Igår var det en man som drog ett skämt om min röv. Helt oskyldigt. Han menade inget illa. Men FY FAN va trött jag blir. I hela mitt liv har människor tagit sig friheten att kommentera min kropp. Mest negativt men skämtsamt. Men det är ju precis dom områdena som man har mest komplex för. Och det blir liksom som att spä på den ångesten lite extra genom att någon annan påpekar just det man själv tycker. 
Det är som om att bara för att man är skämtsam och bjuder på sig själv så tror folk (även dom man knappt känner) att man kan säga vad som helst. Jag tål skämt. Jag skämtar mycket osv. Men inte om andras utseende. Varför skulle jag det?? Man vet aldrig hur djupt en kommentar kan gå. 
Igår fick jag hålla mig från att gråta. Jag sa ifrån. Han bad så hemskt mycket om ursäkt och jag VET att han inte menade nåt illa. Men han VET inte att jag tar åt mig. Att jag får ångest av att bara behöva gå förbi folk så dom ser baksidan av mig. Det vet inte han. 

Jag kan tycka att jag är fin ibland. Helheten duger vissa dagar i spegeln.  Men inte kroppsligt. Min kropp är aldrig fin enligt mig. Jag kan inte ta komplimanger om den från folk som aldrig sett mig naken (vilket väldigt väldigt få personer har) eller som varit otrogen mot mig med andra tjejer/kvinnor. Så alla kan stötta mig säga snälla saker osv. Men faktum kvarstår att jag får höra skämt om kroppsdelar som jag HATAR hos mig själv. Och då är det tyvärr det som Fastnar och som man tar åt sig av. Har alltid gjort. Och varje dag är en kamp att försöka vara stark och försöka tro att man duger som man är och är fin trots allt. Och trots alla älskarinnor man jämför/jämfört sig med idag och genom åren. Men det är sååååå jäkla svårt. Man vill bara stoppa fingrarna i halsen. Vägra äta. Träna hårdare. 
Men vad hjälper det. JAG måste tro och tycka det själv. Alltså måste allt vara så jäkla svårt??!!! 


The little things......🖤

  • 1 visningar

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg