Det är så underbart att se allt ur hennes perspektiv. Att fundera på hur hon uppfattar det vi gör och det vi har runt omkring. Det nya, men också det bekanta, som från en dag till en annan för en ny betydelse ändå. Hur hon så nyfiket tittar, funderar och plötsligt förstår. Visar oss genom handling. Genom ansiktsuttryck och kroppsspråk. Pekar och säger ett ord. När vi visar henne världen. När vi ger henne möjligheter till att undersöka och förstå. Lära och utvecklas.

Och det får oss såklart att fundera över vilka möjligheter vi ger henne. Vilka hinder vi sätter upp. För regler och gränssättning, allt får hon inte göra. Vi lever i ett samhälle tillsammans, där vi måste förhålla oss till andra omkring oss. Där det finns tydliga lagar, men också oskrivna regler. Där ett hänsynstagande till både människor och natur är viktigt. Och om hon redan från början vet att det finns nej och stopp. Om hon får lära sig att det finns regler alldeles från start. Då kan hon känna sig trygg med, och må bra i, den gränssättning som hon snart nog kommer att möta i förskola och skola, i stora världen.

Men bakom stoppen vill vi ha en klar tanke. Vi vill förstå varför vi säger nej, och tänka igenom alternativen, för att inte i onödan begränsa henne i sina upptäckter. I sitt lärande och sin utveckling, när hon utforskar sin värld.

En tidig morgon, men ännu en godkänd kontrollbesiktning bakom oss. Och ord om att allt såg så fint ut. Tack älskling för att du i sista stund skurade och polerade. Sedan var det spännande för liten också. Att se bilarna höjas upp. Högt, högt. Och lastbilarna som säger pang. Husvagn och släp. Fåglar, träd och en hund. Vi behöver sällan ha leksaker med oss för att roa.

Nu sover vår lilla en stund. Jag sitter i soffan, med en filt över benen och en välfylld kopp framför mig. Läser och skriver, lär om och lär nytt. Sedan blir det lek, promenad och en lunchdate med älskling.

Så den där spänningen igen. Nervositeten som försiktigt, försiktigt kryper runt i hela mig. En känsla jag inte riktigt upplevt under en så lång tid nu. Men mitt i allt, fina lilla du, som för stunden får mig att glömma. Som får mig att känna allt annat istället. Och visst är det för dig jag gör det. Mest av allt, för dig.