vi på bild. Och sedan kunde vi låta tekniken sköta resten, medan vi skrattade till klippen som blev. För nog tyckte både jag och vår lilla att det såg roligt ut när bilen jagade nallen. När nallen hoppade till av förskräckelse. Och när djuren tittade ut från väskan, ropade vi båda tittut. Nästa projekt blir att exportera filerna till iMovie, och lägga till tal, musik och ljudeffekter.

Visst är hon liten fortfarande, vår lilla, men hon är nog så nyfiken på våra tekniska redskap ändå. Och när vi använder ipaden regelbundet tillsammans, för att se på musikvideor och skypa med släkten down under, då är det väl klart att hon ska få se hur vi kan använda den för att skapa också. Hur vi kan fånga lek i bild och göra till roliga filmer. Eller redigera och göra till vackra bilder. Spela in ljud och musik. Vår egen musik. Och höra hur den låter. Hur vi faktiskt kan vara kreativa, i den teknikens värld vi lever i.

Ljuvlig spontanitet. Stunder till att vara. Drömmarnas ögonblick. Men idag ska vi skapa också.

Livet i sin enkelhet,

Kvällen börjar bli sen, men natten känns ännu långt borta. För jag sitter och redigerar några av de fotografier jag tog tidigare idag, låter dem berätta tills tankarna blir för många, och känner hur energin rusar inom mig. Jag älskar det här. Jag älskar att få vara kreativ på mitt eget sätt.

Tidigare idag hade vi fotostudio i köket. Lekte med allt. och skapade kaos tillsammans. För när hon, vår lilla, drog av bladen på en blomma. Spred dem omkring sig. Då såg jag. Oreda. Ren stökighet. Så hon hjälpte mig, vår lilla. Alldeles omedvetet hjälpte hon mig att skapa.